Blue Creek Memories #2 (Del 4)

*
Matthew och Patrick rusade fram till Ashlee.
Ashlee kravlade sig ur busken.
”Oj, oj, oj... det där gick fort.” flämtade hon.
”Mmm... kanske lite för fort.” sa hennes pappa och lyfte upp henne. ”Hur gick det älskling?”
”Jag vet inte...” sa Ashlee.
Allting hade gått så fort att hon inte hunnit tänka efter än.
Matthew bar in sin lilla flicka i köket och satte henne på köksön.
Ashlee hade fått skrubbsår på knäna och en rosentagg satt fast i underarmen. Hon grät inte, hon bara studerade sina skråmor.
När hon såg rosentaggen sträckte hon lugnt fram armen mot sin far.
”Ta bort den, tack.” sa hon.
Matthew tog bort taggen, tvättade skrubbsåren och satte på plåster.
Sedan tog han fram en isglass ur frysen och gav den till Ashlee, som tröst.
”Vi ska nog ta det lugnt resten av dagen.”
”Ska vi inte gå till parken?” frågade Ashlee med besvikelse i rösten.
”Jodå,” sa hennes pappa. ”men vi lämnar cykeln hemma, va?”
Ashlee spärrade upp ögonen.
”Är du galen?” utbrast hon. ”Här har jag precis lärt mig cykla och så ska vi lämna cykeln hemma...! Det är inte logiskt pappa.”
För att visa hur ologiskt det var räckte Ashlee ut tungan. Den var nu rödfärgad av isglassen.
Matthew skrattade.
”Okej, du vinner pyret, cykeln får följa med till parken. Men den här gången ska du ha hjälm på dig.”
Ashlee höll med.
Sedan såg hon på sin far med allvarlig blick.
”Men du, pappa, jag cyklade själv, det gjorde jag faktiskt. Alldeles själv. Glöm inte det.”
”Jag vet min älskling, du är så duktig.”
Matthew kramade sin lilla duktiga unge.
Ashlee log stolt.
”Och du gråter inte ens fast du gjorde illa dig.” sa Patrick. ”Det skulle nog jag ha gjort.”
Ashlee log ännu mer. Sedan såg hon på sin far med en lurig glimt i ögonen.
”Om jag gråter... får jag en isglass till då...?”
*