Skriv om att tygla humöret.
Änggårdens Skola. Måndag eftermiddag.
”Den här rasten får ni stanna inne!"
"Meh...!" började Tony, men Lasse avbröt honom.
"Ni ska jobba på att hålla sams! Ni kan ju inte slåss så fort ni blir lite oense om något!”
Lasse såg argt på Tony och Kristoffer, trött på att de här två grabbarna så ofta bråkade och hamnade i slagsmål med varandra.
”Men han kastade upp bollen på taket och så ville han inte gå upp och hämta den!” vrålade Kristoffer.
”Vi får inte vara på taket!” vrålade Tony tillbaka. ”Skolans regler!”
Pojkarna stod mitt i klassrummet med ursinne i blicken, två små kombatanter, redo att kasta sig över varandra igen.
”Nu lägger ni av, båda två!” sa Lasse. Läraren suckade. ”Varför måste ni bråka jämt?”
Emilia kom in i klassrummet för att hämta en bok från sin bänk.
Hon såg på sin lärare, sedan på de arga klasskamraterna.
”Oj då... här inne behöver vi visst tygla humöret.”
”Vad betyder det?” frågade Tony.
”Tygla humöret betyder att man ska behärska sig, lugna ner sig.”
Tony och Kristoffer begrundade detta.
”Jag får nog försöka ta tag i det där tyget eller vad det hette...” sa Kristoffer.
Tony nickade.
”Ja, jag med.”
Lasse log mot dem.
”Det låter bra grabbar! Ni får en chans till. Spring ut på skolgården ni.”
Pojkarna jublade.
”Men ni håller er i skinnet, hör ni det!” ropade Lasse efter dem.
Tony och Kristoffer gapskrattade.
”Tygla skinnet!” tjöt de i korus.
Pojkarna nöp tag i sina skinn och sprang skrattande ut på skolgården.
Lasse vände sig till Emilia.
”Tänk att du fick dem att lugna ner sig...! Tack snälla Emilia!”
”Det var så lite.” svarade Emilia med ett leende och hopsade glatt ut ur klassrummet.
*
2 kommentarer:
Hon är ju fantastisk, lilla Emilia! :-)
Kul att få läsa om Tony igen också !
Double thanks! :-)
Ja... tänk att en enda liten kommentar kan få slut på ett så hett samtal/gräl...
Tony (och Emilia) ville så gärna vara med i den här puffen - och det kunde jag ju inte säga nej till ;-)
Skicka en kommentar