Blue Creek. Juli 2003
Kaninen var grå. Den verkade rädd och försökte gömma sig i ett snår.
Coral lyfte försiktigt upp den.
Hon kände hur det stackars djuret darrade när hon höll den i famnen.
”Det kanske är dom där stora pojkarna som har skrämt den.” gissade Kyle.
Coral nickade.
Det hade hänt flera gånger att några grabbar från högstadiet sprang i skogen och vandaliserade naturen och skrämde djur.
”Undrar om den är skadad...” sa Coral och kramade kaninen. ”Och hungrig.”
”Kan vi ta hem honom?” frågade Kyle. ”Annars kanske ett större djur kan ta honom, eller dom där killarna...”
Han såg oroligt på kaninen och klappade djurets mjuka päls.
”Ja, vi tar hem honom.” sa Coral.
Hon såg på Kyle och log.
”Morfar kanske kan hjälpa oss att bygga en bur.”
”Ja!” sa Kyle. ”En stor, fin bur!”
”Du ska få ett jättefint hem.” sa Coral och borrade in ansiktet i kaninens päls.
Kaninen verkade trivas i Corals famn, för den slutade skaka och gjorde det bekvämt för sig.
Syskonen log mot varandra och gick hemåt med sin lilla kanin-kompis.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar