*
Kyle och Coral vägrade att äta. De satt och grät ner stora tårar i sina tallrikar långt efter Lenny och Nancy hade gått.
Faderns irritation växte sig större och större.
”Ät upp nu. Ni får inte lämna bordet förrän era tallrikar är tomma.”
Han tog Corals gaffel, lassade på lite mat och pressande in den kalla sörjan i sin dotters mun.
Coral spottade ut maten.
”Reta inte upp mig Coral.” varnade fadern. ”Ät upp maten nu – det du spottade ut också!”
Coral petade runt bland köttbitar och potatis med gaffeln, men hon åt inte en enda tugga.
”Vad ska jag ta mig till med dig?” suckade fadern.
Coral snyftade.
Hon hade ont i magen, av flera anledningar; hunger, rädsla och äckelkänslor.
Fadern gick fram till Kyle och förde en gaffel med mat mot hans mun.
”Du vill väl smaka på pappas mat, lilla gubben?”
Kyle knep ihop munnen och skakade på huvudet.
”Nu äter du!” vrålade fadern.
Båda barnen hoppade till.
Fadern tryckte in mat i Kyles mun, tvingade honom att svälja och upprepade sedan proceduren.
”Snälla pappa, sluta!” grät Coral.
”Tig nu, unge!” röt fadern.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar