Blue Creek. Juni 2000
“Släpp inte taget, pappa!”
“Nej då, älskling, jag ska inte släppa. Trampa på nu.”
Ashlee trampade på. Hennes pappa som höll i pakethållaren fick nästan svårt att hänga med.
“Inte så fort, Ashlee! Ta det lite lugnt.”
“Jag vill lära mig cykla innan jag fyller fem!” sa Ashlee med mycket iver i rösten.
“Det är flera månader kvar till din femårsdag, raring.” skrattade hennes pappa.
”Men jag vill lära mig cykla ändå!” envisades Ashlee.
”Jag vet, Ashlee," log Matthew. "men du behöver inte ha bråttom. Ta det lite lugnt nu, innan du ramlar av cykeln.”
De övade på att cykla tills det var dags att äta middag.
Matthew fick bända loss Ashlees fingrar från handtagen på styret.
”Jag vill inte gå in!” gnällde Ashlee. ”Jag vill cykla!”
”Du får cykla mer imorgon, nu ska vi äta mat och sedan ska du bada och sova.”
Ashlee följde mycket motvilligt med in.
”Får jag cykla lite efter middagen om jag hoppar över godnatt-saga...?” frågade Ashlee.
Hennes föräldrar skrattade.
”Bra försök, Ashie,” sa Selma. ”men nej, du får cykla mer imorgon. Nu börjar det bli sent.”
”Jag är inte trött.” hävdade Ashlee.
Hon spärrade upp ögonen för att visa hur pigg hon var.
”Du kan vara uppe hela natten du, va?” sa Patrick
Ashlee gav sin 14-årige storebror en vresig blick.
”Tänk för att jag kan det!”
”Visst... snacka går ju...” flinade Patrick.
”Du ska få se!” sa Ashlee.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar