*
”Vad har du gjort nu?!” utbrast Maureen när hon fick syn på Ryans bandagerade fot när de satt på familjen McKenzies veranda och åt lunch.
”På dig låter det som om jag gör mig illa ofta.” sa Ryan.
Maureen log menande.
”Okej, det gör jag kanske...” medgav Ryan.
”Kanske?” småskrattade Rebecca. ”Jag tror fortfarande att du försöker knäcka nåt slags rekord.”
”Blir svårt att slå förra årets rekord.” sa Ryan. ”Då skadade jag mig ju jättemycket.”
Han vände sig till Maureen igen.
”Jag trampade på en stor glasbit.” förklarade han och pekade på sin bandagerade fot.
”Lilla stackare...” sa Maggie. ”Gör det ont?”
Ryan skakade på huvudet.
”Inte nu längre. Men då gjorde det ont. Och det blödde jättemycket!”
”Tack, det räcker,” sa Maureen. ”jag behöver inte höra mer.”
”Vill du se glasbiten?” frågade Ryan.
”Nej du!” skrattade Maureen. ”Det vill jag verkligen inte!”
”Har du sparat glasbiten?!” utbrast Rebecca. Hon skakade på huvudet. ”Pojkar...”
Ryan funderade på något en stund, sedan småskrattade han.
"Vad skrattar du åt?" frågade Kate.
”Jag kommer nog se ganska rolig ut i skolan imorgon, när jag hoppar omkring på ett ben." fnissade Ryan. "Om jag inte kan stödja på foten menar jag.”
David log ett skämtsamt leende.
”Du ska inte till skolan imorgon. Vi tänker hålla dig hemma för alltid nu - och vi ska linda in dig i bubbelplast så att du inte kan skada dig mer.”
Ryan bara skrattade.
”Yeah right!”
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar