Skriv om att få napp.
Ocean Beach, California. December 1960
4-årige Ryan höll hårt i sin gula napp. Idag var dagen då han skulle ge upp den.
Egentligen skulle han ha slutat med napp tidigare, men i år hade han varit
svårt sjuk och nappen gav honom bra tröst och trygghet under sjukhusvistelserna, så Kate och David hade låtit sin lille son behålla den.
"Ska du ge nappen till Tomten?" frågade Ryans farmor.
Ryan skakade på huvudet.
"Nääää... Tomten är en gammal farbror, han behöver ingen napp."
Pojken funderade en stund, och så log han stort.
"Men kanske renarna skulle gilla en napp, om dom blir lessna eller vill leka
med nåt!"
Ryan placerade nappen på porslinsfatet där hans storasyster Rebecca hade
lagt kakor och morötter till Tomten och hans renar.
En lång stund stod den lille lockhårige pojken och såg på sin napp.
Just när Kate och David trodde att han skulle ta tillbaka den plirade Ryan upp på sin familj och log, ett stolt leende.
"Jag är stor pojke nu. Behöver ingen napp mer."
Sedan såg han på kakfatet.
"Men jag behöver en kaka!"
Han snappade åt sig en av de mumsiga kakorna och sprang lyckligt skrattade därifrån.
Ocean Beach, California. December 1960
4-årige Ryan höll hårt i sin gula napp. Idag var dagen då han skulle ge upp den.
Egentligen skulle han ha slutat med napp tidigare, men i år hade han varit
svårt sjuk och nappen gav honom bra tröst och trygghet under sjukhusvistelserna, så Kate och David hade låtit sin lille son behålla den.
"Ska du ge nappen till Tomten?" frågade Ryans farmor.
Ryan skakade på huvudet.
"Nääää... Tomten är en gammal farbror, han behöver ingen napp."
Pojken funderade en stund, och så log han stort.
"Men kanske renarna skulle gilla en napp, om dom blir lessna eller vill leka
med nåt!"
Ryan placerade nappen på porslinsfatet där hans storasyster Rebecca hade
lagt kakor och morötter till Tomten och hans renar.
En lång stund stod den lille lockhårige pojken och såg på sin napp.
Just när Kate och David trodde att han skulle ta tillbaka den plirade Ryan upp på sin familj och log, ett stolt leende.
"Jag är stor pojke nu. Behöver ingen napp mer."
Sedan såg han på kakfatet.
"Men jag behöver en kaka!"
Han snappade åt sig en av de mumsiga kakorna och sprang lyckligt skrattade därifrån.
5 kommentarer:
<3
Söt.
Tack!! :D <3
Söt text!
Har även ett svar på din kommentar från min blogg, men jag skriver den här med så du ser den:
"Tack så mycket<3
Jo, en annan sak: Har gjort en Twitter för Alicia och Alexandra. Vet att du sa att det var okej med Formspring, men jag vill inte "härma" dig för mycket, är det oki doki att jag även fått inspiration att göra en Twitter för dem? Du är så otroligt kreativ och idérik så det är så roligt att få inspiration! Själv är jag bra på att komma på saker att skriva om saker och få inspiration till berättelser, men jag är inte lika kreativ när det gäller idéer som dina! Hoppas det är okej!"
Många kramar
Tricia.
@ Tricia: Tack så mycket!! <3
Ja, självklart det är helt oki doki att du gjort en
Twitter för Alicia och Alexandra!
Det ska bli kul att följa dem! :)
Du behöver inte vara orolig för att du "härmas",
men det är gulligt (och respektfullt) att du frågar först,
sånt uppskattar jag! :)
Och vad roligt att du tycker jag är en inspiration för dig
med mina idéer!
Tack så mycket!! <3
Många kramar
Dakota
Skicka en kommentar