Skriv om återvinning.
"Ursäkta, vad håller du på med?" undrade Justin.
Han stirrade på sin tvillingsyster.
Mackenzie såg oförstående på honom och sedan på läskburken hon just tagit från köksbordet.
"Jag ska lägga den här i återvinningstunnan." sa hon och pekade på den ljusblå återvinningstunnan för burkar borta vid diskbänken. "Vad trodde du jag skulle göra?"
Justin tog tillbaka burken.
"Bra att du återvinner, men får jag dricka upp min läsk först?"
"Vem hindrar dig?" sa Mackenzie, en aning irriterad.
"Du!" sa Justin, ännu mer irriterad.
Tvillingarnas äldre bror Leonard såg på dem och suckade.
"Ni har bråkat hela veckan... det börjar bli lite tröttsamt."
Men varken Mackenzie eller Justin hörde på. De fortsatte att blänga på varandra.
Henry Jennings kom in i köket. När han såg sina yngsta barn blänga på varandra suckade han.
"Är ni två igång nu igen? Hur länge ska ni tjafsa med varandra?"
"Jag tjafsar inte," sa Mackenzie. "jag återvinner."
"Jag märker det." sa hennes pappa. "Ni två återvinner samma dumma bråk hela tiden. Gå upp på ert rum och stanna där tills ni blir sams igen."
"Jag längtar tills vi flyttar till California," sa Justin. "då får vi eget rum."
"Ja, för när vi kommer till Cali ska jag mata dig till hajarna." kontrade Mackenzie tjurigt.
Henry Jennings slog handflatan i bordet.
"Mackenzie och Justin, nu räcker det! Ni får utegångsförbud i en vecka båda två!"
"Utegångsförbud igen...?" stönade Justin.
Han och Mackenzie hamnade ofta i trubbel.
"Just det min son." sa Henry. "Utegångsförbud - igen. Då har ni tid att tänka lite på saker och ting."
"Pappa och hans dumma återvinnings-idéer..." muttrade Mackenzie.
Justin skrattade.
"Syrran! Den var bra!"
Mackenzie besvarade leendet.
"Tack brorsan."
Tvillingarna gjorde en high-five.
"Vad har vi bråkat om den veckan egentligen?" frågade Justin.
Mackenzie ryckte på axlarna.
"Ingen aning... nåt heldumt förmodligen."
"Jag är inte så trött på att dela rum med dig." sa Justin. "Det var bara nåt jag vräkte ur mig."
Mackenzie log.
"Jag vet. Och jag ska inte mata dig till hajarna."
"Puh, då kan jag andas ut nu." skrattade Justin.
"Vad skönt att ni är sams igen." sa Henry och kramade sina barn. "Det måste vi fira. Jag ska laga lite god mat."
Justin, Mackenzie och Leonard utbytte förfärade blickar.
Barnen Jennings tyckte att deras far var den sämste kocken i delstaten.
"Pappa..." sa Mackenzie och la armen om Henrys axlar. "Vi vill gärna behålla middagen nere, inte... eh... 'återvinna' den..."
Justin och Leonard skrattade.
"Du ska få för återvinning." sa Henry.
Han drog till sig sin dotter och började kittla henne.
"Hjälp!" skrek Mackenzie.
"Nej tack..." sa Justin. "det här vill inte jag bli inblandad i."
"Justin, du är hajmat..." morrade Mackenzie mellan fniss-attackerna.
"Ursäkta, vad håller du på med?" undrade Justin.
Han stirrade på sin tvillingsyster.
Mackenzie såg oförstående på honom och sedan på läskburken hon just tagit från köksbordet.
"Jag ska lägga den här i återvinningstunnan." sa hon och pekade på den ljusblå återvinningstunnan för burkar borta vid diskbänken. "Vad trodde du jag skulle göra?"
Justin tog tillbaka burken.
"Bra att du återvinner, men får jag dricka upp min läsk först?"
"Vem hindrar dig?" sa Mackenzie, en aning irriterad.
"Du!" sa Justin, ännu mer irriterad.
Tvillingarnas äldre bror Leonard såg på dem och suckade.
"Ni har bråkat hela veckan... det börjar bli lite tröttsamt."
Men varken Mackenzie eller Justin hörde på. De fortsatte att blänga på varandra.
Henry Jennings kom in i köket. När han såg sina yngsta barn blänga på varandra suckade han.
"Är ni två igång nu igen? Hur länge ska ni tjafsa med varandra?"
"Jag tjafsar inte," sa Mackenzie. "jag återvinner."
"Jag märker det." sa hennes pappa. "Ni två återvinner samma dumma bråk hela tiden. Gå upp på ert rum och stanna där tills ni blir sams igen."
"Jag längtar tills vi flyttar till California," sa Justin. "då får vi eget rum."
"Ja, för när vi kommer till Cali ska jag mata dig till hajarna." kontrade Mackenzie tjurigt.
Henry Jennings slog handflatan i bordet.
"Mackenzie och Justin, nu räcker det! Ni får utegångsförbud i en vecka båda två!"
"Utegångsförbud igen...?" stönade Justin.
Han och Mackenzie hamnade ofta i trubbel.
"Just det min son." sa Henry. "Utegångsförbud - igen. Då har ni tid att tänka lite på saker och ting."
"Pappa och hans dumma återvinnings-idéer..." muttrade Mackenzie.
Justin skrattade.
"Syrran! Den var bra!"
Mackenzie besvarade leendet.
"Tack brorsan."
Tvillingarna gjorde en high-five.
"Vad har vi bråkat om den veckan egentligen?" frågade Justin.
Mackenzie ryckte på axlarna.
"Ingen aning... nåt heldumt förmodligen."
"Jag är inte så trött på att dela rum med dig." sa Justin. "Det var bara nåt jag vräkte ur mig."
Mackenzie log.
"Jag vet. Och jag ska inte mata dig till hajarna."
"Puh, då kan jag andas ut nu." skrattade Justin.
"Vad skönt att ni är sams igen." sa Henry och kramade sina barn. "Det måste vi fira. Jag ska laga lite god mat."
Justin, Mackenzie och Leonard utbytte förfärade blickar.
Barnen Jennings tyckte att deras far var den sämste kocken i delstaten.
"Pappa..." sa Mackenzie och la armen om Henrys axlar. "Vi vill gärna behålla middagen nere, inte... eh... 'återvinna' den..."
Justin och Leonard skrattade.
"Du ska få för återvinning." sa Henry.
Han drog till sig sin dotter och började kittla henne.
"Hjälp!" skrek Mackenzie.
"Nej tack..." sa Justin. "det här vill inte jag bli inblandad i."
"Justin, du är hajmat..." morrade Mackenzie mellan fniss-attackerna.
5 kommentarer:
MIna två äldsta ungar håller på exakt sådär HELA tiden och gör mig vansinnig emellanåt, men då huxflux står de på varandras sida, och håller kärvänligt varandras händer.
Söt historia
Påminner om mina barn. Jag frågade dem om de måste bråka.
-Ja, fick jag till svar, eftersom vi är syskon så måste vi bråka.
@ anitha:
Lustigt det där med syskon...
Ena stunden är man som hund och katt och i nästa sekund
kan inget komma emellan det starka bandet... :)
@ Pia:
Haha! Kul svar :)
Det hör nog till syskon-kärleken att man ska bråka lite ibland.....
och det känns ju så bra när man blir sams igen
Det är jättebra dialogen.
Den flyter utan avbrott.
bra
Tack så mycket!! :)
Skicka en kommentar