Skriv om värk.
Blue Creek. Maj 2010
Väckarklockans skrällande borrade sig obönhörligt in i mitt värkande huvud.
Måste köpa en tystare klocka.
Det kändes som mitt huvud satt fast i ett skruvstäd som pressades ihop allt hårdare.
Rummet snurrade när jag satte mig upp i sängen och ett hett illamående sköjde över mig.
Jag blundade och pressande fingertopparna mot mina värkande tinningar.
Kyle var redan påklädd. Han höll på att bädda sin säng, men han stannade upp och såg oroligt på mig.
"Det är bara migrän..." stönade jag trött.
"Det är inte så 'bara'," tyckte Kyle. "lägg dig ner igen Coral."
Lillebror gick ut i badrummet och kom tillbaka med mina starka värktabletter och ett glas med vatten.
Jag tvingade i mig en tablett.
"Ska jag köpa Pepsi åt dig efter skolan?" frågade Kyle.
Underbaraste lillebror! Han vet precis vad jag behöver när jag har migrän.
"Tack Kyle." sa jag. "Du är världens bästa lillebror, vet du det?"
"Det vet jag väl inte direkt om jag är... men jag vill inte att du ska må dåligt och jag vill hjälpa dig, bara jag kan."
Jag log mot honom.
Kyle fixade noga till rullgardinen, så att inget solsken kom in i vårt rum.
Sedan fortsatte han att bädda sin säng med den militäriska precision som pappa (av någon underlig, obegriplig anledning) krävde av honom.
Varje morgon kom pappa in här och inspekterade. Om sängen var "felbäddad" fick Kyle (i bästa fall) bädda om.
"Det där duger bra." sa jag.
"Jag hoppas det..." sa Kyle tveksamt.
Snart skulle pappa komma in och inspektera hans bäddning.
Jag visste att Kyles hela inre värkte av oro.
Min lillebror satte sig på min säng när pappa kom in till oss.
Kyle började bita på en tumnagel, som han brukar när han är nervös.
Jag tog hans hand och kramade den.
Blue Creek. Maj 2010
Väckarklockans skrällande borrade sig obönhörligt in i mitt värkande huvud.
Måste köpa en tystare klocka.
Det kändes som mitt huvud satt fast i ett skruvstäd som pressades ihop allt hårdare.
Rummet snurrade när jag satte mig upp i sängen och ett hett illamående sköjde över mig.
Jag blundade och pressande fingertopparna mot mina värkande tinningar.
Kyle var redan påklädd. Han höll på att bädda sin säng, men han stannade upp och såg oroligt på mig.
"Det är bara migrän..." stönade jag trött.
"Det är inte så 'bara'," tyckte Kyle. "lägg dig ner igen Coral."
Lillebror gick ut i badrummet och kom tillbaka med mina starka värktabletter och ett glas med vatten.
Jag tvingade i mig en tablett.
"Ska jag köpa Pepsi åt dig efter skolan?" frågade Kyle.
Underbaraste lillebror! Han vet precis vad jag behöver när jag har migrän.
"Tack Kyle." sa jag. "Du är världens bästa lillebror, vet du det?"
"Det vet jag väl inte direkt om jag är... men jag vill inte att du ska må dåligt och jag vill hjälpa dig, bara jag kan."
Jag log mot honom.
Kyle fixade noga till rullgardinen, så att inget solsken kom in i vårt rum.
Sedan fortsatte han att bädda sin säng med den militäriska precision som pappa (av någon underlig, obegriplig anledning) krävde av honom.
Varje morgon kom pappa in här och inspekterade. Om sängen var "felbäddad" fick Kyle (i bästa fall) bädda om.
"Det där duger bra." sa jag.
"Jag hoppas det..." sa Kyle tveksamt.
Snart skulle pappa komma in och inspektera hans bäddning.
Jag visste att Kyles hela inre värkte av oro.
Min lillebror satte sig på min säng när pappa kom in till oss.
Kyle började bita på en tumnagel, som han brukar när han är nervös.
Jag tog hans hand och kramade den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar