Skriv om en maktkamp.
Blue Creek, maj 2010
Smärtan i magen fick honom att vika sig dubbel.
Kyle visste inte vad han hade sagt eller gjort för att väcka faderns vrede den här gången... men plötsligt hade han fått en spark som fick honom att tappa andan.
"Kom ihåg vad jag har lärt dig, Kyle."
Kyle svarade inte. Han kved och flämtade efter luft.
Fadern tog tag om sin sons hår, drog hans huvud bakåt och såg honom i ögonen.
Kyle visste att han inte hade något val, han nu måste upprepa mottot som fadern så många gånger präntat in i honom.
"Pojkar gråter inte." sa Kyle sammanbitet.
"Just det, pojkar gråter inte." sa fadern milt. "Duktig pojke."
Han släppte taget om sin sons hår och rufsade om i det istället.
Sedan drog han upp Kyle från golvet och lade armen om pojkens magra axlar.
"Tråkigt bara att jag måste ta i lite för att du ska lyssna på mig." sa fadern med en liten suck. "Men du vet att jag inte gör det för att vara elak, inte sant, min pojke?"
"Ja, Sir, det vet jag..." sa Kyle, nästan ohörbart.
Kyle hatade sig själv för att han inte kunde stå emot faderns makt.
Ibland önskade han att han inte var en liten tanig 14-åring...
"Det är ju för ditt eget bästa." fortsatte fadern (så sa han alltid). "Du och din syster måste lära er att inte vara uppkäftiga. Och så ont gjorde det väl inte, va?"
Det gjorde det visst, men Kyle skakade på huvudet.
Faderna smekte pojken över ryggen.
"Då behöver du väl inte se så bedrövad ut?"
"Nej..." mumlade Kyle.
Fadern log.
"Bra lilla gubben. Jag ska åka iväg till bowlinghallen nu och hämta din syster. Och du går och lägger dig, du ska ju upp till skolan i morgon."
Fadern tog på sig sin jacka och gick ut till bilen.
Pojken gick in på sitt rum och kröp ner i sin säng.
Han snyftade i kudden.
Blue Creek, maj 2010
Smärtan i magen fick honom att vika sig dubbel.
Kyle visste inte vad han hade sagt eller gjort för att väcka faderns vrede den här gången... men plötsligt hade han fått en spark som fick honom att tappa andan.
"Kom ihåg vad jag har lärt dig, Kyle."
Kyle svarade inte. Han kved och flämtade efter luft.
Fadern tog tag om sin sons hår, drog hans huvud bakåt och såg honom i ögonen.
Kyle visste att han inte hade något val, han nu måste upprepa mottot som fadern så många gånger präntat in i honom.
"Pojkar gråter inte." sa Kyle sammanbitet.
"Just det, pojkar gråter inte." sa fadern milt. "Duktig pojke."
Han släppte taget om sin sons hår och rufsade om i det istället.
Sedan drog han upp Kyle från golvet och lade armen om pojkens magra axlar.
"Tråkigt bara att jag måste ta i lite för att du ska lyssna på mig." sa fadern med en liten suck. "Men du vet att jag inte gör det för att vara elak, inte sant, min pojke?"
"Ja, Sir, det vet jag..." sa Kyle, nästan ohörbart.
Kyle hatade sig själv för att han inte kunde stå emot faderns makt.
Ibland önskade han att han inte var en liten tanig 14-åring...
"Det är ju för ditt eget bästa." fortsatte fadern (så sa han alltid). "Du och din syster måste lära er att inte vara uppkäftiga. Och så ont gjorde det väl inte, va?"
Det gjorde det visst, men Kyle skakade på huvudet.
Faderna smekte pojken över ryggen.
"Då behöver du väl inte se så bedrövad ut?"
"Nej..." mumlade Kyle.
Fadern log.
"Bra lilla gubben. Jag ska åka iväg till bowlinghallen nu och hämta din syster. Och du går och lägger dig, du ska ju upp till skolan i morgon."
Fadern tog på sig sin jacka och gick ut till bilen.
Pojken gick in på sitt rum och kröp ner i sin säng.
Han snyftade i kudden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar