*
Alderon skrattade roat och rufsade om Gwions sandfärgade kalufs.
"Det var inte min mening att förödmjuka dig, Gwion." sa han sedan allvarligt. "Jag blev bara så rädd när jag såg dig gå in i labyrinten. Du har alltid varit som en lillebror för mig och om något hände dig skulle jag aldrig förlåta mig själv. Och de andra skulle heller aldrig förlåta mig. Vi håller av dig så mycket."
"Är det sant...?" frågade Gwion, nästan häpet.
Alderon drog in pojken i en kram.
"Så klart att vi gör! Har du aldrig märkt det?"
Gwion log och nickade.
"Joooo... jag har väl det."
Alderon log.
"Ja men då så. Då förstår du kanske varför vi alla är så rädda om dig. Det finns bara en Gwion."
Gwion log och plirade upp mot Alderon.
"Om inte Merrick trollar, så det blir två av mig."
Elora och Alderon skrattade.
"Försöker du göra dig lustig nu va?" sa Alderon och körde retsamt in ett pekfinger i midjan på Gwion.
"Nej! Gör inte så!" fnissade pojken.
Han hoppade utom räckhåll för Alderon.
”Nu måste vi faktiskt gå tillbaka.” sa Alderon någon minut senare. ”Lysia och dom andra är väldigt oroliga för dig.”
”Och dom svartklädda spejarna kan komma när som helst…” sa Luna med vaksamhet i rösten. ”Dom smyger ofta omkring här i skogen.”
Gwion ryste. Den Mörke Härskarens spejarna ville han inte träffa på, även om modige Alderon var med.
Alderon tyckte känna pojkens oro, för han lade armen om hans magra axlar och sade:
”Ingen fara, Gwion, inget händer dig så länge vi är med. Nu går vi och värmer oss vid lägerelden.”
Alderon skrattade roat och rufsade om Gwions sandfärgade kalufs.
"Det var inte min mening att förödmjuka dig, Gwion." sa han sedan allvarligt. "Jag blev bara så rädd när jag såg dig gå in i labyrinten. Du har alltid varit som en lillebror för mig och om något hände dig skulle jag aldrig förlåta mig själv. Och de andra skulle heller aldrig förlåta mig. Vi håller av dig så mycket."
"Är det sant...?" frågade Gwion, nästan häpet.
Alderon drog in pojken i en kram.
"Så klart att vi gör! Har du aldrig märkt det?"
Gwion log och nickade.
"Joooo... jag har väl det."
Alderon log.
"Ja men då så. Då förstår du kanske varför vi alla är så rädda om dig. Det finns bara en Gwion."
Gwion log och plirade upp mot Alderon.
"Om inte Merrick trollar, så det blir två av mig."
Elora och Alderon skrattade.
"Försöker du göra dig lustig nu va?" sa Alderon och körde retsamt in ett pekfinger i midjan på Gwion.
"Nej! Gör inte så!" fnissade pojken.
Han hoppade utom räckhåll för Alderon.
”Nu måste vi faktiskt gå tillbaka.” sa Alderon någon minut senare. ”Lysia och dom andra är väldigt oroliga för dig.”
”Och dom svartklädda spejarna kan komma när som helst…” sa Luna med vaksamhet i rösten. ”Dom smyger ofta omkring här i skogen.”
Gwion ryste. Den Mörke Härskarens spejarna ville han inte träffa på, även om modige Alderon var med.
Alderon tyckte känna pojkens oro, för han lade armen om hans magra axlar och sade:
”Ingen fara, Gwion, inget händer dig så länge vi är med. Nu går vi och värmer oss vid lägerelden.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar