Jag satt på trappan utanför vårt hus och klottrade lite i mitt ritblock, tecknade ner mina tankar. Det var någon terapigrej min mamma kommit på.
"Om du inte vill prata om dina tankar och känslor kan du väl rita dem?" sa hon en gång och så gav hon mig skissblock och pennor.
Det var en bra idé, för jag gillar att rita.
När jag till slut såg ner på mitt verk fick jag se detta: En lång väg kantad av spöklika träd.
På vägen stod en alien med äggformat huvud och enorma ögon som stirrade på mig. I bakgrunden en månskenshimmel och ett UFO.
Jag skrattade lite glädjelöst.
Mamma kom ut och tittade på min teckning.
"Är det så här du känner dig nu?" frågade hon. ”Som en alien?”
Jag nickade och tittade på min alien-teckning igen.
"Extra-terrestrial. Visste du att det betyder ungefär 'inte av denna värld'?" sa jag.
”Det visste jag inte.” sa mamma.
Hon strök mig över håret.
"Du kan och vet så mycket, min älskling."
Det vet jag inte om jag gör, men jag känner mig ofta som en alien, en främling.
Jag passar inte in någonstans.
Mitt namn, Lonely, betyder ju till och med ‘ensam’ - och mitt efternamn, Wallace, betyder ‘främling’.
Ensam Främling.
Vilken människa vid sina sinnens fulla bruk ger sitt barn ett så konstigt namn? Går inte det under kategorin barnmisshandel?
Enda sedan jag var liten har jag försökt övertala min mamma att låta mig byta namn, till ett lite mer normalt än Lonely.
"Det är väl kul med ett unikt namn?" sa min mamma en gång.
Mmmm… jättekul.
Kära mamma, det är inte så kul att bli inlåst i sitt skåp i skolan eller slängd i en papperskorg... eller få glåpord kastade efter sig i korridorerna, bara för ens skolkamrater inte fattar grejen med ett unikt namn.
När jag börjar på college ska jag nog i alla fall hitta på ett nytt namn och börja ett helt nytt liv.
"Lone, vi åker iväg och äter lunch om en halvtimme."
Jag ryckte till när mammas röst väckte mig ur mina tankar.
"Okej." sa jag.
Mamma kysste mig på huvudet och så gick hon in i huset igen.
Jag satt ensam igen och funderade på vad jag skulle teckna härnäst.
♪ Alien - Tokio Hotel |
2 kommentarer:
aw..stackarn!
Jätte-fint skrivet! Men sorgligt....
Aww tack så mycket! :)
Mmm... stackars Lonely... kan inte vara lätt eller kul för honom att vara så ensam i världen... :(
Skicka en kommentar