Huset som Gud glömde - 30

*
Coral

Efter frukosten gick vi på upptäcktsfärd i trädgården.
”Den här trädgården är ju stor som en park!” utbrast Darla. ”Inte svårt att gå vilse här.”
”Förra gången vi var här, för fyra år sedan, trodde alla att Kyle var försvunnen en kväll.” sa jag.
”Vad hände?” frågade Ashlee.
”Farmor och farfar hade en stor fest och alla barn lekte kurragömma.” berättade jag. ”Vi hittade inte Kyle. Vi blev oroliga, för klockan blev mycket och det blev mörkt. Alla vuxna kom ut och letade. Till slut hittade farfar honom långt inne i labyrinten.”
Jag pekade bort mot en labyrint av buxbom.
Jag skrattade åt minnet.
”Kyle hade somnat, det var säkert därför han inte hörde när vi ropade på honom.”
Darla och Ashlee fnissade.
”Ni kom ju aldrig, det blev så tråkigt att vänta.” sa Kyle när farfar bar in honom i huset.

”Du tänker väl inte försvinna idag, Kyle?” frågade Darla leende.
”Bara om ni berättar fler pinsamma historier.” sa Kyle truligt.
”Dom är inte pinsamma - dom är gulliga!” sa Ashlee.
Hon vände sig mot mig.
”Berätta mer!” sa hon ivrigt.
*

Huset som Gud glömde - 29

*
Kyle

”Vilka bilder?” upprepade jag.
Darla log.
”Ni var så söta när ni sov, du och Ash, så jag kunde inte motstå…”
Tjejerna fnissade.
”Måste du vara så pinsam…?” mumlade jag.
”Alltid.” sa Darla.
”Vill du inte se bilderna?” frågade Ashlee.
Jag skakade på huvudet.
”Jo, kom igen nu sötis!”
Darla drog ner mig intill sig.
”Det är bara tre bilder.” försäkrade Coral.
Darla visade mig bilderna.
”Ni är jättesöta!” sa Darla och rufsade om mitt hår.
”I natt ska jag ta kort på dig när du sover.” muttrade jag.
Ashlee fnissade.
”Hur ska du kunna göra det? Du somnar ju mycket fortare än Darla.”
Jag log.
”Jag får väl hålla mig vaken.”
Darla skrattade och kramade mig.
”Oroa dig inte Kyle. Det är ingen som ska se dom här bilderna.”
”Nä jag vet.” log jag. ”Men jag ska gömma din kamera innan du hinner ta fler bilder.”
Darla bara skrattade och gav mig en puss.


(Ja, tjejerna kan vara ganska pinsamma som ni märker...
Men vi har aldrig långtråkigt tillsammans - och dom är alltid snälla och roliga och omtänksamma. Jag skulle inte vilja ha några andra tjejkompisar!)
*

Huset som Gud glömde - 28

*
Kyle

När jag vaknade visste jag först inte riktigt var jag var… jag kände inte igen rummet…
Sedan kom jag på det - vi var ju hos farmor och farfar! Hur kunde jag glömma det…?
Coral och Darla var redan vakna - och påklädda!
”Hur länge har varit vakna egentligen?” undrade jag.
Coral och Darla log.
”En stund bara.” sa Coral. ”Har du sovit gott?”
”Jag tror det.” svarade jag.

Ashlee höll också på att vakna.
Hon hade sovit med mig som huvudkudde (huvudet på min bröstkorg) och hon hade sina fingrar i mitt hår.
”Hur sjutton kan du sova så där…?” frågade jag när Ashlee tittade på mig och log.
Hon satte sig upp.
”Det går jättebra.” sa hon.
”Men är det inte skönare med en kudde?” undrade jag.
Ashlee skakade på huvudet.
”Blir det tungt för dig?” frågade hon.
”Nej.” sa jag. ”Du väger ju bara två kilo har jag ju sagt.”
Jag hoppade ur sängen just som Ashlee tänkte brotta ner mig.
”Jag går och duschar.” sa jag.
”Gör det du.” sa Darla. ”Så visar vi Ashlee bilderna så länge.”

Jag tvärstannade vid Coral och Darlas säng.
”Va? Vilka bilder..?” frågade jag.
Darla höll upp sin digitalkamera.
”Bilderna som vi ska lägga upp på Facebook senare.” flinade hon.
Ashlee hoppade ivrigt upp i sängen.
”Får jag se? Får jag se?” sa hon glatt.
*

Huset som Gud glömde - 27

*
Coral

”Är han okej?” viskade Darla.
”Jag mår bra.” mumlade Kyle nerifrån från sin kudde. ”Oroa er inte.”
”Kan du sova igen nu då?” frågade Darla.
Kyle satte sig upp och såg leende på oss.
”Jadå, jag kan nog somna om. Men inte om ni ska babbla hela natten.”
Jag skrattade.
”Vi ska försöka att vara tysta.”
”Lycka till med det.” mumlade Kyle. Han lade sig ner igen. ”Tjejer snackar ju hela tiden.”
Ashlee lade huvudet på Kyles bröstkorg och höll om honom.
Vi sa god natt och jag släckte lampan.
”Om du inte är snäll kanske jag mosar dig.” hörde vi Ashlee säga till Kyle.
Darla och jag fnissade.
”Stor risk att du mosar mig, Ashie.” flinade Kyle. ”Du väger ju typ två kilo.”
I nästa sekund kiknade han av skratt.
”Nej Ash, gör inte så!”
”Tar du tillbaka då?” sa Ashlee.
”Okej.” sa Kyle. ”Du väger inte två kilo. Du väger lite mer.”
”Bra.” sa Ashlee.
Efter någon sekund tillade Kyle:
”Typ två och ett halvt kilo.”
*

Huset som Gud glömde - 26

*
Coral

Mitt i natten vaknade jag av att Kyle drömde en mardröm. Han gnydde och vred på sig.
Darla och Ashlee vaknade också.
Jag gick upp och skakade Kyle försiktigt, så att han skulle vakna ur sin mardröm.
Han satte sig upp och såg på mig.
”Vad är det…?” frågade han sömnigt.
”Du drömde.” sa Ashlee. Hon strök honom lugnande över håret. ”Vad handlade drömmen om?”
”Minns inte…” sa Kyle.
Men jag märkte att han mindes, han ville bara inte prata om det.
Han lade sig ner igen och blundade.
Jag gav min bror en kram och gick sedan tillbaka till min och Darlas säng.

Ashlee kurade ihop sig intill Kyle igen och höll om honom.
Det såg nästan ut som hon försökte skydda honom från något.
Kyle måste också ha känt så, för han lade sig tillrätta och slappnade av.
*

Födelsedags-special 14/7: Tony

Grattis Tony!

(Klicka på bilden för större storlek)

Födelsedags-special 14/7: Dante

Grattis Dante!

(Klicka på bilden för större storlek)

Huset som Gud glömde - 25

*
Kyle

Jag la mina händer runt Ashlees midja.
”Om du inte slutar äta mig så kittlar jag dig - din lilla vampyr.”
”Vampyr inte vara kittlig.” fnissade Ashlee.
Men hon skruvade sig ur mitt grepp.
”Nej, inte alls.” fnissade jag och rufsade om Ashlees hår.

Det knackade på dörren igen. Denna gången var det farmor som ville säga god natt och se hur vi hade det.
”Var inte upp för länge.” sa hon. ”Det blir frukost redan klockan nio imorgon.”
”Nej då.” sa Coral. ”Vi ska nog försöka sova nu.”
Precis när hon sagt så gäspade jag. Inte förrän nu kände jag hur trött jag faktiskt var.
Farmor sa god natt och stängde dörren.

Darla såg leende på mig.
”Awww är du trött lilla gubben?”
”Nej då.” sa jag sarkastiskt och gäspade igen. ”Hur kan du tro det?”
Darla ställde sig vid sidan jag låg på.
”Jag sa ju förut att jag skulle stoppa om dig.” log hon.
Det gjorde hon. Sedan strök hon bort håret ur ögonen på mig och gav mig en puss på kinden.
Ashlee kurade ihop sig nära mig.
Coral och Darla fnissade någonting om att vi såg så gulliga ut tillsammans.
(Inte pinsamt alls...)
Ashlee log. Sedan gäspade hon också.

Vi sa god natt till varandra och snart sov vi alla fyra.
*

Huset som Gud glömde - 24

*
Kyle

Darla och Ashlee kom och satte sig hos oss.
”Det kanske finns vampyrer här också.” sa Ashlee.
Skulle inte förvåna mig om det fanns vampyrer i det här skumma huset…
Jag log mot Ashlee.
”Mmmm… och i natt kommer vampyrerna och äter upp oss.”
”Vampyrer äter inte upp folk, silly!” fnissade Ashlee.
Sedan morrade hon:
”Dom dricker... blod.”
Hon lutade sig fram och låtsades bita mig i halsen.
Jag skrattade och puffade bort henne.
”Okej, inget mer Twilight för dig.”
"Så säger du bara för att du blev rädd..." skojade Ashlee.
Hon petade mig retsamt i sidan.
”Sluta!” skrattade jag.
”Varför? Kittlas det…?” undrade hon roat.
”Nej.” ljög jag.

Ashlee slog armarna om mig, och tänkte just brotta ner mig, när det knackade på dörren.
Coral gick och öppnade.
Utanför stod Mandy.
”Jag tänkte bara säga god natt.” sa hon.
Hon såg på oss fyra. En lite avundsjuk blick såg jag.
Särskilt när hon såg på Ashlee, som fortfarande hade armarna lindade om mig.
Vi sa god natt till Mandy.
Jag hoppade över till Ashlees och min säng.
Ashlee skuttade upp intill mig.
”Nu är hon borta. Nu kan jag fortsätta att äta dig!” sa hon med sin vampyr-röst.
”Vampyrer äter ju inte folk sa du ju.” log jag.
”Ssssh… kvällsmat ska inte prata.” sa Ashlee.
Hon låtsades bita mig i halsen igen.
Jag såg bedjande på Coral och Darla.
”Lite hjälp kanske…?”
Men syrran och Darla bara skrattade.
*

Huset som Gud glömde - 23

*
Coral

Darla och jag satt i den andra sängen och såg skrattande på Kyle och Ashlee.
”Du vet att du kommer få igen sen va, Kyle?” sa Darla.
”Vet inte vad du pratar om.” sa Kyle oskyldigt.
Han log och hans ögon glittrade.
”Då ska jag visa vad jag pratar om.” log Darla.
Hon gick fram till Kyle och lade en hand på hans rygg.
Kyle såg på henne.
”Hej.” sa han och log.
”Hej du.” skrattade Darla. ”Vad jag menar är att Ash inte är den enda som är kittlig här…”
”Nej, just det!” sa Ashlee glatt och satte sig upp.
Kyle log.
”Få inga idéer nu. Nu ska vi sova.”
Kyle kröp ner under täcket.
”Försök inte komma undan nu!” skrattade Darla och drog bort täcket.
Kyle skyndade sig att komma ur sängen och skuttade upp i Darlas och min säng.
Han satte sig tätt bakom mig.
”Använder du mig som sköld nu?” skrockade jag.
”Yep!” fnissade min lillebror. ”Är det inte det storasystrar är till för…?”
Jag vände mig om och lade armen om honom.
”Ditt kaxiga lilla troll!” skrattade jag.
”Mitt jobb som lillebrorsa vet du väl.” skrattade Kyle.
*

Huset som Gud glömde - 22

*
Kyle

Jag skrattade och skakade på huvudet.
Sedan såg jag på min syster och Darla.
”Hallå, hjälp mig med det här lilla spöket.”
Coral och Darla bara skrattade.

Ashlee hoppade upp på det tjocka duntäcket i sängen. Hon klappande med handen bredvid sig.
”Kom lilla Kyle och håll mig i handen, så ska jag rädda dig från alla skrämmiga spöken.”
”Jag ska ge dig för spöken!” flinade jag.
Jag hoppade upp intill Ashlee och brottade ner henne.
"Nej Kyle..." fnissade hon. "Du får inte..."
Hon hann inte längre. Istället pep hon av skratt när jag började kittla henne.
Ashlee är väldigt kittlig - och har typ världens gulligaste skratt.


(Okej, allting med Ash är gulligt - men snälla, säg inte att jag har sagt det!)
*

Huset som Gud glömde - 21

*
Kyle

Ashlee var verkligen på sånghumör den här kvällen. Hon sjöng till och med lite när vi skulle gå och lägga oss senare på kvällen.
Sången var The Glory of Love och Ashlee sjöng precis samma textrader som vi hört flickan i den läskiga filmen Orphan (som vi sett för några dagar sedan) sjunga.

That’s the story of 


That’s the glory of love 



As long as there’s the two of us 


You’ve got the world 


and all it’s charms 


And when the world 
is 

through with us 


We’ve got each other’s arms

Sången är ganska fin faktiskt och Ashlee har väldigt söt röst, både när hon pratar och sjunger.
Men att höra en sång från en skräckfilm när man befinner sig i ett läskigt gammalt hus får en nästan att rysa.

Det såg ut som Ashlee såg vad jag tänkte, för hon fnissade och slog armarna om min midja.
”Aww lilla Kyle… är jag lite skrämmig…?” retades hon. ”Du får hålla mig i handen i natt om du vill.”
”Var lagom kaxig du, Pixie Girl.” flinade jag
Ashlee bara fnissade.
Hon gick fram till den stora garderoben, öppnade dörrarna och kikade in.
”Hallå, spökena…? Come out, come out wherever your are…” lockade hon.
Sedan såg hon på mig och fnissade glatt.
*

Huset som Gud glömde - 20

*
Kyle

”Vad trevligt med underhållning!” sa farmor.
Hon såg på mig och Ashlee.
”Ni kan väl uppträda på fredag kväll? Vi ska ha en liten fest då.”
Jag blev så lättad över att ingen blev arg, så jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
”Eh… jag är inget bra på att sjunga…” var det enda jag fick ur mig.
”Det är han visst. Han sjunger superbra. ” sa Ashlee och lade armen om mig. ”Vi uppträder gärna.”
Farmor sken upp.
”Vad trevligt raringar! Det ser vi fram emot.”

Jag gav Ashlee en blick.
”Vet du hur många som brukar komma på farmors fester…!” viskade jag.
Ashlee log brett och ryckte på axlarna.
”Publik. Det är väl bra. Och du sjunger bra, Kyle.”
Jag skakade på huvudet, men kunde inte låta bli att le mot henne.
”Jag brukar inte sjunga, Ash…”
”Då är det på tiden att du börjar med det.” sa Ashlee bestämt. ”Folk måste få höra din fina röst.”
Jag suckade och skrattade lite.
”Det går inte att säga emot dig, Ashie.”
Ashlee log igen.
”Nej, jag vet.”
Hon lät väldigt nöjd.
Hon böjde sig fram och pussade mig på näsan.
”Awww!” sa Darla och Coral.
”Vad gulliga dom är!” sa Darla.
Rodna inte nu…! sa jag tyst till mig själv.
Men det måste jag ha gjort, för jag hörde Ashlee fnissa något om röda öron.
*

Huset som Gud glömde - 19

*
Coral

Darla sträckte sig över mig och klappade Kyle på huvudet.
”Dom är lite trötta.” log hon.
Farmor och farfar bara log.
”Ingen fara.” sa farfar.
”Vi ska nog gå upp och stoppa om dom snart.” sa Darla och kittlade Kyle i nacken.
Kyle fnissade och tog bort hennes hand.
”Vi ska lugna ner oss nu.” sa Ashlee.
Fader O’Connor började skratta.
Skrattet smittade av sig och snart satt vi alla och gapskrattade.
”Vilken rolig sång! Härlig underhållning!” sa Fader O’Connor ”Jag såg faktiskt Sweeney Todd live en gång, spännande story. Roliga låtar.”

Kyle andades lättad ut.
Jag kramade hans hand lite diskret under bordet.
Han såg på mig och log. Han kramade min hand.
Det var så skönt att vara här hos farfar och farmor. Vi kunde göra och säga vad vi ville, utan att behöva vara rädda för konsekvenser...

Farfar gick fram till Ashlee och Kyle och gav dem varsin liten kram.
Sedan rufsade han om Kyles hår.
”Ni ungar är för härliga!” skrockade han.
*

Huset som Gud glömde - 18

*
Coral

Kocken kom ut i matsalen för att hälsa och fråga hur maten smakar.
Då vänder sig plötsligt farfar till honom.
”Mycket god paj det här. Vad är det i den?”
Jag petade min bror i sidan.
”Inte ett ord!” viskade jag. ”Då dränker jag dig i vattenkaraffen!”
Kyle fnissade.
”Jag får inte plats i den!”
”Jo det får du!” fnissade Ashlee. ”Den är ganska stor och du är liten.”
Darla och jag fnissade.

”Nu måste du tala om vad det är i pajen.” envisades farfar.
Både Kyle och Ashlee väldigt väluppfostrade (i vanliga fall), men just nu var de uppspelta och på spexhumör, så de kunde inte motstå att sjunga lite ur Sweeney Todd.

KYLE (SWEENEY):


Haven't you got poet, 

or something like that?

ASHLEE (LOVETT):


No, you see, the trouble with poet 

Is how do you know it's deceased? 

Try the priest!

Det blev tyst kring bordet. Det enda som hördes var Darlas och mina kvävda fnissningar.
Kyle blev lite röd om kinderna när han upptäckte att allas blickar var på honom (och Ashlee).
Han bet sig i underläppen på det där speciella Kyle-sättet och såg urskuldande på farmor och sedan på farfar.
”Ursäkta.” sa han. ”Vi bara skämtade lite.”
*

Huset som Gud glömde - 17

*
Coral

Fader O’Connor reste sig och gick ut i köket. Han ville se hur farmor och farfars kock tillagade sin goda mat sa han.
”Undrar vad vi får för gott i kväll?” sa gammelfaster Muriel.
”A little priest…” nynnade Kyle.
Jag motstod min impuls att lägga handen över munnen på min bror. (Men roligt var det faktiskt.)
”Det var nog inte bra för honom att se Sweeney Todd.” viskade Darla till mig.
Jag fnissade och nickade instämmande.

Ett par kypare kom ut med maten en stund senare.
”Doftar härligt.” sa farmor. ”Vad bjuder kocken på idag?”
”Köttpaj.” svarade en av kyparna.
Jag hörde Kyle kväva ett skratt. Jag puffade till honom.
Han harklade sig och ansträngde sig för att se allvarlig ut.
Jag vågade varken titta på min bror, Darla eller Ashlee - för jag visste att vi alla fyra skulle explodera av skratt då!

Det blev bara svårare och svårare att hålla sig för skratt - och det kunde vi tacka min bror och Ashlee för.
När vi smakade på maten utbrast Ashlee:
”God, that’s good!”
(Jag känner Ashlee så väl att jag vet att hon sa det med hälften allvar och hälften på skoj.)
Kyle kvävde en fnissning.
Farmor log mot Ashlee.
”Vad roligt att du gillar maten, lilla vän.”
Farmor kunde ju inte veta att God, that’s good! är titeln på en låt ur Sweeney Todd.

Darla tittade ner i sin mat och försökte koncentrera sig på den för att inte brista ut i skratt.
Jag gjorde likadant.
Kyle och Ashlee hade lugnat ner sig och åt färdigt.
Men jag hade en stark aning om att de snart skulle flippa ur igen…
Och jag måste erkänna att faktiskt såg fram emot det lite - eller mycket.
Jag ville se vad de kunde hitta på härnäst.
*

Huset som Gud glömde - 16

*
Coral

Mandy höll inte tyst förrän vi satte oss till bord.
Hon såg faktiskt en aning snopen och besviken ut när Kyle satte sig mellan mig och Ashlee - hon hade nog gärna velat sitta bredvid honom själv.
Darla och jag såg på varandra och log menande. Hon hade också märkt det.
Ashlee också tydligen, för hon viskade till Kyle:
”Du har fått en beundrare.”
Kyle såg frågande på Ashlee. Men Ashlee bara fnissade.
”Vad…?” sa Kyle.
”Hon gillar dig, silly.” log Ashlee.
”Vem..?” frågade Kyle.
Darla och jag fnissade.
Ashlee knackade Kyle i huvudet.
”Hallå, är det nån hemma här…?” fnissade hon. ”Vem tror du?”
Precis då såg Mandy på Kyle och log mot honom.
”Love is a beautiful thing…” retades Darla.
Ashlee fnissade, men tystnade tvärt när Kyle gav henne en blick.
Hon såg så överdrivet allvarlig ut att Darla och jag började skratta.
Kyle skakade på huvudet.
”Tjejer…. Och er måste jag stå ut med i flera dagar.”
”Yep!” sa Ashlee glatt och pussade honom på kinden.
Kyle rodnade.
Darla och jag fnissade.
Mandy suckade.
*

Huset som Gud glömde - 15

*
Coral

”Alltså, utegångsförbud är ett så jäkla taskigt straff!” fortsatte Mandy. ”Jag borde ha fått vara med mina vänner istället...!”
Jag fick lust att himla med ögonen. Om Mandy hade utegångsförbud hade hon säkerligen gjort något för att förtjäna det.
Men jag sa inget.
Jag fick förresten ingen chans att säga något annat heller.
Det fick inte Kyle, Darla eller Ashlee heller - för Mandy fortsatte att babbla på om utegångsförbud, sina kompisar och konserter och jag vet inte vad...

”Kolla, Ashlee,” flinade Kyle. ”en som pratar mer än vad du gör…!”
Darla och jag skrattade.
”Vad snäll du är.” fnissade jag.
Ashlee skrattade också och gav Kyle en lätt dask i baken.
”Vaddå? Jag trodde inte det var möjligt att nån kunde prata mer än du…!” fnissade Kyle.
”Jag skulle passa mig om jag var du.” varnade Ashlee och lade armen om honom.
*

Huset som Gud glömde - 14

*
Coral

När vi kom ner till (den stora) matsalen upptäckte vi att vi inte var farmor och farfars enda gäster.
Fader O’Connor, stadens präst och nära vän till farmor och farfar, var där och en tjej i vår ålder.
Fader O’Connor kom fram och hälsade på oss.
Han pratade på om hur stora vi hade blivit och sådant där som vuxna brukar babbla på om.
Tjejen var prästens dotter kom jag på efter ett tag. Jag kände inte igen hennes först.
Vi hade ju inte sett varandra på fyra år och nu var hon längre och svarthårig, hennes riktiga hårfärg var askblond eller cendré tror jag.
Hon såg uttråkad ut. Men när hon fick syn på Kyle och mig sken hon upp.
Hon skyndade fram och hälsade på oss.
”Gud vad tur att ni kom!” sa hon och kramade Kyle och mig.
Kyle såg lite generad ut. (Det blir han alltid när tjejer kramar honom.)

Nu kom jag på vad prästens dotter heter också! Mandy.
”Jag håller på att dö av uttråkning här!” sa Mandy. ”Jag skulle på konsert med mina kompisar i helgen, men så blev jag tvungen att följa med hit istället! Så jäkla orättvist! Ja visst, jag har fått utegångsförbud, men det är ändå orättvist!”
”Trist med utegångsförbud.” sa jag.
”Jag vet!” sa Mandy. ”Föräldrar kan vara sååå jobbiga! Jag skulle ha hur kul som helst på det här lovet, men så måste jag vara här istället…! Orättvist!”

Kyle, Darla, Ashlee och stod bara och stirrade på Mandy.
Jösses vad hon gillade att prata!
*

Huset som Gud glömde - 13

*
Kyle

Jag vet inte om jag har livlig fantasi… men det känns verkligen som vi har hamnat mitt i en skräckfilm. Miljön och alla typer här... de verkar lite skumma…
Och jag svär att om vår vistelse här skulle bli skräckfilm skulle Ashlee passa perfekt i huvudrollen.
Inte för att hon ser otäck ut eller är hemsk eller så (ha ha).
Nej då, men hon har det där speciella, perfekta utseendet för en liten skräckfilms-tjej: Svart lockigt hår, stora gröna ögon och litet, sött ansikte med liten grop i hakan.
(Men säg inget till Ashlee att jag sagt att jag tycker hon är söt…
Det skulle kännas lite pinsamt för mig att säga det till henne faktiskt.)


”Undrar vad vi får?” sa jag när vi gick ner middagen. ”Ormar eller spindlar?”
”Sniglar!” fnissade Ashlee. ”Stora slemmiga bestar med skal som knastrar…!”
Coral och Darla skrattade.
”Trevligt...” sa Coral.
”Tror ni att vi har hamnat hos Thernadier eller…?” sa Darla.
Hon syftade på värdshusvärden i Les Misérables som blandar i lite allt möjligt i maten.
Ashlee och jag såg på varandra, fnissade och började sjunga på Master of the House.

Food beyond compare.
Food beyond belief
Mix it in a mincer
and pretend it's beef
Kidney of a horse,
liver of a cat
Filling up the sausages
with this and that

”Sjung den för kocken.” sa Coral och log. ”Han blir säkert jätteglad.”
”Ja,” flinade jag. ”för han är säkert jätteskum.”
*

Huset som Gud glömde - 12

*
Kyle

Som allt annat i det här huset var sovrummet vi fått stort.
Väldigt stort - ungefär som ett klassrum på vår skola, kanske större till och med.
Och de två dubbelsängarna var mycket större än vanliga dubbelsängar.
”Snacka om king size beds!” sa Darla imponerat.
”Måste ha varit stora kungar som sov i dom här.” skojade Ashlee.
Vi skrattade.

Farmor kom in i rummet.
”Jag hoppas det går bra att dela säng två och två.” sa hon.
Sedan såg hon på mig.
Hon stod förmodligen och funderade på vem av tjejerna jag skulle dela säng med.
”Darla och jag kan dela.” sa Coral. ”Och Kyle och Ashlee kan sova i samma säng.”
Farmor såg lite skeptisk ut först, men sedan nickade hon.
”Okej, det blir nog bra.” sa hon och lämnade rummet.

Vi hörde henne prata med Muriel utanför rummet.
”Ja, men dom är bara fjorton år.” sa Muriel. ”Finns ingenting att oroa sig för.”

Kul med pinsamma släktingar!
Jag kände hur jag blev alldeles varm i ansiktet.
Coral och Darla kvävde ett skratt.
Ashlee log mot mig och lade armarna om min midja.
”Dina öron är lite röda.” fnissade hon.
Darla rufsade om mitt hår.
”Blir du generad sötnos?”
”Nej.” sa jag snabbt.
Tjejerna bara fnissade.
Jag plockade upp en kudde från en av sängarna och kastade den mot dem.
Det hjälpte inte. De fnissade bara ännu mer.
Tjejer...
*