onsdag, juli 20, 2011

Skrivpuff - 20 juli 2011

Skriv om att snava

Paradise, California. Sommaren 1998

Alex snavade på alla de svarta sladdarna och både den lille pojken och elgitarren med sin ställning rasade ner på scengolvet med en duns.
Alex kravlade sig upp på fötter och sprang in bakom instrumenten.
Det var nog bäst att hitta ett gömställe, ifall någon blev arg för gitarren. Och det skulle någon säkert bli - elgitarrer var dyra, det visste Alex.
Om tre timmar skulle konserten börja och elgitarren var trasig. Nu skulle inte pappa kunna spela på den och hela konserten skulle bli förstörd - och det var Alex fel!
Pojken började snyfta där han satt inkrupen i trumman.
"Alex! Dags att äta - hamburgarna är här nu!"
Pappa. Han hade kommit tillbaka från hamburgerstället dit han åkt för att köpa middag.
Det kurrade rejält i Alex mage när han tänkte på sin efterlängtade cheeseburger, men han ville inte komma fram från sitt gömställe.

Han hörde pappa och trummisen Keith komma ut på scenen och någon lyfte upp gitarren.
"Alex, om du inte kommer ut och äter din smaskiga cheeseburger så äter jag upp den!" sa Keith i en skämtsam ton.
Alex satt kvar.
Pappa Neil och Keith fortsatte att leta.
"Alex, lilla gubben, ingen är arg på dig om det är det du är rädd för." hörde han pappa säga.
Alex kröp fram.
"Men den blev trasig. Jag ramlade på sladdarna och då fallade gitarren i golvet."
Pojken blickade skamset ner i golvet.
"Förlåt pappa, det var inte meningen. Jag ska spara alla mina veckopengar och köpa en ny."

Neil Spencer log mot sin lille son. Han tog upp pojken i famnen.
"Ingen fara grabben. Det där är inte pappas riktiga gitarr - den där hade vi bara under vår fotografering igår, som rekvisita. Har du glömt det?"
Alex nickade och torkade bort tårarna med sin randiga tröjärm.
Pappa Neil rufsade om i hans hår och kramade honom.
"Ingen skada skedd, tiger. Var inte ledsen."
"Nu går vi och käkar." sa Keith. "Jag är hungrig som en varg. Och ikväll Alex, då rockar vi så taket lyfter här!"
Alex fnissade.
"Rock 'n' roll!" jublade han.
Neil och Keith skrattade.
"Helt riktigt grabben!" sa Keith. "Du kanske vill vara med på scen ikväll och lira lite trummor med mig?"
Alex strålade av glädje.
Han skulle få spela trummor med Keith - på en riktig konsert!
"Jag ska bli rockstjärna!" jublade han och sträckte upp en liten segernäve i luften.

8 kommentarer:

http://tittelina.blogspot.com sa...

Jag drog en lättnadens suck. Skönt. Fin läsning.

Dakota Quinn Diamond sa...

ja, skönt för lille Alex att det gick bra! :)
Tack så mycket Ethel! :)

The Darkest Night sa...

Vilken härlig berättelse!! Fint slut!! Love it!

Anitha Östlund Meijer sa...

Så söt berättelse.

Dakota Quinn Diamond sa...

@The Darkest Night: Aww! Tack så mycket!! :)

Dakota Quinn Diamond sa...

@ razaha: Tack snälla!! :)

Drumalex sa...

Ja, en härlig berättelse,ibland är det skönt att läsa en riktig solskenshistoria. Kul också eftersom jag som trummis är väl förtrogen med musikermiljön. Vet hur många meter sladd det ligger på scen inför en spelning.

Dakota Quinn Diamond sa...

Tack så mycket Drumalex!! ja, visst är det skönt med solskenhistorier ibland :)
och vad kul att du är trummis! :)