Skriv om hastighet.
Sun City, California. Januari 2011
Spåkvinnan såg Alex i ögonen.
”Jag ser att du bär på en slags sorg. Någon som står dig väldigt nära är på väg in i ett nytt skede av livet. Jag ser... fjärilar. Blå fjärilar.”
Alex flämtade till och så backade han undan, som i slowmotion. Hela tiden hade han blicken fäst på spåkvinnan.
Han nästan snubblade fram längs piren. Längst ut lutade han sig mot räcket och såg flämtande ner i havet.
Holly skyndade fram till honom. Hennes hand strök honom över ryggen.
”Hur är det Alex?” nästan viskade hon.
Alex vände sig om, såg på sin bästa vän en stund och svalde.
”Blå fjärilar.” kved han. ”Maxine brukar rita blå fjärilar. Hon säger att en fjäril symboliserar ett nytt skede i livet, ett slags nytt liv.”
Holly slog armarna om Alex midja och höll om honom.
Efter en stund lösgjorde sig Alex försiktigt och började gå. Bort från piren och det lilla tivolit.
Hans steg var snabba, som om han ville komma därifrån, bort från piren och tivolit och spåkvinnan, så fort som möjligt.
Holly följde med Alex, gick där intill honom som ett stöd.
Hon tog hans hand och kramade den.
Alex stannade till och såg på henne.
”Jag måste till Maxine.” flämtade han, mer av oro än av andfåddhet.
Holly nickade.
”Jag följer med dig.”
Hon lade armen om hans midja och så gick de bort mot busshållplatsen.
De klev på bussen som stannade utanför sjukhuset.
Sun City, California. Januari 2011
Spåkvinnan såg Alex i ögonen.
”Jag ser att du bär på en slags sorg. Någon som står dig väldigt nära är på väg in i ett nytt skede av livet. Jag ser... fjärilar. Blå fjärilar.”
Alex flämtade till och så backade han undan, som i slowmotion. Hela tiden hade han blicken fäst på spåkvinnan.
Han nästan snubblade fram längs piren. Längst ut lutade han sig mot räcket och såg flämtande ner i havet.
Holly skyndade fram till honom. Hennes hand strök honom över ryggen.
”Hur är det Alex?” nästan viskade hon.
Alex vände sig om, såg på sin bästa vän en stund och svalde.
”Blå fjärilar.” kved han. ”Maxine brukar rita blå fjärilar. Hon säger att en fjäril symboliserar ett nytt skede i livet, ett slags nytt liv.”
Holly slog armarna om Alex midja och höll om honom.
Efter en stund lösgjorde sig Alex försiktigt och började gå. Bort från piren och det lilla tivolit.
Hans steg var snabba, som om han ville komma därifrån, bort från piren och tivolit och spåkvinnan, så fort som möjligt.
Holly följde med Alex, gick där intill honom som ett stöd.
Hon tog hans hand och kramade den.
Alex stannade till och såg på henne.
”Jag måste till Maxine.” flämtade han, mer av oro än av andfåddhet.
Holly nickade.
”Jag följer med dig.”
Hon lade armen om hans midja och så gick de bort mot busshållplatsen.
De klev på bussen som stannade utanför sjukhuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar