*
Marco Danelli log igen.”Okej stumpan, då får jag väl ringa skolan och sjukskriva dig då.” sa han skämtsamt och rufsade om i Danis mörka hår.
Dani drog undan huvudet.
”Du hajar ju inte! Jag får ju aldrig någon chans att träffa dig! Jag vet att ditt jobb är viktigt – men jag vill faktiskt umgås med min pappa ibland! Är det för mycket begärt?”
Flickan drog upp knäna till hakan och slog armarna om benen. Hon tittade sammanbitet ner i asfalten och mumlade:
”Jag tänker inte börja gråta nu... jag är nästan tio år - ingen liten unge.”
Marco lyfte upp Dani i famnen.
”Jo, du är min lilla unge och jag älskar dig mer än någonting annat i hela världen. Jag lovar att jag ska börja jobba lite mindre så att jag får umgås mer med dig.”
”Så säger du bara för att jag inte ska tjura mer.” sa Dani truligt.
Marco Danelli log och tryckte sin lilla unge intill sig.
”Nej Dani, det är ett löfte. Bryter din far någonsin ett löfte?”
Dani skakade på huvudet.
”Nope. Det har du aldrig gjort.”
”Nej, det har jag inte.” log Marco. ”Och jag lovar att du och jag ska ha hela helgen för oss själva.”
Dani sken upp som en sol.
”På riktigt? Bara du och jag hela helgen?”
Marco nickade.
”Det kan du skriva upp, baby. Och du, idag följer jag med dig och din klass till zoo och sedan bjuder jag dig, Nikki och Cole på glass. Blir det bra?”
Dani log ett stort ljuvligt leende. Hon såg så glad ut att man kunde tro att hon vunnit en miljon dollar.
”Pappa, you had me at hello.”
Marco skrattade och gav sin älskade lilla unge en stor kram.
”You had me at hello” är en klassisk replik från filmen Jerry Maguire.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar