Skriv om att avgöra & om att vägra.
New York City. September 1997
Dani Danelli avgjorde att hon från och med idag skulle vägra att gå någonstans med sin efterhängsne livvakt.
Vem ville ha en butter kostymklädd snubbe efter sig jämt?
Livvakten höll upp bildörren åt Dani. Men istället för att klättra in i framsätet på hans svarta Mercedes, sprang flickan mot SCA – Special Crime Agency-byggnaden där hennes far jobbade.
Livvakten svor till och sprang efter flickan.
Han tog försiktigt tag i henne.
”Dani, varför springer du iväg från mig?!”
”Jag har bestämt att jag inte vill ha någon livvakt längre.” sa Dani.
”Ledsen flicka lilla, men det avgör din far – inte du.”
Dani spände sina blå ögon i livvakten.
”Jag behöver ingen gammal livvakt, så det så! Och om du inte släpper mig skriker jag att du försöker kidnappa mig.”
Livvakten skrockade. Han tog milt tag om Danis axlar och ledde henne mot bilen.
Dani spjärnade emot.
”Hjälp! Hjälp! Den här otäcke mannen försöker kidnappa mig!”
”Snälla Dani, sluta nu! Folk kan ju tro att du menar allvar! Vill du inte gå på zoo med din klass idag?”
”Jo!” sa Dani och kämpade för att vrida sig loss. ”Men jag vill inte ha någon gammal livvakt har jag ju sagt!”
Marco Danelli, Danis far och grundare till SCA, kom fram till dem.
”Dani, vad står på?”
”Pappa, jag vill faktiskt åka till skolan utan livvakt. Folk tittar på mig som om jag var ett freak när 'Men In Black' måste följa med mig överallt.”
Dani lyckades dra sig ur sin livvakts grepp.
Marco Danelli log.
”Det är för din egen säkerhet Dani.”
Med en liten suck satte sig Dani ner på trottoarkanten.
”Jag vill att du ska åka med mig till skolan och skolutflykter!” sa hon och pekade med ett bestämt pekfinger på Marco. ”Du är min pappa – inte han! Jag tänker sitta här och vägrar att resa mig!”
New York City. September 1997
Dani Danelli avgjorde att hon från och med idag skulle vägra att gå någonstans med sin efterhängsne livvakt.
Vem ville ha en butter kostymklädd snubbe efter sig jämt?
Livvakten höll upp bildörren åt Dani. Men istället för att klättra in i framsätet på hans svarta Mercedes, sprang flickan mot SCA – Special Crime Agency-byggnaden där hennes far jobbade.
Livvakten svor till och sprang efter flickan.
Han tog försiktigt tag i henne.
”Dani, varför springer du iväg från mig?!”
”Jag har bestämt att jag inte vill ha någon livvakt längre.” sa Dani.
”Ledsen flicka lilla, men det avgör din far – inte du.”
Dani spände sina blå ögon i livvakten.
”Jag behöver ingen gammal livvakt, så det så! Och om du inte släpper mig skriker jag att du försöker kidnappa mig.”
Livvakten skrockade. Han tog milt tag om Danis axlar och ledde henne mot bilen.
Dani spjärnade emot.
”Hjälp! Hjälp! Den här otäcke mannen försöker kidnappa mig!”
”Snälla Dani, sluta nu! Folk kan ju tro att du menar allvar! Vill du inte gå på zoo med din klass idag?”
”Jo!” sa Dani och kämpade för att vrida sig loss. ”Men jag vill inte ha någon gammal livvakt har jag ju sagt!”
Marco Danelli, Danis far och grundare till SCA, kom fram till dem.
”Dani, vad står på?”
”Pappa, jag vill faktiskt åka till skolan utan livvakt. Folk tittar på mig som om jag var ett freak när 'Men In Black' måste följa med mig överallt.”
Dani lyckades dra sig ur sin livvakts grepp.
Marco Danelli log.
”Det är för din egen säkerhet Dani.”
Med en liten suck satte sig Dani ner på trottoarkanten.
”Jag vill att du ska åka med mig till skolan och skolutflykter!” sa hon och pekade med ett bestämt pekfinger på Marco. ”Du är min pappa – inte han! Jag tänker sitta här och vägrar att resa mig!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar