Skriv om händer.
Ett litet minne av David McKenzie
Delphi, California 1958
Ryan stack sin lilla varma hand i min när vi var på väg hem från vår kvällspromenad i hamnen.
I sin andra hand höll 2-åringen mjukishunden Scrappy i ett fast grepp.
Ryan släppte bara min hand en gång, för att sömnigt gnugga sig i ögonen.
Jag lyfte upp min lille pojke i famnen.
"Nu ska vi gå hem och sova." sa jag.
Ryan skakade på sitt ljuslockiga huvud.
"Näää... det är inte godnatt." tyckte pojken. "Ryan ska bara titta på båtarna - inget sova."
Men bara några minuter senare sov pojken med huvudet mot min axel och tummen i munnen.
Jag gick hemåt med min dyrbara lilla skatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar