*
När Alex hade lugnat ner sig ett par minuter senare såg Cassie på sin bror och log.”Helt otroligt brorsan... du lyssnade faktiskt.”
Alex flinade.
”Jag vet att jag är dålig på att lyssna när jag blir upprörd.”
”En aning ja.” sa Cassie och log. ”Du lyssnar aldrig på mig eller mamma – eller någon annan för den delen - när vi säger att du ska lugna ner dig.”
”Gör jag inte...?” sa Alex, lite förvånat.
Cassie höjde road på ögonbrynen och skakade på huvudet.
Hon fnissade till.
”Nope! Måste vara allt det där bruset i öronen på dig.” sa hon och petade sin bror retsamt i sidan.
Alex skruvade på sig.
”Nej Cassie, gör inte så där...” log han och försökte hålla sig för skratt.
Cassie fnissade.
Men sedan blev hon allvarlig igen.
”Förlåt att jag väckte dig förut.”
Alex log.
”Jag sov inte.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar