Skriv om en stofil
"Hur står det till herr Fredriksson?"
Gamle Fredriksson snodde runt och plirade förvirrat på Johansson och hans söta lilla flicka Pyret.
"Ja... jag skulle visst ta vägen någonstans, men tycks ha glömt vägen..."
"Ska vi följa er hem, farbror Fredriksson?" frågade Pyret.
"Det vore vänligt." sa Fredriksson.
Pyrets far erbjöd sig att bära Fredrikssons tunga matkassar och lilla Pyret höll den gamle i handen. Så började de gå över torget och mot Storgatan.
"Jaså, har Johansson börjat ledsaga gamla stofiler?" skrockade en man som satt på en bänk på torget.
"Tjänar han pengar på det tro?" skrockade en annan.
Pyret blängde på dem, usch vad dumma de var.
"Ibland är det bättre att hålla munnen stängd." svarade Pyrets far lugnt. "Då riskerar man inte att det hoppar ut fula grodor."
Pyret fnissade.
"Just det! Och förresten är det väl bra att det finns nån gentleman i den här stan! Man ska hjälpa folk, tycker jag. Men det begriper inte ni, dumstrutar."
Männen på bänken såg ut som fågelholkar.
Gamle Fredriksson log mot Pyret och kramade hennes hand.
*
12 kommentarer:
Fin stämning i texten, jag ler.
Tack så mycket Ethel! :)
härligt,kul att läsa en annan typ av text av dig. Den här gör du också väldigt bra. Man känner karaktärerna på en gång.
Vilket fint beröm! Tack snälla! :)
Fin historia, gillar dialogen!
Charmig text.
Tack så mycket, Marie & Kalle Byx!! :)
Ser personerna väldigt tydligt framför mig. Gillar den starkt.
ja charmigt
@ Mika & Foxy: Tack så mycket!! :)
Heja Pyret! :-)
Ja heja Pyret!! Där fick dumstrutarna så de teg - hehe! :)
Skicka en kommentar