***
Skriv om mellanmål.
Emilia sträckte sig efter mjölkpaketet för att hälla lite på sin mannagrynsgröt, ett av hennes favoritmellanmål på fritids.
Men det var svårt att lyfta ett fullt mjölkpaket med bara en hand, den andra var ju fortfarande gipsad, så hon tappade paketet i golvet och all mjölk rann ut på golvet.
”Klant!” skrek något av barnen.
Anders, en i fritidspersonalen, slog handflatan i bordet.
Barnen hoppade förskräckta till.
”Det förstår ni väl,” sa Anders argt. ”att det inte är så lätt när man har armen i gips! Hur vore det om någon av er kunde vara lite hjälpsam någon gång istället!”
Lars, som gick i samma klass som Emilia, reste sig och gick fram till henne.
”Var inte lessen.” sa han. ”Jag hjälper dig. Vänta så ska jag hämta ett nytt mjölkpaket i köket.”
”Vad snällt av dig, Lars.” berömde Birgitta, en annan personal.
”Lars är kär i Emilia!” retades Hanna.
”Jobba på din attityd lite.” fräste Lars.
Hanna blev märkbart förnärmad. Men hon var fortfarande på retsamt humör, så hon vände sig till Emilia och log försmädligt.
”Ska ni gå hem och pussas sen?”
Emilia höll upp sin friska handflata mot Hanna.
”Tala till handen, för öronen lyssnar inte. Imbecill!”
Med de orden lämnade Emilia bordet.
Hanna bara gapade. Hon visste inte var imbecill betydde, men hon begrep att det inte var något bra.
”Jag går hem.” viskade Emilia till Anders och Brigitta.
”Är det nån hemma då?” frågade Birgitta.
”Jag kan gå till farmor.” sa Emilia.
”Jag ringer henne först och kollar att det går bra.” sa Anders. ”Vad har farmor för telefonnummer?”
Emilia rabblade upp sin farmors telefonnummer och Anders gick in i köket och ringde.
”Farmor väntar på dig hemma.” sa Anders efter någon minut. ”Tack för idag Emilia.”
”Tack för idag.” svarade Emilia.
Hon gick ut till barnens hyllor och tog på sig skor och jacka.
Lars stod i dörröppningen och vinkade åt henne när hon gick.
”Vi ses i morgon!” ropade han.
Emilia vände sig om och log mot honom.
”Ja, vi ses i morgon! Och du, Lars. Tack för att du är min vän!”
Lars log varmt tillbaka.
”Och tack för att du är min, Emilia!” ropade han.
Hanna hade smugit upp bakom honom.
Nu viskade hon retsamt:
”Lars är kär i Emilia!”
Lars vände sig om och knuffade bort henne.
”Seriöst Hanna, du har stora attitydproblem! Jag är lite trött på dig.”
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar