Ryan’s & Maureen’s vadslagning - del 2

Torsdag. 18:00.


”Hur går det med vadet?” frågade Sunshine när de åt middag den kvällen.
Sunshine, Sheila och Maureen såg på Ryan som stod i på tröskeln till verandan.
”Det är så frestande att kittla honom!” sa Maureen.
Sunshine fnissade.
”Och han retas med dig hela tiden va?”
Maureen nickade.
”Mmm, det gör han, den lille sötnosen. Han tror verkligen inte att jag kan låta bli att kittla honom.”
”Det kan du ju egentligen inte.” påpekade Sunshine.
”Du har rätt, Sunny.” suckade Maureen.
Sedan sa hon dramatiskt:
”Det är synd om mig som måste kämpa så hela dagen.”
”Det är inte synd om dig.” sa Ryan trotsigt.
Sunshine och Maureen skrattade.

Flickorna bar ut sina tallrikar på verandan där Maggie, Kate, David och Ryans syster Rebecca redan satt.
Ryan stod fortfarande i dörröppningen.
”Vågar du sitta bredvid mig idag?” retades Maureen när hon slog sig ner på träsoffan.
Ryan satte sig bredvid henne.
”Ja, för du kan inte göra nåt med mig nu - då förlorar du vadet.” flinade han.
”Jag kan pussa dig.” sa Maureen. ”Vill du ha en puss?”
”Aldrig i livet!” fnissade Ryan.
”Du får en i alla fall.”

Maureen pussade Ryan på kinden.
"Vill du en puss till?" retades Sheila.
"Nej, det vill jag inte." mumlade Ryan.
"Synd, för du får en av mig med!"
Sheila gav Ryan en puss.
"Tjejer...!" mumlade Ryan.
Han såg blygt ner i sin tallrik.
De andra skrattade.
Maggie, som satt på andra sidan om Ryan i soffan, rufsade om Ryans hår.
”Är du nervös inför i morgon då?” frågade hon.
”Inte så mycket.” sa Ryan. ”Det ska bli kul.”