***
Noel Ekdahl öste upp tre fulla matskedar lingonsylt på sin havregrynsgröt.
Noels tvillingbror Melwin var inte lika glad i dagens frukost; han petade bara i sin gröt med skeden.
Malena stoppade Noels hand innan pojken hann ösa upp ännu mer sylt på sin gröt.
”Det är min sked!” sa Noel.
”Du har redan alldeles för mycket sylt på gröten, Noel.” sa hans mamma.
Femåringen protesterade vilt, han slet åt sig skeden och råkade slå omkull sitt mjölkglas.
”Fan!” stönade Malena trött.
Göran harklade sig.
”Inte svära, Malena, ungarna suger åt sig som svampar.”
”Fan!” ekade Noel glatt.
Göran gav sin fru en menade blick.
Malena rev av en bit hushållspapper från rullen på diskbänken och torkade upp mjölk från vaxduken och från golvet, sedan hällde hon upp ny mjök åt Noel.
”Vill inte ha gjöt!” gnällde Melwin.
”Du måste äta frukost.” sa Göran till sin lille son.
”Gillar inte om bjun gjöt!” sa Melwin.
”Det heter brun gröt.” sa Linus. “Melwin, säg brun.”
”Bjun.” sa Melwin.
"BRRRRUN." ljudade Linus.
"Bjuuuuun." sa Melwin.
Linus skrattade, men slutade tvärt när han såg sin pappas stränga blick.
Göra narr av Melwin talfel var strängt förbjudet i det Ekdahlska hemmet, hur roligt det än kunde låta.
”Ta en macka om du inte vill ha gröt.” föreslog Linus.
Melwin sneglade på sin pappa.
”Får jag macka?”
”Okej.” sa Göran. ”Men då får du äta lite fil med müsli också.”
”Det kan jag väl.” sa Melwin, lättad över att få slippa den läbbiga gröten.
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar