Eleverna på Abraham Lincoln High hade just repeterat inför vårkonserten som skulle äga rum nästa dag.
Drama- och musik-eleverna satt nu på gräsmattan utanför skolan och åt lunch.
Sheila passade på att kittla Ryan lite när hon satte sig ner för att äta.
”Varför är jag den som alltid blir kittlad?” suckade Ryan.
”För att du är så söt.” sa Maureen.
”Och för att du blir så generad.” sa Sheila.
”Och för att du är kittligast av… alla!” sa Maureen och petade honom i sidan.
De andra i klassen skrattade.
”Maureen, jag slår vad om att du inte kan låta bli att kittla mig.” sa Ryan kaxigt.
”Hur länge då?” frågade Maureen.
”Resten av dagen.” föreslog Ryan. ”Från och med nu - fram till klockan tolv i kväll.”
”Klockan tolv sover du älskling.” log Maureen.
”Okej, klockan elva då.” sa Ryan.
”Vi säger klockan tio - längre kan inte du hålla dig vaken.” fnissade Maureen.
Ryan låtsades bli sur.
”Ha ha, du är så rolig Maureen.”
Maureen skrattade och rufsade om Ryans hår.
”Okej, vi säger till klockan tio.” sa Ryan.
Han såg lurigt på Maureen.
”Men bara för du kan inte hålla dig längre än så.”
”Vi får väl se.” sa Maureen leende.
”Okej, vad slår ni vad om nu egentligen?” sa Sheila. ”Om att Maureen inte kan låta bli att kittla Ryan och om att Ryan inte kan hålla sig vaken längre än till klockan tio...?”
”Fast det kan jag.” hävdade Ryan.
”Säkert sötnos.” sa Sheila sarkastiskt.
Klassen skrattade igen.
Sheila såg på Ryan och Maureen.
”Maureen, Ryan; är ni redo? Vadet börjar… nu!”
”Det här blir kul!” sa Sunshine.
Maureen såg på Ryan.
”Ry, sötnos, om jag vinner får jag kittla dig hur mycket jag vill - varje dag.”
”Det gör du redan.” sa Ryan.
”Extra mycket.” log Maureen.
”Och om jag vinner ska du sjunga - inför alla - på lördag kväll.” sa Ryan.
”Sjunga? På restaurangen?” frågade Maureen.
”Yep!” sa Ryan glatt.
”Okej.” sa Maureen. ”Men du kommer inte att vinna, lilla älskling.”
”Joho då! Det är du som inte kommer att vinna!” retades Ryan. ”Det ska bli kul att höra dig sjunga.”
Ryan visste att Maureen var jättebra på att sjunga, men han gillade att retas med henne - särskilt nu när de höll på att slå vad.
”Passa dig du,” varnade Maureen. ”för om jag vinner ligger du risigt till i kväll.”
”Men du vinner inte!” sa Ryan och slog armarna om Maureen.
Som av en ren reflex gjorde Maureen en ansats att börja kittla Ryan.
”Nej, Maureen, kittla honom inte nu!” varnade Sheila. ”Då förlorar du vadet.”
”Tack Sheila.” sa Maureen.
”Jag kan reta Maureen hur mycket jag vill - och hon kan inte göra nånting!” sa Ryan lyckligt.
Klassen skrattade.
”Vänta du bara rackarunge,” sa Maureen. ”efter klockan tio ska du få dina fiskar varma.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar