Glass, giraffer & köttbullar - del 1

”Får jag glass?” frågade Noel.
”Nej, vi ska ju hem och äta.”
”Bara en liten glass, Leni. En pytteliten? När du och Melwin var på bio fick han glass!”
Jag såg på min lillebror. Hur sjutton mindes de små liven allt…?
(Jag svär att de minns allt för att de ska kunna använda det emot oss vid senare tillfälle!)
”Det var ju för ett år sedan, Noel.”
Noel nickade.
”Ja, då fick Melwin glass och jag vill ha glass nu. Rätt ska va’ rätt!”
Svårt att säga emot, eller hur?
”Okej, vi köper glass, men den får ligga i frysen tills efter maten.”
Noel sken upp.
”Jippi!” jublade han.
Sedan såg han fundersam ut.
”Fast Leni…. Får jag en stor glass istället för en pytteliten?”


”Få’ Noel glass?” sa Melwin anklagande när vi kom hem.
”Du fick glass en annan gång.” sa Noel.
”Men kajaffen togde den!” sa Melwin.
”Ursäkta...” sa jag klentroget. ”men var det en giraff som tog din glass...?”
Melwin nickade.
”Vi tittade på djurena och han bara togde den! Han tyckte den va’ god! Han gör så här…”
Melwin stack ut sin tunga så långt han kunde och låtsades, med slurpande ljud, att han slickade på en glass.
”När tog en giraff din glass...?” frågade Linus sin lillebror.

Han kunde inte dra sig till minnes en sådan situation.
Melwin funderade.
”Igår.”
Det där med tidsuppfattning är inte så lätt...
”Kanske när vi var på den där stora djurparken!” sa Noel.
”Just det!” mindes Linus. ”I Borås!”
”Det var ju två år sedan!” utbrast mamma. ”Vilket minne ni har!”