Show Time! Del 1

”I morgon är det dags.” sa Miss Wallace. ”Är ni nervösa?”
Några mumlade ja, några andra mumlade nej.
Miss Wallace log.
”Det kommer att går bra, det brukar det ju göra.”
Macy fick en bister uppsyn, som alltid när vårkonserten kom på tal.
Hon hade väldigt svårt att acceptera att hon inte skulle få sjunga solo i år.
Sunshine såg på Ryan.
”Är du nervös?” frågade hon.
Ryan ryckte på axlarna.
”Inte så mycket. Inte än i alla fall.”
”Jag blir aldrig nervös när jag ska sjunga solo.” sa Macy malligt.
”Nä, men du är ju inte normal.” fnös Sheila.
Miss Wallace gav henne en förmanande blick.
”Man ska nog bli lite nervös.” sa Miss Wallace. ”Det sägs att det till och med är bra att bli nervös inför ett framträdande.”
”Ja, jag blir det då inte!” hävdade Macy.
”Bra för dig.” mumlade Maureen och himlade med ögonen.
Oj, vad trött hon var på Macy och hennes divalater!

”Nu går vi till aulan och repeterar vi en sista gång.” sa Miss Wallace.
Eleverna gick uppspelta och glada mot aulan.
De intog sina positioner på scenen.
Macy gick tjurigt mot sin plats.
”Du får se lite gladare ut Macy, annars förstör du för dina kamrater.” sa Miss Wallace.
Macy tvingade fram ett leende.
”Snälla Macy, det är ju inte så att du inte får sjunga alls!” sa Miss Wallace. ”Nu ska vi ha roligt, eller hur?”
”Mmm, visst.” muttrade Macy.
”Okej alla glada - nu rockar vi!” ropade Ryan.

Han tyckte inte att gnälliga, stroppiga Macy skulle få förstöra deras repetition.

Klassen jublade.
”Mycket bra idé Ryan!” sa Miss Wallace och log varmt.