Invidia (Avund) - 9

*
Cole såg fundersamt på gruppen av ”hyenor” på skolgården.
”Blir det sån här cirkus bara för att jag kommer hit?” sa han, uppriktigt oförstående. ”Jag hajar det inte… jag är ju bara en vanlig kille…”
”Ja Cole… du är verkligen jättevanlig.” sa Nikki. ”Du är inte alls en av de mest populära stjärnorna eller så…”
”Dom tycker att du är det sötaste och snyggaste som går i ett par skor.” sa Charli.
Cole log generat.

”Awww Cole… rodnar du?” retades Nikki och petade Cole i sidan.
”Nej…” mumlade Cole.
Nikki och Dani härmade överdrivet tjej-gruppen.
”Åh Cole är såååå söt!”
”Oh my God! Han tittade på mig… jag dööör!”
Charli och Ray vek sig nästan dubbla av skratt.

Cole såg upp på sin store livvakt.
”Mo, ska inte du rädda mig från sånt här…?”
Han gjorde en gest mot Nikki och Dani.
Men Mo bara skrattade.
*

Invidia (Avund) - 8

*
Charli lade armen om Coles midja och ledde honom ut mot trottoaren där Nikki, Dani, Ray och livvakten väntade på dem.
”Nu går vi innan de där 'hyenorna' kommer hit.”
Cole skrattade.
”Så jag ska inte gå dit och hälsa på dem tycker du?”
”Nej! Verkligen inte!” sa Charli snabbt. ”Då kommer du aldrig härifrån. Dom blir helt galna.”

”Gillar du planen?” flinade Dani.
Hon och Nikki fnissade glatt.
Charli gav Dani och Nikki en stor kram.
”Ni är bäst!”
”Du är inte så dålig själv.” sa Dani.

Ray såg på tjejerna i Charlis klass.
”Kolla på de där tjejerna… dom dreglar ju nästan…!”
Ray fnissade till.
”Charli, dom är sååå jäkla avundsjuka just nu!”
Charli log.
”Yep, och jag är säkert hemsk, men jag njuter av att se dom så där avundsjuka.”
”Jag vet, det är skitkul.” myste Ray.

Charli såg på sin lillebror.
”Du Ray… förlåt att jag var så taskig förut.”
Ray lade armen om sin syster.
”Äh, det gör inget syrran. Du menade det inte, du var ledsen och irriterad bara.”
”Men det ska inte gå ut över dig.” sa Charli.
Ray flinade och ryckte på axlarna.
”Jag är van. Bjud på en läsk så är vi kvitt.”
Charli gav Ray en kram.
*

Invidia (Avund) - 7

*
All aktivitet på skolgården stannade upp när den unge film- och TV-stjärnan klev in genom de öppna grindarna.
”Är inte det där…?” viskade en tjej i Charlis klass till sin kompis.
”Jo… det ser ut som… men det är inte möjligt…!”

Cole tog av sig solglasögonen, sedan gick han fram till Charli och lade armen om henne.
”Hej CD, varför ser du så ledsen ut?”
Charli vände sig om.
Hon strålade som en sol när hon såg Cole och kastade sig om halsen på honom.
”Var det här Dani och Nikkis plan?” frågade hon.
Cole log brett och nickade.
”Ganska bra plan va?” sa han och kysste Charli på kinden.

En bit därifrån stod alla tjejer som retat Charli. De stirrade på Charli och Cole.
”Hon talade sanning!” utbrast en av dem. ”Hon känner Cole Taylor!”
”Told ya!” ropade Charli triumferande till dem.
Cole vinkade till tjejerna.
”Jag dör!” tjöt en av tjejerna. ”Han vinkade till mig!”
”Oh my God… Cole är sååååå snygg!”
Ett nästintill hysteriskt tjatter av fnissningar och viskningar utbröt i tjej-gruppen.
*

Invidia (Avund) - 6

*
Ray såg upp på killen som var klädd grå jeans, röd T-shirt och svarta solglasögon.
När Ray såg vem det var sken han upp.
”Cole!”
Cole log brett.
”Tjena Ray. Läget?”
”Det är bra.” log Ray.
Ray och Cole gjorde en high-five.
Nikki, Dani och Cole store livvakt kom fram till dem.
”Hej Ray!” sa Nikki. ”Var har du Charli?”
Ray pekade på Charli som stod inne på skolgården och tjurade.
”Hon hatar allt och alla idag.”
”Jag går och muntrar upp henne.” sa Cole och gick in på skolgården.
*

Invidia (Avund) - 5

*
När skolan var slut för dagen kände sig Charli mycket irriterad.
Vad sjutton hände med Danis plan som skulle vara så himla bra…?
Hon suckade.
”Hej syrran. Vad suckar du för?”
Ray studsade en basketboll i marken.
”Jag hatar allt och alla.” morrade Charli.
”Varför då?” undrade Ray.
”Jag bara gör det!” fräste Charli.
”Ursäkta att man bryr sig.” sa Ray stött. ”Vad är det med dig, har fått din mens eller?”
Charli slog ilsket till sin 12-årige lillebror på armen.
”Håll käften din lilla skitunge!”
Ray masserade sin överarm.
”Aj…!! Förlåt då. Jag trodde inte du skulle bli så förolämpad.”
Charli tog Rays boll och kastade iväg den. Den dunsade ut på trottoaren.
Ray sprang efter bollen och böjde sig för att plocka upp den.
Men någon hann före.
*

Invidia (Avund) - 4

Nästa dag.

Charli kunde inte låta bli att lyssna på två av tjejerna i klassen som höll på att prata om Cole.
”Cole Taylors nya film har premiär på fredag.”
”Jag vet, men det går inte att få tag på biljetter, man måste ha en inbjudan.”
Tjejerna sneglade på Charli.
”Vi kanske kan fråga Charli. Charli, du kan väl skaffa en inbjudan åt oss, du känner ju Cole.”
De hånskrattade.

Charli lämnade klassrummet. Hon hade fått nog av gliringar idag.
”Vart ska du gå Charli?” ropade en av de elaka tjejerna efter henne.
”Hon ska träffa sin bästa kompis Cole Taylor.” fnissade en annan tjej.
En av killarna i klassen skakade på huvudet.
”Ni är så dumma i huvudet. Jag får hjärnblödning av att lyssna på er…”
”Men Billy, hon känner inte Cole…”
”Nä, det kanske hon inte gör, men ni behöver inte vara så jävla taskiga mot henne för det!”
”Billy, du kanske är kär i Charli? Du beskyddar henne alltid.”
Billy suckade och gick mot dörren.
”Ska du gå och trösta din lilla älskling?”
Billy skakade på huvudet.
”Nä, jag ska gå och hugga av mig öronen så jag slipper höra på er.”
En annan kille följde med honom ut ur klassrummet.
”Och jag sticker ut ögonen, för jag orkar inte se dem.”
*

Vaccine Mania - 9

*
David och Kate sa också att Ryan inte hade något val.
”Jag är ledsen grabben, men du måste ta det här vaccinet.” sa David. ”Om du inte vill ta sprutan i skolan, kan vi åka upp till sjukhuset istället.”
”Aldrig i livet!!” utbrast Ryan.
David funderade.
”Här hemma då? Vi kan fråga om doktorn kan göra ett litet hembesök och ge dig sprutan här.”
”Finns det fler alternativ?” mumlade Ryan.
David kunde inte låta bli att skratta.
”Nej, det finns ju inte det. Ta spruta, eller bli sjuk… Men att bli sjuk låter väl inte som nåt bra alternativ?”
Ryan suckade.
”Nej det gör väl inte det.”
Kate kramade sin son.
”Du klarar det här Ryan.”
”Måste jag?” frågade Ryan.
David nickade.
Ryan gav ifrån sig en darrig suck.
Han visste att han inte skulle komma undan. Han var tvungen att ta den här sprutan på torsdag vare sig han ville eller inte.
”Jag längtar inte till torsdag.” suckade han.
Sunshine kramade hans hand.
*

Vaccine Mania - 8

Ocean Beach. Våren 1971

Sunshine och Maureen satt på trappan till Maureens hus och läste ett meddelande från skolsköterskan.

Vaccination (MMR - Measels, Mumps & Rubella) 

Torsdag 27 maj klockan 10.

”Har Ryan sett det?” frågade Maureen.
”Tror inte det.” sa Sunshine. ”Han var på simningen när vi fick dom.”
”Fick vad?” Ryan satte sig mellan Sunshine och Maureen.
Maureen gav honom lappen från skolsköterskan.
Ryan stirrade på meddelandet.
”Jag tänker inte ta nån spruta. Jag vägrar.”
Maureen strök honom över ryggen.
”Men du kan bli sjuk om du inte får vaccinet.”
”Mässling, Påssjuka och Röda hund…” sa Ryan klentroget och ryckte på axlarna. ”Hur farligt kan det vara?”
Maureen kunde inte låta bli att skratta lite.
”Ganska allvarligt, med tanke på att dom uppfinner vaccin mot det.”
”Tänker inte ta den iallafall.” sa Ryan.

Maggie kom ut på trappan.
”Hej gullungar!” sa hon glatt. ”Vad pratar ni om?”
”Sprutor.” mumlade Ryan. Han visade Maggie lappen om vaccin.
Maggie satte sig på trappsteget ovanför och lade armarna om Ryan.
”Vet du älskling, den här sprutan är inte värre än stelkrampssprutan du fick förra året.”
”Jag vägrar ändå” sa Ryan.
”Du har nog inget val.” trodde Maureen.
Ryan suckade.
*

Vaccine Mania - 7

*
Ryan var tyst hela vägen till bilen.
Inte förrän David satte honom i hans bilbarnstol sa pojken:
”Pappa, den där saken med stora nålen… den var läskig och gjorde ont här.”
Ryan pekade på sin vänstra överarm.
David lyfte upp pojken i famnen igen och kramade honom.
Ryan lade armarna om sin pappas hals.
”Vet du pappa, dom där tanterna… dom var dumma. Men hon flickan med långa håret, som givde mig nalle, hon var vacker och snäll. Stora nålen gjorde ont, men hon var snäll ändå.”

David log. Han kände att han blev tårögd av lille Ryans gripande sätt att uttala sig.
”Pappaaaa…” sa Ryan otåligt.
David skakades ur sina tankar.
”Ja, vad är det lilla gubben?”
Ryan suckade.
”Pappa, du inte lyssnar…! Jag sa hon var snäll ändå. Flickan med nallen.”
David log.
”Ja, hon var snäll.”
*

Vaccine Mania - 6

*
Sköterskan och David trodde inte att Ryan hade uppfattat deras samtal, för han lutade trött huvudet mot Davids bröstkorg och omfamnade sin nya vän teddybjörnen.
Men precis när David öppnat dörren och klev ut ur rummet, tittade Ryan upp. Han höll teddybjörnen framför sig och sa:
”Du också är fantastisk.”
Och så pussade han sin lurviga vän på nosen.
David och sköterskan log ömt mot pojken.
”Adjö, världens modigaste pojke.” sa sköterskan.
Ryan vinkade adjö. Sedan borrade han in huvudet i pappa Davids halsgrop och gav ifrån sig en liten trött suck.
”Hem pappa.” sa han med tunn röst.
”Ja, nu ska vi åka hem.” sa David. ”Och vi måste berätta för mamma och Rebecca och Maggie hur modig du har varit idag, eller hur pyret?”
Ryan nickade.
”Och sen vill Ryan äta pannkakor.”
David skrattade.
”Ja, vi ska hem till Maggie och Maureen och äta pannkaks-brunch.”
*

Vaccine Mania - 5

*
David hade nästan slutat andas där han satt på en stol intill britsen.
Sköterskan satte ett plåster på Ryans arm, sedan gick hon fram till David och gav hans axel en liten tryckning.
”Du kan andas nu.” log hon.
David gick fram till bristen och svepte upp Ryan i famnen.
”Vilken duktig kille du är!” sa David. ”Du är så modig.”
Han kramade och pussade Ryan.
Ryan sa ingenting. Han kurade ihop sig i sin fars famn med ett fast grepp om teddybjörnen.
”Ska vi lämna tillbaka björnen nu, Ry.” sa David.
Ryan sträckte fram nallen mot sköterskan.
”Nej, nej," log hon. "Ryan, nallen är din nu.”
Ryans stora ögon blev ännu större. Han tog tummen ur munnen.
”Är han min…?”
”Ja, han vill bo hos dig, för du var så snäll när han var rädd för sprutan. Och så får du honom för att du var så duktig.”
”Tack så mycket.” sa David. ”För allt. Du var helt fantastisk med Ryan.”
Sköterskan log.
”Tack. Ryan är en fantastisk och modig liten pojke.”
David log.
Om jag blir mer stolt över min son nu så spricker jag, tänkte han.
*

Vaccine Mania - 4

*
Sköterskan strök med handen över Ryans mjuka ljusa lockar.
"Tror du att du är redo att få din spruta nu, Ryan?"
Ryan såg på sköterskan.
"Bara om du är Ryans doktor."
"Det är jag så gärna." sa den unga sköterskan.
Ryan gav de äldre sköterskorna en allvarlig blick.
"Ni kan gå." sa han och pekade mot dörren.
Den unga sköterskan och David såg på varandra och brast ut i skratt.
De äldre sköterskorna gick med sura miner ut ur rummet.

”Det är nog bättre att han får komma till dig och bli tröstad efteråt.” sa sköterskan till David. ”Då slipper du känna att du måste hålla fast honom.”
David nickade. Han kramade om Ryan.
”Går det bra att sitta där och få sprutan, skrutten? Eller vill du att pappa ska sitta här med dig?”
Ryan skakade på huvudet.
”Ryan är modig.” sa han med en röst som försökte trotsa all rädsla.

Så Ryan satt själv på britsen, med nallen hårt tryckt intill sig och tummen i munnen, när sköterskan gav honom sprutan.
Stora tårar droppade ner i teddybjörnens päls. Men Ryan gav inte ifrån sig en endaste litet pip.
*

Vaccine Mania - 3

*
David trodde att hjärtat skulle brista när han hörde sin lille pojkes snyftningar och gråthackiga
”Nej… nej… nej…!”

Sköterskan suckade. Hennes tålamod höll på att tryta. Hon såg på David.
David uppfattade genast den menande blicken, den betydde:
"Kan du ta fram pojken så vi kan ge honom sprutan någon gång...?"

Dörren öppnades och en ung sköterska kom in. Hon bar en teddybjörn i famnen.
"Jag tyckte jag hörde någon som ropar på hjälp här inne." sa hon.
Hennes röst lät trygg och mjuk.
Ryan kikade nyfiket fram.
"Det var Ryan som skrikade." viskade han.
Den unga sköterskan log. Hon sträckte fram teddybjörnen mot pojken.
"Vet du vad Ryan, den här björnen är också lite rädd. Han ska ta en spruta, så han är ledsen. Vill du vara hans doktor idag?"
Ryan såg förvånat på sköterskan.
"Kan Ryan vara nalle-doktor?"
Sköterskan log och nickade.
"Jag tror nalle blir mindre rädd då."
Hon lyfte upp Ryan på undersökningsbritsen och satte teddybjörnen i hans famn. Sedan tog hon fram en leksaksspruta och ett plåster.
"Vill du ge nalle hans spruta?"
Ryan torkade ögonen och näsan med tröjärmen, sedan tog han sakta sprutan och stack den i nallens arm. Han pussade nallen på nosen och sköterskan hjälpte honom att sätta på nallen plåstret.
"Vilken duktig nalle!" log sköterskan.
Ryan nickade.
*

Vaccine Mania - 2

*
Sköterskan som höll i sprutan såg på David.
"Du får nog hålla i pojken."
David såg bort på sin livrädda lilla son.
Ryan bankade fortfarande febrilt på dörren för att komma ut. Tårarna sprutade ur hans ögon som en fontän.
"Ryan måste uuuut!" grät Ryan. "Släpp ut mig!"

"Jag kan inte..." sa David. "Jag kan inte hålla fast honom, han är livrädd."
"Men vi måste ju ge honom en spruta." suckade sköterskan.
Hon gick fram till Ryan och satte sig på huk intill honom.
"Ryan, kom och sitt här borta så ska vi ge dig en liten spruta. Det går fort och det gör inte ont."
Ryan gav tanten en klentrogen blick. Han hade varit så ofta på sjukhus och fått så många sprutor, så han gick inte på tantens lögner. Han ville inte ha en otäck, stor nål i sin arm.
Han sprang och gömde sig under undersökningsbritsen.
*

Vaccine Mania - 1

Delphi Hospital. Hösten 1960.

"Så, lille vän, ska du visa att du är en duktig pojke nu då?"
Sjuksköterskan log mot den lille lockhårige pojken som satt i sin fars knä.
Pojkens stora blå ögon var uppspärrade av skräck. Han ruskade på huvudet.
"Nä, Ryan vill inte."
4-åringen grep tag i pappa Davids skjorta och vände sig bort från de vitklädda tanterna som såg läskiga ut i sina vita rockar och konstiga vita hattar.
Sköterskan log tålmodigt.
"Jo, du är en så duktig liten pojke. Sitt där i pappas knä en stund till. Det här går fort."
Den andra sköterskan gjorde i ordning en spruta.
När Ryan såg den långa vassa nålen började han gallskrika.
"Neeeeeej!"
Han gled ur Davids knä och sprang bort mot dörren. Han pressade sina små handflator mot den och försökte trycka upp den.
När inte det gick började han banka på dörren med knytnävarna.
Någon snäll person där utanför kanske skulle höra honom och släppa ut honom?
*

Invidia (Avund) - 3

*
När Dani och Charli hade ätit upp sin dessert sköt Dani undan sin tallrik och såg på Charli.
”Nu har jag en plan. Gå till skolan imorgon.”
Charli himlade sig.
”Bra plan. Tack Dani…”
Dani log.
”Lita på mig. Jag har en bra plan. Gå till skolan imorgon så får du se.”
Charli suckade.
”Ja, jag får väl lita på dig då…”


När Dani sagt hej då till Charli senare på eftermiddagen ringde hon till Nikki och berättade om Charli.
Hon berättade också om sin plan.
”Det är jättebra!” skrattade Nikki. ”Jag ska fråga honom genast - jag ringer upp dig sen!”

Fem minuter senare ringde Nikki.
”Han tycker din plan är jättebra!”
”Toppen!” jublade Dani. ”Vi ses imorgon.”
*

Invidia (Avund) - 2

*
Åh vad Charli hatade skolan och skolkamraterna! Hon trakasserades för att hon hade en pappa som satt i fängelse och nu kallades hon lögnare också!
Nu skiter jag i det här!
Charli torkade ilsket bort tårarna och reste sig ur fåtöljen. Nu hade hon ingen lust att gå i skolan mer. Hon var 16 år och utled på allt som hade med skolan att göra!
Om mamma vill att jag ska gå i skolan får hon ordna hemundervisning åt mig. Här tänker jag inte stanna!

Skolkamraterna befann sig i kafeterian och åt lunch och lärarna satt på sina rum eller i lärarrummet vid det här laget, så det var ingen som såg när Charli smet ut från skolan.


Charli strosade omkring på stan en stund, men det var inte så roligt att gå och titta i affärer själv och nu kände hon sig hungrig, så hon bestämde för att strunta i shopping och gick mot Frankie's Ristorante istället.
Frankie's Ristorante ägdes av en god vän till Charlis pappa och farbröder.

Utanför restaurangen träffade Charli sin kusin Dani.
Dani såg både glad ut över att se Charli. Men hon verkade inte alls så förvånad över att se sin kusin på stan under skoltid.
Hon log och kramade om Charli.
”Hej Charl! Rymmer du från skolmaten?”
Charli nickade.
”På sätt och vis.”
Hon berättade för Dani om hur skolkamraterna behandlade henne och att de trodde hon ljög om att hon kände Cole.
Charli såg att Dani blev upprörd. Hon suckade tungt och knöt nävarna och muttrade något om hur många idioter det fanns i den här världen.
”Jag hatar dom!” sa Charli. ”Jag tänker inte gå till skolan mer!”
”Vi går in och äter, så ska jag fundera ut en plan.” sa Dani.
Hon lade armen om Charlis axlar och ledde in henne i restaurangen.
*

Invidia (Avund) - 1

Oak Park School, NY. Maj 2007

”Varför ljuger du om att du känner Cole Taylor?”
Charli Danelli lade in matteböckerna i sitt skåp, sedan vände hon sig om och såg oförstående på sin skolkamrat.
”Vad menar du? Jag har inte ljugit om någonting.”
”Gör du ju. Du har sagt att du känner Cole Taylor.”
”Det gör jag.” sa Charli. ”Han är min kusin Nikkis bästa kompis.”
Flera par kritiska ögon såg nu skeptiskt på Charli.
”Du är full av skit.” sa en av tjejerna.
”Bara för att din pappa sitter inne är du rädd att du inte ska vara omtyckt och populär.” sa en annan.
Fler tjejer instämde.
”Precis, och därför hittar du på en historia om att du känner en världsberömd stjärna.”

Charli stängde igen sitt skåp med en smäll.
”Varför skulle jag hitta på något sånt?!”
”Jag sa just det, för att din pappa sitter inne.”
”Ni är ju patetiska!” suckade Charli. ”Jag har inget behov av att vara ‘populär’ - det är väl inget speciellt med det…”

En av tjejerna hånflinade.
”Om du känner Cole får du bevisa det. Bjud in honom till vårmusikalen.”
”Han är nog inte i New York nu...” sa Charli.
”Han är nog inte i New York nu…” härmade en av tjejerna och knuffade till Charli. ”Du känner honom inte, din lilla nolla!”
Charli knuffade tillbaka.
”Vad fan vet du om det?” fräste hon.

Charli lämnade skolans populära tjej-grupp och gick med arga steg mot biblioteket.
Hon sjönk ner i en stor läsfåtölj och lät tårarna strömma nedför kinderna.
*

SkrivPuff: Utmaning 2010:321 - 25 november

Skriv om skuld.

Blue Creek. November 2000.
*
6-åriga Ashlee sträckte fram sin spargris mot storebror Patrick.
"Du är skyldig Piggy en dollar som du lånade av oss." sa hon allvarligt.
"Ja visstja." 14-årige Patrick tog fram en sedel ur jeansfickan och tryckte ner den i spargrisen. "Tack för lånet Ashie."
"Fast du får ge honom två pengar." fortsatte Ashlee. "För du betalar för sent."
Patrick log åt sin rara lilla syster.
"Förlåt mig Ashlee, det var inte meningen. Vad sägs om att jag bjuder på en milkshake, som kompensation?"
Ashlee funderade.
"Piggy vill ha femtio cent till och jag vill ha en choklad-milkshake, en stoooor!"
Patrick skrattade och tog fram ett par mynt.
"Okej, en stor choklad-milkshake ska du få. Och här får Piggy sin straffavgift. Nästa gång jag lånar pengar av dig ska jag betala i tid, jag lovar."
Ashlee log.
"Okej. Men du... om du ger mig milkshake varje gång du betalar tillbaka för sent blir jag inte arg på dig."
Patrick log och skakade på huvudet.
"Nja... jag betalar nog hellre i tid, bjuda på milkshake blir dyrare för mig vet du."
"Jag vet." sa Ashlee glatt. "Men milkshake är mumsigt."
"Det tycker jag med." log Patrick. "Vad sägs om att du och jag går ut och tar en milkshake varje fredag?"
Ashlee sken upp som en sol och kastade sig om halsen på sin storebror.
"Du är världens bästaste bror!"
*

SkrivPuff: Utmaning 2010:319 - 23 november

Skriv om en gruppering.

Oak Park School, NY. Juni 2003

”Nikki, är det sant att du känner Cole Taylor?”
Klasskamraterna stod i en tät ring runt Nikki Danelli.
”Ja, vi har varit bästisar sen vi var typ två år.” svarade Nikki.
Klasskamraterna suckade avundsjukt. Och sedan utbröt ett tjatter utan dess like:
”Cole är såååå söt!”
”Du kan väl be honom signera ett foto åt mig?”
”Åh, kan inte du be honom att komma hit och sjunga på skolfesten? Om han är hemma från Hollywood nu alltså?”
”Alltså Cole är ju bara såååå fin! Jag skulle döööö om jag fick träffa honom!” tjöt en annan tjej.
”Ja, snälla gör det - då blir det i alla fall lugn och ro här…” muttrade någon bakom Nikki.
Nikki vände sig om och gav sin kusin och bästa tjejkompis Dani ett brett flin.

Nikki och Dani lämnade gruppen av kärlekskranka tjejer och gick mot skolmatsalen.
”Yikes…” flämtade Nikki. ”Bara för att man råkar vara bästis med en filmstjärna blir dom helt galna…!”
”Ja, dom är lite för mycket ibland.” höll Dani med.
Sedan gav hon sin kusin ett pillimariskt leende.
”Så du tänker inte berätta för dom att Cole, i denna stund, sitter hemma hos dig och äter lunch med farmor?”
Nikki skrattade.
”Nej jag tror inte det du. Jag vill bespara Cole chocken han skulle få om de där tjattrande hyenorna kom rusande hem till mig.”
”Ja herregud… stackars pojk…” suckade Dani teatraliskt.
”Nu låter du som farmor, inte som min sextonåriga kusin.” fnissade Nikki.
Dani fnissade också.
”Du, Nik, jag hänger med och träffar Cole efter skolan. Jag har inte träffat honom på evigheter.”
”Självklart.” sa Nikki. ”Men bara om du låter bli att berätta för honom om…”
Hon pekade bort mot gruppen av tjejer som avgudade Cole.
”Du vet hur generad han blir av sånt.”
Dani log och hennes ögon glittrade busigt.
”Ska försöka att inte berätta, men jag kan inte lova nåt.”
Nikki suckade, men log.
”Du kommer att berätta för honom, va? Och retas lite med honom om det?”
Dani låtsades fundera, sedan kom den busiga uppsynen fram igen. Hon nickade.
”Yep, det kommer jag definitivt att göra!”

*

SkrivPuff: Utmaning 2010:318 - 22 november

Skriv om ett utmanande uppdrag.

Special Crime Agency, juni 2010

”Dani, jag har ett uppdrag åt dig.”
Dani Danelli kunde inte undgå att se ett aningens illvilligt flin i Agent Daleys ansikte.
”Det är inte du som delar ut uppdrag här Daley,” sa hon. ”men okej, vad är vill du?”
Agent Daley såg på sina kollegor som också flinade.
”Du kan gå upp på mitt kontor och hitta min iPhone åt mig, okej lilla gumman?”
Några av kollegorna garvade som om Daley hade sagt något hysteriskt kul.
Danis partner Jacob Linz suckade. Han avskydde att vissa kollegor behandlade Dani så här bara för att hon var tjej och den yngsta agenten.
Jacob såg på Dani för att se hur hon tog Daleys nedsättande "skämt".
Dani log ett milt, änglalikt leende.
”Daley, jag vet var din iPhone är." sa hon lent. "Den är på samma ställe som ditt huvud - uppe i a…”

Dani blev avbruten när en av cheferna kallade på henne och Jacob för att ge dem ett verkligt uppdrag, men alla kollegor hade förstått i vilken kroppsöppning Daley skulle leta efter sin telefon och de hade mycket roligt åt det.
Daley var den ende som inte skrattade. Han lomade in på sitt kontor, butter över att ha blivit tillintetgjord av en liten flicksnärta som inte ens fyllt 23 år.

Agent Angela Wood kikade in till Daley.
”Hittade du din iPhone?” flinade hon.
Daley gav henne en sur blick.
”Kom igen nu,” sa Angela. ”du måste faktiskt lära dig att inte behandla Dani så där. Det är varken roligt eller trevligt - bara jäkligt idiotiskt.”
”Okej… jag ska försöka skärpa mig.” suckade Daley.
Angela log.
”Duktig ponke! Nu går vi ut och äter lunch. Du bjuder.”
Daley höjde på ögonbrynen.
”Gör jag?”
Angela log brett.
”Yep, om du inte vill att jag ska berätta för Marco Danelli hur du behandlar hans dotter?”
Daley svalde ljudligt. Det var det sista han ville. Marco Danelli var inte en man som man retade upp.
Angela njöt när hon såg nervositeten i sin kollegas ansikte.
”Hur blir det med den där lunchen?” sa hon.
Daley lyckades pressa fram ett leende.
”Vad sägs om P.J. Clarke’s?”
”Perfekt!” log Angela.
Hon skrattade hela vägen till restaurangen på 3rd Avenue.
*