Sunny ger en tankeställare - del 1

En idé föds




Sunshine satt i skolbiblioteket och funderade på vad hon skulle skriva om i sin uppsats. 


Det gick trögt. 


Essäskrivning var annars inget problem för Sunshine, men nu var det något som blockerade kreativiteten. 


Hon bet förstrött på den gula blyertspennan. 


Ryan tittade upp från sin uppsats och såg länge på Sunshine. 


Sunshine, som kände att någon iakttog henne, tittade upp. 


Ryan log. 


”Vi får lunch sen, vet du. Du behöver inte äta pennan.”


Sunshine skrattade och kastade ett hopknycklat papper på honom.


”Du tänker på i morgon, va?” frågade Ryan.


Sunshine nickade.


Varje år hölls en stor ceremoni för soldaterna som skulle åka iväg och strida i krig. Och varje år valdes en elev från Abraham Lincoln High School ut för att hålla ett hyllningstal för rekryterna.

I år hade den lotten fallit på Sunshine. 


Sunshine suckade djupt. Hon var inte nervös inför morgondagens stora uppgift, men hon ville helst slippa vara med i en hyllningsfest för krig.


Nu tittade Maureen också upp.


”Jag fattar inte varför vi måste vara med på den där ceremonin!” suckade hon. ”Det känns fel med en stor fest när en massa unga människor skickas ut i krig! Ett helt land förstörs och de flesta skickas rakt i döden!”


Sunshine stirrade på Maureen.


”Nu har jag det!” skrek hon. ”Nu vet jag vad jag ska säga i morgon!”


”Men det visste du väl redan?” sa Ryan. ”Talet är ju färdigskrivet…”


Sunshine log och skakade på huvudet.


”De kan glömma sitt gamla tal.”


Sunshine återgick till sin uppsats.


Ryan såg storögd på henne.


”Men… ska du inte berätta för oss om din plan…?”


Sunshine bara log hemlighetsfullt och skakade på huvudet.


Maureen lade armen om Ryans axlar.


”Det är revolution på gång.”