Straffet

”Och varför har inte lilla fröken Hamilton boken med sig idag?"

Mr. Pottsworths stränga ögon blev till smala springor när han såg på Emily.

"Hon har väl införskaffat boken som jag sagt att ni alla ska ha?”
Emily slog ner blicken.
”Sir, jag hade inte pengar till boken…” förklarade hon tyst.
Det var ju sant. Hon hade ju givit Benjamin, den fattige pojken, sina pengar igår.
”Hmmm... Du vet väl vad som händer när man inte lyder här i mitt klassrum...?”
”Ja, Mr. Pottsworth.” Emilys röst darrade.
Mr. Pottsworth var känd för att straffa sina elever hårt för minsta lilla förseelse.
Nu tog han fram en hård trälinjal, gick fram mot Emily och tog ett stadigt tag om hennes nacke.
Han tvingade henne att lägga fram fingrarna på katedern, höjde handen

med linjalen och slog.
Han slog och slog flickans händer blodiga.

Eleverna var knäpptysta, de vågade knappt andas.
Emily försökte andas lugnt. Hon rörde inte en min, hon visste att Mr. Pottsworth blev ännu argare om man grät.

Efter agan fick Emily ta sin lärare i hand, något som nu gjorde fruktansvärt ont, och så fick hon be om förlåtelse.

Sedan fick hon gå och ställa sig i skamvrån.

Där i hörnet grät hon tyst och stilla.
Hon ångrade inte en sekund att hon givit sina pengar till Benjamin, nej, hon skulle kunna göra om det tusen gånger till om så behövdes!

Men hon önskade hett och intensivt att Mr. Pottsworth en dag skulle få möta sitt öde - i form av hämnd.

Detta är fortsättningen på inlägget från 1/7

(SkrivPuff: Utmaning 182 - 1 juli: Skriv om att göra något meningsfullt)

Klicka här om du vill läsa mer om Emily