Silverstjärnan
Hon känner på den tunna kedjan, sedan på stjärnan, dess konturer.
Stjärnan har tillhört Leni.
Hon tänker på Leni, flickan hon är döpt efter.
Flickan som mirakulöst lyckades fly från Ondskans Dödsläger.
Hon skänker även Jacob en tanke.
Lilla Jacob som var mormors lillebror.
De små skorna i kistan tillhörde Jacob.
Skorna, bruna handgjorda läderskor, var det enda
av Jacobs tillhörigheter som kunde räddas den där dagen.
Mamma ropar.
Leni stoppade dem under koftan och sprang in baracken.
En av de grymmaste lägervakterna sprang efter henne.
En av de grymmaste lägervakterna sprang efter henne.
Han fick tag i henne och straffade henne brutalt och blodigt.
De bruna skorna hade hon lyckats gömma under en lös golvbräda.
De andra fångarnas skor slängdes senare i en enda hög.
Mamma ropar.
Stunden är inne.
Röster hörs där nere; lågmälda, sorgsna.
Röster hörs där nere; lågmälda, sorgsna.
Leni rycks ur minnenas värld.
Hon tar upp fotoalbumet och Jacobs skor ur kistan.
Hon slätar till sin svarta klänning, borstar bort lite vindsdamm.
Halskedjan med stjärnan, som varit älskade mormors, hänger hon
Hon tar upp fotoalbumet och Jacobs skor ur kistan.
Hon slätar till sin svarta klänning, borstar bort lite vindsdamm.
Halskedjan med stjärnan, som varit älskade mormors, hänger hon
nu om sin egen hals och lämnar vinden.
2 kommentarer:
Väldigt fint skrivet! Känns så personligt! Dina texter är så speciella!
åh, tack snälla!! vad roligt att du tycker det! :D
kram
Skicka en kommentar