Raseri - del 4

Ryan blundade. Huvudet dunkade och det var svårt att andas.
Han ville bara sova och glömma bort den här dagen.
En sjuksköterska vakade över honom som en hök.
”Du får inte somna!”
”Skrika åt en pojke som har hjärnskakning… det är ju trevligt.” hördes en myndig stämma från dörröppningen.
Ryan vred på huvudet.
Det var Maureen.
Intill henne stod Sunshine och Maggie, Maureens mamma.
”Väldigt professionellt. Vrålar ni ofta åt era patienter här?” undrade Sunshine. ”Eller är det en tisdags-grej?”
Sköterskan blängde på Maureen och Sunshine, sedan på Maggie.
”Kan ni inte lära era flickor lite hyfs?” fräste hon.
”Det är inget fel på flickornas uppfostran.” svarade Maggie lugnt. ”Dessutom håller jag med dem.”
Sköterskan fnös och lämnade salen.
”Vi skrämde nog bort henne.” sa Maureen.
”Vad det nåt vi sa…?” flinade Sunshine.
”Tack,” sa Ryan med mycket trött, men tacksam röst. ”Hon är hemsk.”
”För dig skrämmer vi bort vem som helst. Säg bara till.” sa Maureen.
Sunshine och Maureen gick fram till Ryan och kysste honom på kinden.
”Tack för att ni kom.” sa Ryan. ”Ledsen att jag inte är nåt roligt sällskap just nu.”
”Säg inte så raring.” Maggie satte sig på sängkanten och höll hans hand.
”Nej, just det,” sa Maureen. ”Vi vill vara hos dig ändå.”
Ryan log. Sedan blundade han.
Kate McKenzie kom in i rummet.
”Nej, älskling, du får inte sova.”
Ryan stönade. Vad alla tjatade om att han inte fick sova!
”Jag vet att du mår uselt,” sa Kate mjukt. ”Men det är farligt för dig att sova nu.”
Då brast alla känslor för Sunshine, hon började gråta.
Maggie drog ner henne intill sig och höll om henne.
”Lilla gumman. Det är ingen fara, allt kommer bli okej.”
Maureen och Kate kramade också om Sunshine.
”Älskade vännen, Ryan är trygg här.” sa Kate. ”Om några dagar får han komma hem och då är allt bra igen. Okej?”
Kate log mot henne.
”Okej.” Sunshine lyckades le tillbaka och torkade tårarna.
Hon kände Ryans hand på sin. Hon såg på honom.
”Gråt inte, Sunny.” sa Ryan. ”Det är inte så farligt.”