torsdag, juli 23, 2009

Raseri - del 1

Ryan satt i framsätet på Uncle Walters nya bil.
Uncle Walter hade fått syn på Ryan utanför biblioteket och stannade till för att prata med sin brorson.
Walter hade bett Ryan om ursäkt för senast.
”Jag brusade upp lite väl mycket.” förklarade han. ”Men det är bara det att min bil är min ögonsten – ingen får röra den.”
Ryan nickade bara.
”Vad sägs om att ta en liten tur, grabben? Jag kör dig hem!”
Ryan tvekade.
”Jag vet inte… Tror inte det; pappa blir nog inte så glad om jag kommer hem med dig…”
Uncle Walter fick en irriterad, djup rynka mellan ögonen.
”Men för fan Ryan, ingen behöver veta nåt! Du berättar väl inte allt för farsgubben, va? Jag kan stanna en bit bort - så att brorsan inte ser mig.”
Ryan kunde inte stå emot sin farbrors starka övertalningsförmåga.
Därför satt han alltså nu i Walters bil.

”Ditt problem, Ryan, är att du är en liten mes.” sa Uncle Walter när de åkt en stund. ”Du umgås för mycket med dina små tjejkompisar. Snart kommer väl du också börja gå i klänning!”
”Vad pratar du om?” frågade Ryan.
”Du måste visa tjejerna att du är en man, att det är du som bestämmer! Visa lite kuk för helvete. Om du nu har någon…”
Till sin förfäran kände Ryan sin farbrors hand mellan sina ben.
”Sluta!” skrek Ryan. ”Låt bli mig!”
Ryan famlade efter dörrhandtaget.
”Men din korkade lilla snorunge!” skrattade Uncle Walter, fortfarande med handen vid pojkens intima delar. ”Du kan ju för fan inte hoppa ur bilen i farten!”
Han tvärbromsade.
Ryan rycktes framåt. Han tappade andan när bilbältet tryckte till bröstkorgen.
”För helvete Ryan, jag bara skämtar lite med dig. Har du ingen humor…?”
”Kör hem mig.” sa Ryan, knappt hörbart. Förödmjukelsens tårar brände.
Uncle Walter startade bilen och körde mot stranden där Ryan bodde.
Ryan tog bort Uncle Walters hand.
Walter skrattade retsamt och lade dit den igen.
”Rör mig inte!” skrek Ryan.
Walter höjde handen, för att smeka Ryan över kinden, eller rufsa honom i håret.
Ryan visste inte vilket och han brydde sig inte, han hade fått nog.
Han bet sin farbror så hårt han kunde i handen.
”Helvete! Jävla unge!” röt Walter och drog åt sig handen.
Då förlorade han kontrollen över bilen.
Den for fram i full fart tills den rammade ett träd.
Ryans huvud slog i instrumentbrädan.
Han kände smärta, näsblod och blod som rann från pannan och ner i ögonen.
Han famlade vid sin hals och fick tag i sol-amulletten som han fått av Sunshine.
Hans svettiga fingrar kramade amuletten.
Sedan blev allting svart.

2 kommentarer:

The Darkest Night sa...

usch...Walter blir bara mer och mer vidrig...
men väldigt bra skrivet!

Dakota Quinn Diamond sa...

mmm... han är en riktigt creepy typ...

Tack så mycket!! :-)