En vardagsscen: Det otänkbara

Han kom in när jag bäddade hans säng.
- Bra att du är hemma, mamma, för jag är så hungrig.
- Du kan ta en smörgås i köket.
- Det är inte smörgås jag vill ha.
Jag vände mig om och såg på honom, han lät så konstig.
Jag fick en chock när jag såg hur han såg ut.
Hans hy var så sjukligt vit.

Men det värsta var hans ögon; de var alldeles röda, som om han hade röda linser.
- Vad är det med dig? frågade jag.
Han log och jag såg hans huggtänder.
Jag tänkte att jag vaknar snart. Det här är bara en mardröm.
Då kom hans lillasyster in i rummet.

Hon så lika monsterlik ut som sin bror.
- Dela med dig, sa hon. jag är också hungrig.