Den blomstertid nu kommer - 6

En kvinna i fyrtioårsåldern kom fram till dem.
”Mamma…” sa Lova ansträngt.
Hennes bröstkorg hävde sig upp och ner.
Reneé satte snabbt ner sina kassar på marken och började rota i sin handväska.
Hon fick upp en inhalator och räckte den till sin lilla dotter.
”Två doser.” sa hon lugnt till flickan.
Lova gjorde som hon sa, sedan reste hon sig upp och kastade sig

i sin mammas famn.
”Jag trodde att du var borta, mamma.” Lova började gråta igen.
”Men det var jag inte.”
Reneé strök bort några hårslingor som fastnat i Lovas tårdränkta ansikte.
”Jag är här nu älskling.”
”Hon glömde sin medicin hemma igen, mamma.” sa Lars.
Deras mamma nickade bara.
Hon lyfte upp Lova i famnen och sträckte sig ner mot kassarna.
”Jag tar dem, mamma.” sa Lars snabbt och tog kassarna.
”Tack min skatt.” sa Reneé tacksamt.

Hon såg på sina barn och log.

”Vad säger ni, ska vi gå och äta glass innan vi åker hem?”
”Ja!” jublade Lars. ”Mjukglass!”
”Med strössel!” sa Lova. ”Sån där strössel med olika färger!”
”Du menar karamellströssel?” rättade Lars.
”Ja, karamell.” sa Lova.
”Känner du dig bättre nu då?” frågade mamma.
”Jadå,” svarade Lova. ”Bara jag får glass snart så.”