Den blomstertid nu kommer - 5

”Lova! Där är du ju!”
Lova, vände sig om mot rösten.
Åh, vilken lättnad! Där stod ju storebror.
”Lova, du skulle ju stanna vid leksakerna.” förmanade Lars och tog sin systers hand.
”Jag… glömde… bort det…” snyftade Lova hackigt fram med grötig röst.
Hennes lilla kropp skakade av gråt.
”Okej, men nu är jag här, Lovisen.” tröstade Lars mjukt.
Han kramade sin lilla syster.
”Kom så går vi till mamma, hon ska köpa jordgubbar.”

Lova torkade bort de klibbiga tårarna med tröjärmen.
Den gröna studsbollen föll ur hennes hand och studsade iväg på kullerstenarna.
”Min boll!” tjöt Lova.
Lars sprang snabbt efter bollen och just som den var på väg ut i gatan fick han tag i den.
”Lägg den i fickan.” sa han till Lova, som sprungit efter honom.
Lova tog bollen och stoppade den i en av sina byxfickor.
Sedan sjönk hon trött ner på marken, hon började andas tungt.

Lars såg oroligt på sin lillasyster.
Hon hade överansträngt sig igen.
Först oron över att mamma var borta och sedan springandet…
Nu höll hon på att få ett astmaanfall.
”Din medicin!” sa Lars.
Lova kände på fickorna. Ingen medicin där.
”Glömde… hemma…” hennes andning blev tyngre och en aning pipande.
Lars himlade sig.
Dumma glömska unge.
”Du får inte glömma den!” skrek han.