Den blomstertid nu kommer - 1

1.
JUNI

Psalmens vackra ord, som sjöngs av ljusa barnröster, flöt ut ur kyrkan:

Den blomstertid nu kommer 


med lust och fägring stor

Sjuåriga Lova Engström såg ut över församlingen, sökte intensivt

efter sin familj.

Där! På första raden satt mamma Reneé, mormor och morfar.
Storebror Lars satt hos sin klass i en bänk längre bak.
Lova log och vinkade till sin mamma, mormor och morfar.
Lovas bästis Linnea petade försiktigt på Lova och lutade sig mot henne:
”Lova, ditt solo.” viskade hon.
Lova slätade till sin rosa klänning och gick, nej, hon skred fram mot mikrofonen.
Hon var så glad och stolt över att hon skulle få sjunga andra versen av

Den blomstertid nu kommer alldeles själv.

Klasskamraten Nelly såg avundsjukt på Lova.
Hela veckan hade Nelly sagt elaka saker till Lova, och hon tjurade för att

hon inte var den som fick sjunga solo.
Nu väste Nelly med försmädligt tonfall:
”Lova, du kommer att sjunga fel och alla kommer att skratta åt dig.”
Lova höjde ena handflatan mot Nelly; en gest som kaxigt sade:
”Tala till handen, för öronen lyssnar inte.”
Lova sjöng andra versen klart och rent.
Sedan neg hon djupt innan hon ställde sig bredvid Linnea igen.
Linnea gav Lova en kram och log triumferande mot Nelly.
”Lova är bäst, visst Nelly?” viskade hon.
Nelly fnös bara.