Cookies & dirt - del 7

*
Ryan kom hem strax före klockan fem. Han var fortfarande blöt och smutsig och håret var en enda oreda.
”Vad du ser ut…!” skrattade David. ”Låt mig gissa: ni har sprungit omkring i den där svarta sanden?”
Ryan nickade glatt.
”Yep!”
Rebecca såg på sin lillebrors smutsiga ansikte, händer och kläder.
”Ramlat omkring skulle jag nog säga.”
Ryan log.
”Ja, vi hade vattenkrig och då måste man ju kasta sig lite, för att undvika att bli träffad.”
Rebecca skakade på huvudet.
”Pojkar…”
Ryan räckte ut tungan åt sin syster.
”Vattenkrig är kul!” sa han.
”På tal om vatten…” sa David. ”Gå upp och ta ett bad innan middagen.”
Ryan suckade.
”Måste jag…?”
”Ja,” log Kate. ”smutsar man ner sig måste man ta otäcka bad.”
Ryan suckade igen och gick in.
Men i dörröppningen vände han och kikade ut.
”Jag kom på en sak: det är inte så konstigt att jag är liten - jag krymper förmodligen på grund av alla bad jag måste ta.”
Han gav sin familj ett soligt leende och sprang upp till badrummet.
David, Kate och Rebecca skrattade.
”Han är verkligen envis!” sa Rebecca.
Efter en stund log hon och tillade:
”Men han hade åtminstone skor på sig. Det är inte ofta jag ser skor på lillebrors fötter.”
”Nej,” log David. ”Hans skor är inte utslitna precis.”
*

Cookies & dirt - del 6

*
Ryan såg på den gamla damen och gav henne ett charmigt leende.
”Jag sa att vi ska gå hem nu, Mrs. Greyson. Dags att gå hem och äta middag.”
Mrs. Greyson studerade Ryans ansikte, det lilla hon såg av det genom all smuts.
”Du är David McKenzies lilla pojke, inte sant?”
Ryan nickade.
”Jag tyckte väl att jag kände igen dig.”
Nu log faktiskt Mrs. Greyson.
”Inte svårt att känna igen en pojke med så vackra ögon.”
Ryan log generat.
Clark och Joe skrockade retsamt.
"Lilla pojke..." fnissade Joe.
”Har du vackra ögon Ryan?” fnissade Clark. ”Kom hit så får jag titta på dina vackra ögon.”
Ryan gav sin vän en lätt spark på smalbenet.
Mrs. Greyson slutade att le och blängde på Joe och Clark.
”Min hund tycker inte om pojkar som skrattar högt.”
Sedan fortsatte hon sin promenad genom parken.
”Min hund gillar inte sura gamla tanter.” sa Clark.
”Den där tanten var ju läskig…!” sa Joe. ”Vem är hon egentligen?”
Ryan flinade.
”The Wicked Witch of the West.”
*

Cookies & dirt - del 5

*
Snart var alla vattenkrigs-deltagare rejält blöta och den svarta dammiga sanden de sprang i - men framförallt kastade sig i - fastnade lätt på deras hud och kläder.
Pojkarna hade så roligt att de glömde tänka på att någonting annat existerade.

Plötsligt kom en arg tant fram och skrek åt dem:
”Otäcka pojkar! Ni skrämmer min hund! Och han gillar inte vatten!”
”Eh… er hund är inte här nu, Mrs. Greyson.” sa Ryan.
Till sina kamrater viskade han:
”Mrs. Greysons hund dog för tre år sedan…”
Clark spärrade upp ögonen.
”Och hon tror att den är här…? Jösses…”
”Det verkar ju… eh… friskt…” sa Joe.
”Min hund gillar inte vatten!” skrek Mrs. Greyson. ”Och han gillar inte folk som skriker och han gillar inte barn!”
”Tycks vara en familje-grej…” muttrade Ryan.
”Vad sa du?” undrade Mrs. Greyson.
Oj… hoppas att hon inte hörde… tänkte Ryan.
*

Cookies & dirt - del 4

*
Ryan träffade flera av sina skolkamrater i parken.
”Ryan!” ropade Clark. ”Vi ska ha vattenkrig!”
Han pekade på ett av picknickborden som var fyllt med vattenballonger i glada färger.
”Var är Sunny och Maureen?” frågade Joe.
”Shoppingrunda.” sa Ryan.
”Tjejer alltså…” sa Joe och rullade med ögonen. ”De vet inte vad de missar. Vattenballong-krig är mycket roligare än gallerian.”
Ryan nickade ivrigt.
”Jag vet. När börjar vi?”
”Nu!”
Clark tog en grön vattenballong och slängde den mot Ryan.
Ryan duckade och ballongen träffade Joe istället med ett SPLASH!
Vattenkriget var igång.
*

Cookies & dirt - del 3

*
”Jag sticker bort till parken och kollar om Joe och Clark är där.” sa Ryan.
”Gör det du.” sa Kate och log. ”Var hemma klockan fem.”
”Okej.”
Ryan sprang ner för trappan.
Kate ropade upp honom igen.
”Vad är det nu då?” frågade Ryan.
Kate log.
”Ta på dig skor.”
Ryan suckade. Men han drog på sig sina Converse-sneakers.
”Skor… vad vuxna är besvärliga.”
Kate och Maggie skrattade.

”Var rädd om dig!” ropade Kate och Maggie när Ryan sprang ner till stranden.
”Det ska jag!” ropade Ryan tillbaka. ”Hej då!”
”Hej då älskling!” ropade Kate.
”Ha det så kul!” ropade Maggie.
Ryan vinkade glatt till sin mamma och Maggie.
*

Cookies & dirt - del 2

*
Kate ropade tillbaka sin son.
Ryan sprang upp igen.
”Vad är det mamma?” frågade han.
”Pappa är inte i garaget. Han är redan klar med bilen.”
”Jaha....” sa Ryan. Han lät en aning besviken. ”Jag trodde han hade lite jobb kvar. Har han åkt redan?”
David hade jobbat med att renovera en bil som han skulle sälja till en samlare av gamla bilar.
”Jag är ledsen raring,” sa Kate. ”han blev klar med det lite tidigare än planerat. Och sen fick han lite bråttom att åka iväg med bilen till säljaren.”
”Det är okej.” sa Ryan och log. ”Jag hittar på nåt annat.”

Ryan tuggade fundersamt på en kaka medan han försökte komma på något att göra.
Maureen och Sunshine var inte hemma, de var i Delphi Mall på shoppingrunda och skulle inte komma hem förrän framåt kvällen.
Ryan funderade på om några andra kompisar var hemma.
Det var vårlov nu och de flesta av hans klasskamrater brukade resa bort under loven.

Ryan brukade inte ha något emot att var ensam lite, men just idag kände han sig rastlös, så han ville inte sitta hemma och göra ingenting.
Han bestämde sig till slut för att gå till parken nära staden för att se om några kompisar fanns där.
*

Cookies & dirt - del 1

*
”Ska vi inte ta och klippa håret på dig, Ryan?” frågade Kate.
Ryan skakade på huvudet.
Kate strök bort håret som föll ner över ögonen på honom.
”Lite bara? Så att vi får se ögonen på dig?”
”Äh, dom har ni ju redan sett så många gånger.” sa Ryan.
”Men vi vill kanske se ditt söta lilla ansikte också.” sa Maggie.
”Det är inget att se, Maggie.” sa Ryan.
Maggie och Kate skrattade.
”Ja, ja, du får väl vara långhårig då, envisa lilla unge.” sa Kate och rufsade till sin sons hår.
Ryan såg fundersamt på sin mamma.
”Är det för långt…?”
Kate log.
”Nej då älskling, det är jättefint. Jag tänkte bara att du kanske vill ha kortare nu när det snart är sommar.”
”Det vill jag inte.” sa Ryan. ”Nu sticker jag ner till pappa och fixar med bilen!”
Ryan snappade åt sig en kaka från ett fat på bordet och sprang ner mot garaget.
*

Huset som Gud glömde - 31

*
Coral

Jag log.
”Jag kan berätta om när Kyle döpte grodorna i dammen.”
”Hallå där syrran, det var ju du!” protesterade Kyle. ”Jag döpte inga grodor.”
Sedan tillade han leende:
”Minns du när vi döpte hummern som farmor och farfar skulle ha till middag?”
Jag nickade.
”Red Baron. Honom släppte du och Mandy ut i dammen.” flinade jag.
Darla och Ashlee skrattade.
”La ni en hummer i dammen…?!” fnissade Ashlee.
Kyle skakade på huvudet.
”Återigen är jag oskyldig. Det var Mandy som la hummern i dammen.”
”Ja, säkert.” fnissade jag.
”Ni är roliga ni.” sa Darla. ”Det är nog bäst att vi håller i lunchen idag Ash - annars kanske Cor och Kyle släpper ut den också.”
Vi skrattade allihop.
*

Huset som Gud glömde - 30

*
Coral

Efter frukosten gick vi på upptäcktsfärd i trädgården.
”Den här trädgården är ju stor som en park!” utbrast Darla. ”Inte svårt att gå vilse här.”
”Förra gången vi var här, för fyra år sedan, trodde alla att Kyle var försvunnen en kväll.” sa jag.
”Vad hände?” frågade Ashlee.
”Farmor och farfar hade en stor fest och alla barn lekte kurragömma.” berättade jag. ”Vi hittade inte Kyle. Vi blev oroliga, för klockan blev mycket och det blev mörkt. Alla vuxna kom ut och letade. Till slut hittade farfar honom långt inne i labyrinten.”
Jag pekade bort mot en labyrint av buxbom.
Jag skrattade åt minnet.
”Kyle hade somnat, det var säkert därför han inte hörde när vi ropade på honom.”
Darla och Ashlee fnissade.
”Ni kom ju aldrig, det blev så tråkigt att vänta.” sa Kyle när farfar bar in honom i huset.

”Du tänker väl inte försvinna idag, Kyle?” frågade Darla leende.
”Bara om ni berättar fler pinsamma historier.” sa Kyle truligt.
”Dom är inte pinsamma - dom är gulliga!” sa Ashlee.
Hon vände sig mot mig.
”Berätta mer!” sa hon ivrigt.
*

Huset som Gud glömde - 29

*
Kyle

”Vilka bilder?” upprepade jag.
Darla log.
”Ni var så söta när ni sov, du och Ash, så jag kunde inte motstå…”
Tjejerna fnissade.
”Måste du vara så pinsam…?” mumlade jag.
”Alltid.” sa Darla.
”Vill du inte se bilderna?” frågade Ashlee.
Jag skakade på huvudet.
”Jo, kom igen nu sötis!”
Darla drog ner mig intill sig.
”Det är bara tre bilder.” försäkrade Coral.
Darla visade mig bilderna.
”Ni är jättesöta!” sa Darla och rufsade om mitt hår.
”I natt ska jag ta kort på dig när du sover.” muttrade jag.
Ashlee fnissade.
”Hur ska du kunna göra det? Du somnar ju mycket fortare än Darla.”
Jag log.
”Jag får väl hålla mig vaken.”
Darla skrattade och kramade mig.
”Oroa dig inte Kyle. Det är ingen som ska se dom här bilderna.”
”Nä jag vet.” log jag. ”Men jag ska gömma din kamera innan du hinner ta fler bilder.”
Darla bara skrattade och gav mig en puss.


(Ja, tjejerna kan vara ganska pinsamma som ni märker...
Men vi har aldrig långtråkigt tillsammans - och dom är alltid snälla och roliga och omtänksamma. Jag skulle inte vilja ha några andra tjejkompisar!)
*

Huset som Gud glömde - 28

*
Kyle

När jag vaknade visste jag först inte riktigt var jag var… jag kände inte igen rummet…
Sedan kom jag på det - vi var ju hos farmor och farfar! Hur kunde jag glömma det…?
Coral och Darla var redan vakna - och påklädda!
”Hur länge har varit vakna egentligen?” undrade jag.
Coral och Darla log.
”En stund bara.” sa Coral. ”Har du sovit gott?”
”Jag tror det.” svarade jag.

Ashlee höll också på att vakna.
Hon hade sovit med mig som huvudkudde (huvudet på min bröstkorg) och hon hade sina fingrar i mitt hår.
”Hur sjutton kan du sova så där…?” frågade jag när Ashlee tittade på mig och log.
Hon satte sig upp.
”Det går jättebra.” sa hon.
”Men är det inte skönare med en kudde?” undrade jag.
Ashlee skakade på huvudet.
”Blir det tungt för dig?” frågade hon.
”Nej.” sa jag. ”Du väger ju bara två kilo har jag ju sagt.”
Jag hoppade ur sängen just som Ashlee tänkte brotta ner mig.
”Jag går och duschar.” sa jag.
”Gör det du.” sa Darla. ”Så visar vi Ashlee bilderna så länge.”

Jag tvärstannade vid Coral och Darlas säng.
”Va? Vilka bilder..?” frågade jag.
Darla höll upp sin digitalkamera.
”Bilderna som vi ska lägga upp på Facebook senare.” flinade hon.
Ashlee hoppade ivrigt upp i sängen.
”Får jag se? Får jag se?” sa hon glatt.
*

Huset som Gud glömde - 27

*
Coral

”Är han okej?” viskade Darla.
”Jag mår bra.” mumlade Kyle nerifrån från sin kudde. ”Oroa er inte.”
”Kan du sova igen nu då?” frågade Darla.
Kyle satte sig upp och såg leende på oss.
”Jadå, jag kan nog somna om. Men inte om ni ska babbla hela natten.”
Jag skrattade.
”Vi ska försöka att vara tysta.”
”Lycka till med det.” mumlade Kyle. Han lade sig ner igen. ”Tjejer snackar ju hela tiden.”
Ashlee lade huvudet på Kyles bröstkorg och höll om honom.
Vi sa god natt och jag släckte lampan.
”Om du inte är snäll kanske jag mosar dig.” hörde vi Ashlee säga till Kyle.
Darla och jag fnissade.
”Stor risk att du mosar mig, Ashie.” flinade Kyle. ”Du väger ju typ två kilo.”
I nästa sekund kiknade han av skratt.
”Nej Ash, gör inte så!”
”Tar du tillbaka då?” sa Ashlee.
”Okej.” sa Kyle. ”Du väger inte två kilo. Du väger lite mer.”
”Bra.” sa Ashlee.
Efter någon sekund tillade Kyle:
”Typ två och ett halvt kilo.”
*

Huset som Gud glömde - 26

*
Coral

Mitt i natten vaknade jag av att Kyle drömde en mardröm. Han gnydde och vred på sig.
Darla och Ashlee vaknade också.
Jag gick upp och skakade Kyle försiktigt, så att han skulle vakna ur sin mardröm.
Han satte sig upp och såg på mig.
”Vad är det…?” frågade han sömnigt.
”Du drömde.” sa Ashlee. Hon strök honom lugnande över håret. ”Vad handlade drömmen om?”
”Minns inte…” sa Kyle.
Men jag märkte att han mindes, han ville bara inte prata om det.
Han lade sig ner igen och blundade.
Jag gav min bror en kram och gick sedan tillbaka till min och Darlas säng.

Ashlee kurade ihop sig intill Kyle igen och höll om honom.
Det såg nästan ut som hon försökte skydda honom från något.
Kyle måste också ha känt så, för han lade sig tillrätta och slappnade av.
*

Födelsedags-special 14/7: Tony

Grattis Tony!

(Klicka på bilden för större storlek)

Födelsedags-special 14/7: Dante

Grattis Dante!

(Klicka på bilden för större storlek)

Huset som Gud glömde - 25

*
Kyle

Jag la mina händer runt Ashlees midja.
”Om du inte slutar äta mig så kittlar jag dig - din lilla vampyr.”
”Vampyr inte vara kittlig.” fnissade Ashlee.
Men hon skruvade sig ur mitt grepp.
”Nej, inte alls.” fnissade jag och rufsade om Ashlees hår.

Det knackade på dörren igen. Denna gången var det farmor som ville säga god natt och se hur vi hade det.
”Var inte upp för länge.” sa hon. ”Det blir frukost redan klockan nio imorgon.”
”Nej då.” sa Coral. ”Vi ska nog försöka sova nu.”
Precis när hon sagt så gäspade jag. Inte förrän nu kände jag hur trött jag faktiskt var.
Farmor sa god natt och stängde dörren.

Darla såg leende på mig.
”Awww är du trött lilla gubben?”
”Nej då.” sa jag sarkastiskt och gäspade igen. ”Hur kan du tro det?”
Darla ställde sig vid sidan jag låg på.
”Jag sa ju förut att jag skulle stoppa om dig.” log hon.
Det gjorde hon. Sedan strök hon bort håret ur ögonen på mig och gav mig en puss på kinden.
Ashlee kurade ihop sig nära mig.
Coral och Darla fnissade någonting om att vi såg så gulliga ut tillsammans.
(Inte pinsamt alls...)
Ashlee log. Sedan gäspade hon också.

Vi sa god natt till varandra och snart sov vi alla fyra.
*

Huset som Gud glömde - 24

*
Kyle

Darla och Ashlee kom och satte sig hos oss.
”Det kanske finns vampyrer här också.” sa Ashlee.
Skulle inte förvåna mig om det fanns vampyrer i det här skumma huset…
Jag log mot Ashlee.
”Mmmm… och i natt kommer vampyrerna och äter upp oss.”
”Vampyrer äter inte upp folk, silly!” fnissade Ashlee.
Sedan morrade hon:
”Dom dricker... blod.”
Hon lutade sig fram och låtsades bita mig i halsen.
Jag skrattade och puffade bort henne.
”Okej, inget mer Twilight för dig.”
"Så säger du bara för att du blev rädd..." skojade Ashlee.
Hon petade mig retsamt i sidan.
”Sluta!” skrattade jag.
”Varför? Kittlas det…?” undrade hon roat.
”Nej.” ljög jag.

Ashlee slog armarna om mig, och tänkte just brotta ner mig, när det knackade på dörren.
Coral gick och öppnade.
Utanför stod Mandy.
”Jag tänkte bara säga god natt.” sa hon.
Hon såg på oss fyra. En lite avundsjuk blick såg jag.
Särskilt när hon såg på Ashlee, som fortfarande hade armarna lindade om mig.
Vi sa god natt till Mandy.
Jag hoppade över till Ashlees och min säng.
Ashlee skuttade upp intill mig.
”Nu är hon borta. Nu kan jag fortsätta att äta dig!” sa hon med sin vampyr-röst.
”Vampyrer äter ju inte folk sa du ju.” log jag.
”Ssssh… kvällsmat ska inte prata.” sa Ashlee.
Hon låtsades bita mig i halsen igen.
Jag såg bedjande på Coral och Darla.
”Lite hjälp kanske…?”
Men syrran och Darla bara skrattade.
*

Huset som Gud glömde - 23

*
Coral

Darla och jag satt i den andra sängen och såg skrattande på Kyle och Ashlee.
”Du vet att du kommer få igen sen va, Kyle?” sa Darla.
”Vet inte vad du pratar om.” sa Kyle oskyldigt.
Han log och hans ögon glittrade.
”Då ska jag visa vad jag pratar om.” log Darla.
Hon gick fram till Kyle och lade en hand på hans rygg.
Kyle såg på henne.
”Hej.” sa han och log.
”Hej du.” skrattade Darla. ”Vad jag menar är att Ash inte är den enda som är kittlig här…”
”Nej, just det!” sa Ashlee glatt och satte sig upp.
Kyle log.
”Få inga idéer nu. Nu ska vi sova.”
Kyle kröp ner under täcket.
”Försök inte komma undan nu!” skrattade Darla och drog bort täcket.
Kyle skyndade sig att komma ur sängen och skuttade upp i Darlas och min säng.
Han satte sig tätt bakom mig.
”Använder du mig som sköld nu?” skrockade jag.
”Yep!” fnissade min lillebror. ”Är det inte det storasystrar är till för…?”
Jag vände mig om och lade armen om honom.
”Ditt kaxiga lilla troll!” skrattade jag.
”Mitt jobb som lillebrorsa vet du väl.” skrattade Kyle.
*

Huset som Gud glömde - 22

*
Kyle

Jag skrattade och skakade på huvudet.
Sedan såg jag på min syster och Darla.
”Hallå, hjälp mig med det här lilla spöket.”
Coral och Darla bara skrattade.

Ashlee hoppade upp på det tjocka duntäcket i sängen. Hon klappande med handen bredvid sig.
”Kom lilla Kyle och håll mig i handen, så ska jag rädda dig från alla skrämmiga spöken.”
”Jag ska ge dig för spöken!” flinade jag.
Jag hoppade upp intill Ashlee och brottade ner henne.
"Nej Kyle..." fnissade hon. "Du får inte..."
Hon hann inte längre. Istället pep hon av skratt när jag började kittla henne.
Ashlee är väldigt kittlig - och har typ världens gulligaste skratt.


(Okej, allting med Ash är gulligt - men snälla, säg inte att jag har sagt det!)
*

Huset som Gud glömde - 21

*
Kyle

Ashlee var verkligen på sånghumör den här kvällen. Hon sjöng till och med lite när vi skulle gå och lägga oss senare på kvällen.
Sången var The Glory of Love och Ashlee sjöng precis samma textrader som vi hört flickan i den läskiga filmen Orphan (som vi sett för några dagar sedan) sjunga.

That’s the story of 


That’s the glory of love 



As long as there’s the two of us 


You’ve got the world 


and all it’s charms 


And when the world 
is 

through with us 


We’ve got each other’s arms

Sången är ganska fin faktiskt och Ashlee har väldigt söt röst, både när hon pratar och sjunger.
Men att höra en sång från en skräckfilm när man befinner sig i ett läskigt gammalt hus får en nästan att rysa.

Det såg ut som Ashlee såg vad jag tänkte, för hon fnissade och slog armarna om min midja.
”Aww lilla Kyle… är jag lite skrämmig…?” retades hon. ”Du får hålla mig i handen i natt om du vill.”
”Var lagom kaxig du, Pixie Girl.” flinade jag
Ashlee bara fnissade.
Hon gick fram till den stora garderoben, öppnade dörrarna och kikade in.
”Hallå, spökena…? Come out, come out wherever your are…” lockade hon.
Sedan såg hon på mig och fnissade glatt.
*

Huset som Gud glömde - 20

*
Kyle

”Vad trevligt med underhållning!” sa farmor.
Hon såg på mig och Ashlee.
”Ni kan väl uppträda på fredag kväll? Vi ska ha en liten fest då.”
Jag blev så lättad över att ingen blev arg, så jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.
”Eh… jag är inget bra på att sjunga…” var det enda jag fick ur mig.
”Det är han visst. Han sjunger superbra. ” sa Ashlee och lade armen om mig. ”Vi uppträder gärna.”
Farmor sken upp.
”Vad trevligt raringar! Det ser vi fram emot.”

Jag gav Ashlee en blick.
”Vet du hur många som brukar komma på farmors fester…!” viskade jag.
Ashlee log brett och ryckte på axlarna.
”Publik. Det är väl bra. Och du sjunger bra, Kyle.”
Jag skakade på huvudet, men kunde inte låta bli att le mot henne.
”Jag brukar inte sjunga, Ash…”
”Då är det på tiden att du börjar med det.” sa Ashlee bestämt. ”Folk måste få höra din fina röst.”
Jag suckade och skrattade lite.
”Det går inte att säga emot dig, Ashie.”
Ashlee log igen.
”Nej, jag vet.”
Hon lät väldigt nöjd.
Hon böjde sig fram och pussade mig på näsan.
”Awww!” sa Darla och Coral.
”Vad gulliga dom är!” sa Darla.
Rodna inte nu…! sa jag tyst till mig själv.
Men det måste jag ha gjort, för jag hörde Ashlee fnissa något om röda öron.
*