Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 24

*
24 December

Julaftons morgon.

Helena och Krister stod utanför Colettes rum och såg ömt på dottern.
Flickan var klädd i sitt röda flanellnattlinne och gosiga tofflor. Hon satt framför sitt dockskåp och möblerade om.
Hon tittade upp och log mot sina föräldrar.
"Jag vet att det är lite fånigt att hålla på med dockskåp när man har fyllt tolv..." sa hon lite blygt. "men jag älskar det. Det har jag gjort ända sedan jag fick det."
Helena och Krister blev rörda av flickans ord.
Dockskåpet hade varit en av de första julklapparna den lilla flickan fått, så naturligtvis var det som en skatt för henne.

Krister gick in i Colettes rum och kramade om tösen och kysste henne på pannan.
"Pyssla du med ditt dockskåp så mycket du vill. Det är roligt att du fortfarande gillar det."
Han rufsade om hennes blonda lockar.
"Och i kväll kommer Tomten med fler spännande saker..." sa han och blinkade hemligt till flickan.
Colette fnissade glatt.
Hon kramade om sin älskade adoptivpappa. Sedan sprang hon fram till mamma Helena och gav henne en lika stor kram.
"God jul, mamma och pappa!" sa hon och stålade av kärlek och glädje.
"God jul, lilla älskling." sa Helena.

* * *

Colette fortsatte att möblera i sitt fina dockhus medan mamma och pappa gick för att titta till Tony.
Pojken sov fortfarande tungt, så Helena och Krister lät bli att väcka honom.
Det var viktigt för hans hälsa att han fick vila så mycket som möjligt.
Helena smög in och kysste honom på kinden och stoppade om honom ordentligt.
Sedan kände hon på hans panna.
"Stackars lilla unge..." viskade hon till Krister. "Han har feber."
Krister suckade bedrövat.
"Stackar'n... Vi får hoppas att han orkar vara uppe lite med oss senare."
Helena nickade.
De tassade ut ur Tonys rum och gick ner till köket för att fixa frukost.

* * *

"Tänk att vi har haft våra härliga små ungar i exakt sex år nu." sa Krister när de dukade fram julfrukosten.
Helena log.
"Ja, tiden går fort. Fast ändå känns det inte så länge sen... Jag kommer alltid att minnas när Johan kom hit med de små raringarna. De var alldeles storögda och lite omtöcknade."
Helena fick tårar i ögonen när hon tänkte på att hennes älskade små ungar hade farit så illa i sitt förra fosterhem. Hon kunde inte förstå hur någon kunde göra så grymma saker mot barn.
Krister lindade armarna om sin fru.
"Tony och Colette kunde inte ha fått en bättre mor." sa han ömt och kysste Helena på kinden. "Dom älskade dig från första ögonblicket."
Han skrattade till.
"Och lilla Colette som frågade om du var en ängel..."
Helena skrattade också och kramade Krister.
"Ja, det var så bedårande! Hon var helt övertygad om det."

Sedan blev Helena allvarlig och hennes ögon tårades igen.
"Och lilla Tony som så ofta frågade om han var värd att bo här med oss...
Det gjorde så ont i mitt hjärta att höra honom fråga så..."
Krister nickade.
"Det gjorde ont i mig också att den här fina lilla grabben inte visste att han var värd allt gott i världen..."
Det hade tagit ett bra tag för Tony att bygga upp sin självkänsla och självförtroende.
Nuförtiden var han en trygg och glad 16-åring som visste att han var värd allt bra som hände honom.
Pojken hade visserligen mardrömmar fortfarande och ibland grubblade han och hade mörka tankar om sitt mardrömslika förflutna.

Men som Tony själv hade sagt nyligen, när han och Helena pratade om allt det svåra:
"Mamma, vet du? Jag gör mitt bästa för att lägga allt det där bakom mig.
Nu har jag världens bästa familj och ett tryggt hem. Och det är jag värd!"
Helena hade kramat honom länge.
"Ja, min fina lilla älskling," sa hon, med gråten i halsen. "det är du verkligen värd!"

Happy Birthday Eden! 24 December 2014

Happy Birthday Coral! 24 December 2014

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 23

*
23 December

Lilla O hade bara sovit i högst två-tre timmar när hon vaknade igen.
Ligga här och bara sova är tråkigt... tänkte barnet. Jag vill gå upp!
Hon sparkade av sig täcket och kravlade sig ur sin säng.
Sedan gick hon, ganska bestämt, in till vardagsrummet där hennes 22-åriga storasyster Leni och kompisen Ceci satt och tittade på TV.
"Nämen, vem är det som kommer här och smyger...?" sa Ceci förvånat.
Leni såg på sin lillasyster.
"Hur är det, hjärtat? Drömde du nåt otäckt?"
Lilla O skakade på huvudet och log.
"Näää... men jag kan inte sova." meddelande hon. "Kan jag få en lussebulle?"
Leni log mot henne.
"Sover du bättre om du äter lussebulle menar du...?"
Lilla O nickade.
"Faktiskt, på sanning." sa hon med eftertryck.
Leni funderade.
Det var egentligen lite för sent för 6-åringen att vara uppe nu...
Men vad sjutton... det var kvällen före julafton och en liten lussebulle kunde inte skada.

De tre flickorna gick ut i köket och tog fram lussebullar som de bakat tidigare på dagen och hällde upp tre glas mjölk.
"Julmust." försökte Lilla O.
Men Leni skakade på huvudet.
"Inte så här sent. Julmust får du imorgon."
Hon väntade sig lite att lillasystern skulle protestera vilt, men det gjorde hon inte.
"Okej då." sa hon bara.
Hon tycktes nöja sig med sin nybakade saffransbulle.

* * *

"Får jag somna hos er i soffan?" bad Lilla O när de satt i vardagsrummet en stund senare.
Leni kramade om henne.
"Ja, det kan du få göra."
"Jaaaaa!" jublade lilltjejen.
Sedan såg hon finurligt på Leni och Ceci.
"Fast jag kan förstås vara vaken länge... Till... fem."
Leni skrattade och skakade på huvudet.
"Nähä du, busunge...! Det går inte för sig."
"Men man måste ju försöka." skrattade Ceci.
"Aaaa..." instämde Lilla O. "Man måste ju försöka."

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 22

*
22 December

Emilia sökte igenom de stora kartongerna med julpynt efter glittret till julgranen.
Överst i låda nummer fyra fann hon vad hon sökte.
Hon drog upp den silvriga girlangen och vände sig mot julgranen, som strålade av ljus och blanka kulor.
Kalla kårar kröp längs ryggen på Emilia och hon blev stående och bara stirrade.
En av de silvriga kulorna såg ut att lyftas från sin gren, det var bara det att det inte fanns någon mänsklig hand som gjorde det...
Silverkulan tycktes sväva i luften i ungefär en halv minut.
Sedan släpptes den ner i golvet.

Emilia ryckte till och gav ifrån sig ett förskräckt litet skrik.
Hon slängde glitter-girlangen på golvet och rusade ut ur allrummet.
Jag tänker inte stanna i det här rummet... Inte så länge jag är ensam hemma.
Nej, hon fick fortsätta att klä granen med mamma senare istället.
Så länge spöket - eller vad det nu var - befann sig i allrummet ville Emilia inte vara kvar.
Hon sprang upp på sitt rum och flämtade av andfåddhet och rädsla.

Åh vad jag önskar att Tony var här... tänkte flickan. Han skulle säkert kunna hjälpa mig med de här spök-mysterierna.
Men stackars Tony låg ju hemma, sjuk i lunginflammation.
Emilia bestämde sig resolut för att gå över till Tony med hans julkappar redan nu.
Ja, hon skulle egentligen göra det i morgon, men just nu kände hon att hon inte klarade att vara ensam hemma.

Emilia kände sig lite bättre till mods när hon gick mot familjen Hasselgrens gula hus en stund senare.
Och tanken på att hon snart skulle träffa Tony gjorde henne lycklig och varm om hjärtat.

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 21

*
21 December

Lilla Colette var alldeles överlycklig för sin mini-julgran som pappa Krister hade huggit åt henne.
Redan på söndagsmorgon ville hon ta upp den på sitt rum och dekorera den.
Och det fick hon. Direkt efter frukost bar hon, med hjälp av mamma Helena upp den på övervåningen.
Flickan spenderade mycket tid inne på sitt rum den förmiddagen. Hon julpyntade granen - och sitt rum - och lyssnade på både sagor och musik med jultema.
"Se på vår lilla unge, hon strålar ju mer än juleljusen." sa Krister ömt när han och Helena tittade till sina barn strax före lunch.
Det höll Helena verkligen med om.

Tony sov länge den dagen, lunginflammationen tog på krafterna mer än pojken ville erkänna.
Han orkade inte ens komma ner och äta lunch, trots att Emilia och hennes familj var bjudna.
Efter maten gick Emilia och Colette upp till honom. De hade med sig en stor kopp med varm choklad och vispgrädde och ett fat med bullar.
En nyvaken Tony satt i sin säng och såg storögd på sin lillasyster och sin bästa vän.
"Wow...!" utbrast han. "Är det fest på gång?"
Tjejerna log.
"Ja," sa Emilia. "en krya-på-dig-fort-fest."
Tony log strålande.
"Tack ska ni ha."
Emilia kramade honom.

"Jag har gjort julfint i mitt rum." berättade Colette.
Tony såg intresserat på sin söta lillasyster.
"Har du tagit in din mini-gran?"
Colette nickade ivrigt.
"Det är jättefint." bekräftade Emilia.
"Coolt!" sa Tony. "Jag måste kolla in ditt rum sen då, syyran."
Colette såg glad ut. Hennes bror var alltid så fin och gullig mot henne. Och omtänksam.
"Men du måste vila och må bättre först." förmanade hon.
Tony log.
"Ja då, men en liten julgran orkar jag allt kolla på."
Han reste sig upp, för att gå in till sin syster rum, men då blev han plötsligt yr och blev tvungen att sätta sig ner i sängen igen.

Flickorna skakade på huvudet åt honom.
"Tony, vet du vad 'vila' betyder...?" log Emilia.
Tony funderade.
"Näää... tror inte det."
"Det märks!" skrattade Emilia.
Hon föreslog att Tony skulle dricka upp sin choklad, så att han kunde lägga sig ner en stund sedan.
Tony lydde. Och han lät Emilia stoppa om honom.
Det var ju trots allt ganska skönt att vila ibland.

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 20

*
20 December

Lördag förmiddag.

"Jaha, då åker Johan och jag iväg och hugger en julgran!" meddelade Krister.
Tony och Colette log mot sin morbror Johan och mot pappa, som just hade hämtat en yxa från redskapsboden.
"Ta den finaste julgranen." sa Colette. "Och snälla pappa, kan jag få en liten gran, till mitt rum?"
Krister log och kramade om sin lilla dotter.
"Självklart, älskling."
"Ha det så kul nu medan vi är borta." sa Johan.
Colette nickade glatt.
"Vi ska baka pepparkakor." sa hon ivrigt.
Och så sneglade hon på Tony som stod intill mamma Helena på trappan.
"Fast brorsan ska bara vila..." sa hon, aningen bekymrat.

Johan nickade.
"Det är bra det." sa han och såg allvarligt och lite oroligt på sin systerson. "Lunginflammation är inget att leka med..."
Tony skakade på huvudet.
"Näää... jag vet. Himla trist lekkamrat faktiskt." sa han och flinade lite mot sin morbror.
Men sedan började han hosta skrällande.
Helena puttade mjukt in honom i huset.
"Min unge man, du ska bara ligga på soffan och titta på film och vila. Du har fått i dig tillräckligt med iskall luft idag."
Hon rufsade pojken i håret.

Colette gick också in. Hon ville hålla sin storebror sällskap en stund innan hon, mamma och kusin Olivia satte i gång med julbaket.
Lilla Olivia stod kvar ute i snön. Hon stirrade storögd på yxan som Krister höll i.
"Såna är farliga...!" flämtade 6-åringen.
"Vi ska vara så försiktiga så." försäkrade Krister.
Men Olivia var inte övertygad.
"Man kan hugga sig i fötterna!" nästan skrek hon.
Johan lyfte upp sin lilla dotter i famnen.
"Var inte rädd, hjärtat. Pappa och Krister ska inte hugga nåt annat än granar. Och vi är försiktiga."
Olivia funderade en stund och såg på de andra.
"Okej, ni får väl åka till skogen då." bestämde hon sig för.

Johan och Krister vinkade adjö och gick mot familjen Hasselgrens skåpbil.
Innan de klev in i bilen hörde de lilla Olivia fråga:
"Faster Helena, kan doktorerna på sjukhuset sätta fast fötter igen...?"
Johan kunde inte låta bli att skratta åt den något makabra frågan.
"Oroa dig inte, Lilla O!" ropade han. "Allt kommer att gå bra! Snart kommer vi hem med världens finaste julgranar!"
Olivia satte händerna i sidorna och trutade bestämt med munnen.
"Yxor är ändå farliga, så det så..." muttrade hon.
Sedan klampade hon in i huset.

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 19

*
19 December

Första dagen på jullovet. En snöig fredag med blå himmel och sol.
Det hade kunnat bli en fin och skön dag.
Om man inte hade vaknat upp med halsont och feber förstås...
Men det var precis det som Tony råkade ut för.
Krister tog med sig den krassliga pojken till sjukhuset, där konstaterade en vänlig läkare ganska snabbt att Tony hade fått lunginflammation. Hon ordinerade antibiotika och mycket vila.

Där hemma tyckte alla synd om den lilla sjuklingen och Tony blev kungligt uppassad och omhändertagen.
Pojken var ganska trött, men verkade ändå glad och tapper där han satt hemma i soffan, inbäddad i ett stort täcke.
Colette var orolig för sin storebror, men Tony tröstade henne och sa att han tänkte minsann bli frisk fort.
"Det är bara lite lunginflammation," tillade han och log. "inget som knäcker mig inte."
Sedan såg han lite bedjande på mamma Helena och pappa Krister.
"Jag kan väl följa med och hugga julgran i morgon ändå, va...?"
Krister såg tveksam ut.
"Jag vet inte, grabben... det är nog lite för kallt ute för dig. Du kan bli sämre om du andas in för mycket vinterluft."

Tony nickade förstående. Men han såg ut att vara ganska besviken nu, och inte alls lika tapper.
"Varför skulle jag bli sjuk nu, på lovet...?!" suckade han. "Typiskt."
Mamma rufsade honom i håret.
"Är du feberfri i morgon kanske du kan vara ute en liten stund."
Colette sken upp.
"Du kanske vill göra snölyktor med mig i morgon?"
Tony log mot sin lillasyster.
"Ja, det kan jag göra. Lite vinterluft ska jag nog klara av."
Colette log.
"Precis. Ingen dum gammal lunginflammation ska få förstöra jullovet för dig, eller hur, brorsan?" sa hon och kramade Tony.
Tony skakade på huvudet.
"Nej, verkligen inte!" sa han bestämt. "I morgon ska vi bygga helt grymma snölyktor, syrran!"
Krister såg på sina barn och sedan på Helena och log.
"Våra ungar älskar verkligen vintern!"
"Så klart vi gör!" sa lilla Colette. "Snöiga vintrar är ju magiska!"

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 18

*
18 December

Den efterlängtade julavslutningen var äntligen kommen på Änggårdens skola.
Skolkören bjöd på en fantastisk konsert, full av stämningsfulla julsånger
och en hel del humor.
Emilia sjöng solo i flera låtar och hon hade även ett par duetter med Tony. Deras vackra, mjuka röster och de fina sångtexterna rörde nästan publiken till tårar.

Lilla yrvädret Olivia satt alldeles (ovanligt) stilla i pappa Johans knä.
Hon tittade och lyssnade nästan andlöst beundrande på sina kusiner,
Tony och Colette - och de andra som sjöng så fint.
När de sjungit klart en låt klappade lilla Olivia i händerna och ropade:
"Bravo! Sjung mera!"
Alla skrattade åt den söta 6-åringen.
Och till Olivias stora glädje sjöng hela kören flera sånger.

Nära slutet av konserten klev Tony och Colette fram på scenen och läste upp en liten juldikt som de skrivit själva.
Nu glittrade tårar i publikens ögon, det gick helt enkelt inte att hålla tillbaka dem längre.
Barnens ord skulle stanna i mångas hjärtan länge efteråt.

En fröjdefull jul

av Tony & Colette Hasselgren

På julen vill vi familj och vänner krama.

Vi önskar ljus och kärlek, inget drama.

Skänk bara tankar som äro varma,

annars kan ni få dåligt karma.

Nu har vi trygghet vid hemmets härd,

men vårat liv har varit en lång och kall färd.

Vi önskar eder en fröjdefull jul

med gemenskap, klappar och annat kul!

♥

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 17

*
17 December

Det var dagen före julavslutningen.
Skolan var fylld av jullovs-rusiga ungar och glad stämning.
Colette och hennes klasskamrater satt i deras klassrum och fikade tillsammans med deras lärare.
På varje bänk stod ett levande ljus, som barnen fått ta med sig hemifrån.
Varje eftermiddag sedan den 1:a december hade de tänt sina ljus medan fröken läste ur en mysig och spännande bok.

Colette såg på sitt utsmyckade stearinljus och tänkte på att de hade haft sådana här mysiga stunder i deras gamla skola också.
Både hon och storebror Tony såg fram emot de där dagarna och sagostunderna. De tilläts drömma sig bort och glömma hemförhållandena och skolans mobbare.
Då fick de känna sig trygga och glada, även om det bara var för ett litet ögonblick.
Nuförtiden kände sig Colette och Tony alltid trygga hemma med sin älskade adoptivfamilj och de trivdes bra i den här skolan.
Men så hade det inte alltid varit...

* * *

Även i Tonys klass tände eleverna ljus som de hade stående på sina bänkar.
Tony satt drömmande och tänkte på den sista tiden då han och lillasyster fortfarande bodde hos fosterfamiljen som Gud glömde.
Det hade varit i december för sex år sedan. Då hade han inte fått med sig något fint ljus att ta med till skolans mysstunder.
Varje dag när hans klasskamrater frågade varför han inte hade ljus på sin bänk svarade Tony bara att han glömt.
En dag hade hans snälla fröken givit honom ett vitt fint ljus i en röd liten ljusstake.
Den då 10-åriga lilla pojken hade fått tårar i ögonen. Och han hade tänkt:
Någon bryr sig om mig...

Nu tänkte Tony på hur många han hade i sitt liv som inte ville annat än ge honom trygghet och kärlek.
Dante gav honom en broderlig klapp i ryggen.
"Nej, nu får du faktiskt sluta dagdrömma grabben, annars kanske pepparkakorna och läskeblasken tar slut..."
Tony såg på sin kompis och skrattade.
Emilia log mjukt och hällde upp läsk åt honom.
"Vad tänker du på, Tony?" frågade hon och strök honom över håret.
Tony förstod att han fortfarande såg lite frånvarande ut.
Han skakade på huvudet.
"Eh... tänker på gamla minnen bara." sa han tyst.
Emilia förstod.
Hon kramade hans hand och såg på honom, med en blick full av ömhet och kärlek.
Tony log mot henne, lika ömt och kärleksfullt.
"Jag är okej." viskade han.
Emilia nickade och smekte hans kind.
"Bra."

Happy Birthday Tessa! 17 December 2014

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 16

*
16 December

Emilia Franksten huttrade i vinterkylan den här sena tisdageftermiddagen.
Hon hade visserligen en varm dunjacka och vantar och mössa på sig, men hon hade glömt sin stora, supersköna halsduk i skolans musiksal och det kändes extra mycket nu, eftersom det var iskallt ute.
Att gå tillbaka till skolan och hämta halsduken nu - när hon var halvvägs hemma - kändes lite onödigt, resonerade hon.
Hon snabbade på stegen i stället och försökte låta bli att tänka på kyla.

Snön knastrade mysigt under kängorna och några gnistrande flingor föll från himlen.
Trots att det var lite väl kallt ibland tyckte Emilia om vintern, särskilt när det var så här mycket snö och himlen var beströdd av små diamatliknande stjärnor. Magiskt och vackert.
Plötsligt stannade Emilia till och stirrade in i skogen. Kårar, som inte berodde på vinterköld, spred sig över hennes rygg och hon andades darrigt.
Hon såg konturerna av någon eller något där inne mellan träden.
Vem var det som förföljde henne? Var det samma person, eller väsen, som hon känt sig iakttagen av häromdagen...?
Obehagligt kändes det i alla fall.

Just som Emilia försökte bestämma sig för om hon skulle stanna här och skaka som en liten rädd kanin, eller om hon skulle springa hemåt, hörde hon en välbekant röst bakom sig.
"Emilia! Vänta!"
"Tony!"
Emilia vände sig om och skyndade sig fram till honom.
Åh, vad glad och lättad hon var över att se honom...!
"Du glömde den här." flämtade Tony.
Han höll fram hennes halsduk.
"Åh, hjärtat... har du gått efter mig hela vägen bara för att ge mig min halsduk?" frågade Emilia och log mot honom.
Tony log tillbaka.
"Ja... det är ju jättekallt, jag ville inte att du skulle frysa."
"Tony, du är för söt!" utbrast Emilia, med rösten full av kärlek.

Hon omfamnade honom.
"Jag är så glad att du är här. Det kändes lite läskigt att gå här ensam faktiskt..."
Emilia ryste till och Tony såg bekymrat på henne.
"Vad är det...?" sa han oroligt. "Har du känt av... nån 'spökig' närvaro igen...?"
Emilia nickade.
"Jag såg nåt där, mellan träden."
Hon pekade, men nu fanns där bara kala träd.
"Tänk om jag håller på att bli galen..." suckade hon.
Tony kramade henne.
"Inte då. Men det är lätt att känna sig illa till mods i mörker. Och du har ju känt av nån märklig kontakt från 'andra sidan' ju..."
Emilia var så oerhört tacksam över att hennes bästa vän förstod henne, och trodde på henne.
"Jag följer dig hem." sa Tony.
"Tack älskling!" sa Emilia och kysste honom på kinden. "Du kan väl äta middag med mig, så slipper jag vara hemma ensam?"
Tony log.
"Det gör jag gärna."

Ungdomarna gick mot herrgården.
Emilia kände sig mycket bättre till mods nu, när hon gick här på den snöiga stigen och höll Tony i handen.
Men så slogs hon av en tanke:
"Men Tony... då måste du gå hem själv sen...!"
Emilia visste att Tony inte heller kände sig helt bekväm med mörker.
Pojken ryckte lätt på axlarna och log.
"Jag kan ringa pappa och fråga om han vill komma och hämta mig senare."
"Bra idé!" tyckte Emilia. "Det gör han säkert. Krister är en av de snällaste och bästaste pappor jag känner."
Tony log strålande.
"Det är han verkligen!"
"Och han har världens finaste son." sa Emilia menande och kysste Tony på kinden.
Tony log blygsamt och rodnade.
"Det säger pappa och mamma också att jag är." mumlade han.
Emilia kramade honom hårt.
"För att det är sant ju." sa hon mjukt.

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 15

*
15 December

"Jag ska inte gå till sexårs idag." meddelade Olivia vid frukosten.
Den pyjamasklädda lilla 6-åringen försökte se så bestämd ut som möjligt där hon satt på sin stol vid matbordet.
"Jaså?" sa pappa Johan roat. "Vad ska du göra då?"
Olivia funderade.
"Leka med mina paketkalender-grejor kanske."
Varje dag i december fick hon ett liten gåva från en paketkalender som farmor hade sytt.
"Jag vet att du tycker om dina presenter, lilla hjärtat." sa Johan "Men både mamma och jag måste ju jobba - och Leni är i London, så ingen kan vara hemma med dig idag."
Leni var Johans äldsta dotter, från ett tidigare förhållande, och Olivias älskade storasyster.
Lilla Olivia plutade truligt med munnen och rynkade ögonbrynen.
"Meh...!" utbrast hon, nästan indignerat. "Ni bara jobbar och går i skolan hela tiden ju...! Får ni inte vara hemma en liten dag ens...?!"
Nu såg flickebarnet nästan arg ut.
"Orättvist!"

Mamma Camilla skrattade mjukt.
"Om några dagar är vi lediga allihop. Men fram till jullovet måste vi jobba."
Olivia funderade på detta. Sedan lyste hon upp.
"Jag vet! Jag kan följa med er till jobbet! Jag kan hjälpa er att ta fast skurkar."
Nu var det Johans tur att skratta lite.
"Älskling, barn kan inte jobba med poliser, vet du."
"Meh..." tjurade Olivia. "Jag vill vara med er."
Johan tog upp flickebarnet i sitt knä.
"Och vi vill vara med dig, Lilla O. Men vi ses igen i eftermiddag. Du får det nog bra på sexårs idag med ska du se. Ni ska väl till biblioteket idag och lyssna på sagor?"

Olivia nickade sakta.
"Jaaa... det förstås..." sa hon fundersamt.
Hon satt tankfull i pappas famn en stund.
Till slut log hon och meddelade:
"Okej, jag går väl dit då. Men jag vill gå hem tidigt idag, annars blir jag bra arg."
Mamma och pappa kramade henne och lovade att de inte skulle komma och hämta henne senare än klockan halv fyra.
Lilla O godkände detta.
"Men imorrn kanske jag stannar hemma." sa hon efter en stund. "Man vet aldrig."

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 14

*
14 December

Klockan tio på söndagsmorgonen väcktes Emilia - och Tony, som sovit över hos henne i helgen - av en hård duns mot fönsterrutan.
"Jaha... då var det dags igen..." suckade Emilia.
De gick fram till fönstret, där rester av en krossad snöboll syntes.
"Kastar spökena snöboll nu också...?" sa Tony.
Emilia, som ryste till, puffade till honom.
"Vi får väl se efter." sa hon.
Hon och Tony tittade ut.
Men det de såg var inte ett läskigt spöke, utan Dante som stod där nere i snön och spanade upp mot dem.
Han log brett och vinkade glatt med viftande armar.
Sedan knäppte han händerna, som i bön, och såg bedjande upp mot sina vänner.
Emilia och Tony skrattade och så vinkade de åt sin vän att komma upp.

En stund senare kom Dante upp till Emilias rum.
"Och här sitter ni i pyjamas..." sa Dante.
Tony log.
"Aaaa... man brukar ha det när man sover. Vad sjutton gör du uppe innan klockan tolv förresten? Du brukar ju alltid säga att det borde vara förbjudet att gå upp innan lunch på helgerna..."
Emilia fnissade.
Dante ryckte på axlarna.
"Jag var hungrig, okej!" sa han och flinade fåraktigt. "Har ni nån frukost?"
Emilia log.
"Jag antar att du vill äta här, är det så?"
Dante nickade glatt.
"Åh, Emilia.. jag trodde aldrig du skulle fråga...!"

"Matvrak!" utbrast Emilia och kastade en prydnadskudde på honom.
Dante höll kudden intill sig, kramade den. Sedan såg han på den och suckade.
"Åh lilla kudden, tänk om du var en våffla, då skulle jag äta upp dig..."
Tony skakade på huvudet åt sin knasiga vän.
"Det är tur att vi får jullov snart, jag tror att du är aningens utarbetad..."
Dante flinade och nickade.
"Du har så rätt, Tony." sa han och kastade kudden på honom.
Han såg forskande på sina vänner.
"Eh... ska ni två gå klädda i pyjamas hela dagen förresten...?"
Emilia gav honom en liten kram och log bara.
"Det kanske vi ska." sa hon. "Vi tänkte stanna inne hela dagen och och bara mysa."
Hon lade armen om Tony.
"Visst ska vi?"

Tony nickade.
"Yep, det ska vi. Och så ska vi försöka lösa Emilias spök-mysterium."
Nu lyste Dantes bruna ögon av entusiasm.
"Spök-mysterium, säger du...? Får man var med?"
"Självklart!" sa Tony och Emilia unisont.
Pojkarna började sjunga på ledmotivet till Ghostbusters.
Men Emilia satt bara på sängen och log åt dem, så Tony petade henne i sidan och sa:
"Kom an, katten, det svänger ju...!"
Skrattande drog Emilia ner Tony intill sig på sängen och kittlade honom.
"Hjälp...!" pep Tony.
Dante såg länge på dem och log snett.
"Ni är ju verkligen jättebra på att jaga spöken..." sa han syrligt.

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 13

*
13 December

"Var det här spöket hade skrivit 'hjälp'?" frågade Tony.
Det var lördagseftermiddag och han stod vid fönstret i Emilias rum - samma fönster där hon häromdagen hade sett ordet 'HJELP!' skrivet i imman på glaset.
Emilia nickade.
"Det var lite skrämmande faktiskt." sa hon tyst.
Tony gick fram till hennes säng och slog sig ner intill henne.
"Ja, det förstår jag." sa han mjukt.
Han lade försiktigt och blygt sin hand på Emilias.
"Vi kan försöka lista ut mysteriet med dom här spökena tillsammans." föreslog han.
Emilia log lättat och smekte hans hand.
"Tack - för att du tror på mig - och för att du vill hjälpa mig."
Tony log också.
"Det väl sånt vänner är till för." sa han.
Emilia lutade sig fram och viskade i hans öra:
"Du är en jättefin vän."
Pojken rodnade och gav sin bästa vän en kram.
"Det är du med, tjejen." sa han ömt.

Det knackade på dörren och Emilias mamma tittade in.
"Förlåt att jag stör, raringar," sa hon vänligt. "men jag ville bara säga att pizzorna är här om fem minuter."
"Tack mamma." sa Emilia och log. "Vi kommer ner nu."
Tonåringarna följde efter Emilias mamma ner till matsalen.
Tony såg på sin vän och flinade lurigt.
"Ska vi bjuda spökena på middag?"
Emilia skrattade.
"Nej du, det ska vi inte!"
Hon stack fingrarna i Tonys sidor och fnissade glatt när han skruvade kittligt på sig.
"Det var inte jag." sa hon och slog oskyldigt ut med händerna. "Det var spöket."
Att skämta lite så här om spökena tillsammans med Tony kändes bra - mindre skrämmande.
Tony kittlades tillbaka och både han och Emilia var super-fnittriga när de slog sig ner vid matbordet.

"Jag tror dom där två är lite kära i varann..." viskade lilla Colette hemlighetsfullt till de andra.
Hon fnissade förtjust.
"Vet du, hjärtat, det tror jag med." viskade Emilias moster Maja tillbaka.
Tony och Emilia bara log och såg lite blyga ut.

Happy Birthday Blue! 13 December 2014

Happy Birthday Dani! 13 December 2014

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 12

*
12 December

Natten går tunga fjät...

Aulan på Änggårdens skola var fylld av förväntansfyllda föräldrar, släktingar, lärare och skolkamrater som andaktsfullt tittade på skolkören - dagen till ära ett vackert Lucia-tåg - som skred fram på scenen.

Först kom Emilia som ljusbärerskan och efter henne kom tärnorna med sina vita stearinljus.
Efter flickorna gick en stolt Tony, med sin stjärngossestrut på huvudet och guldstjärna i handen.
De andra pojkarna som var stjärngossar bar inte strut och stjärna, utan vita ljus, som tärnorna.
Det var körens egen idé; att de bara skulle ha en Staffan stalledräng - kung Herodes egen stallpojke som sedemera blev helgon.
Sist gick pepparkaksgubbarna; Dante, Matilda och Kristoffer och lilla Colette - som var en en söt liten gammaldags hustomte.

Kören bjöd på många stämningsfulla julsånger och en del humor.
Ungdomarna fick stående ovationer när konserten var slut - och massor med beröm.

* * *

"Det här var skoj!" sa Dante när de bytte till vanliga kläder bakom scenen en stund senare. "Men nu vore det fint att få gå hem och lägga sig..."

Han gäspade stort.

Emilia fnissade.

"Inte kan du sova nu... vi ska ju ha lussefika i klassrummet."

Dante log snett.

"Jag ska lusse-sova."

"Bra," flinade Tony. "då tar jag din lussebulle."

Vid omnämnandet av lussebullar vaknade Dante till.

"Nej du, det låter du bli!" skrattade han. "Jag ska äta lussekatter först - sen ska jag somna sött."

Lilla Colette, fortfarande klädd som gammaldags tomte, fnissade.

"Tänk om du börjar snarka då...!"

Emilia och Tony skrattade.

Dante satte stjärnstruten på Tonys huvud och dunkade honom broderligt i ryggen.

"Kom nu, stjärn-pojken, så går vi och fikar. Jag är vrålhungrig."

Pojkarna skyndade ut ur aulan.

Emilia lade armen om Colette.

"Vad säger du då, lilla tomten, vill du följa med vill vårt klassrum - eller vill du fira med din klass?"

Colette funderade.

"Med er!" sa hon bestämt.

Emilia log mot den yngre flickan.

"Kul! Då går vi och ser till så att inte Dante och Tony äter upp alla våra lussebullar..."

De fnittrande flickorna gav sig också iväg till klassrummet.

De blev glada när de såg att Tony och Dante väntade på dem utanför aulan.

"Vad nu?" log Emilia. "Har ni inte kommit längre?"

Tony lade huvudet på sned och log sött.

"Äh... vi ville väl vara gentlemen, förstår du väl..."

Emilia gav honom en puss på näsan.

"Awww... det var sött av er."

Tony nickade.

"Eller hur?" skrattade han.

Och så lade han armen om Emilia.

"Glad Lucia - i förskott." sa han mjukt.

"Glad Lucia." svarade Emilia och kramade om honom.

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 11

*
11 December

Busschauffören suckade åt den darrhänta och lite smutsiga mannen som insisterade på att få betala sin bussbiljett med enkronor.
"Man kan inte betala kontant på bussen längre." förklarade han.
"Men jag ska bara ha en biljett." sa mannen hest och lite sluddrigt. "Vad kostar det till sjukhuset?"
Busschauffören blängde, otåligt, och suckade ännu ljudligare.
"Du kan inte betala kontant. Du får ladda på ett sånt där kort, vet du."
Den stackars mannen skakade uppgivet på huvudet.
"Näää... jag har inte råd med det va... Jag har bara stålars till två bussresor. Jag ska till sjukan."
Flera människor i busskön suckade och stönade irriterat åt att de hindrades från att gå på bussen.
Några började till och med puffas, i hopp om att komma fram fortare.
En gänglig tonårskille blängde på dem.
"Meh...! Orka ha så jävla bråttom hela tiden..." muttrade han och himlade med ögonen.
Till busschaufören sa han:
"Låt han gå på, för fan! Han är väl typ hemlös... ofta man har pengar då."
Den hemlösa mannen nickade instämmande. Äntligt någon som förstod honom!
Men busschauffören var principfast. På hans buss betalade man, punkt slut.

Johan Simonsson och hans sexåriga dotter Olivia stod strax bakom den stackars mannen.
Johan räckte fram ett blått busskort.
"Ta det här, det finns ett par resor kvar på det."
Mannen stirrade på kortet och sedan på Johan.
"På riktigt...? Ger du mig ett busskort...?"
Johan nickade.
"Du måste ju få komma till sjukan, eller hur?"
Mannen sken upp och tog alldeles salig emot det blå plastkortet.
"Alltså... tack så mycket!"
Han visade upp kortet för busschauffören och tryckte det sedan mot kortavläsaren.
Han tittade på kortet medan han gick och satte sig på en plats långt fram.
"Ha! Ett eget busskort!"
När Johan och lilla Olivia gick förbi log han brett.
"Tack för julklappen, grabben!" sa han och gjorde tummen upp.
"Det var så lite." sa Johan.

Olivia klättrade upp på ett säte vid fönstret och såg på sin pappa som satte sig bredvid henne.
"Du gedde honom mammas kort."
Johan nickade.
"Ja, jag gjorde det, Lilla O... men det var bara några resor kvar på det. Jag köper ett nytt till mamma om hon behöver ett."
Lilla Olivia log.
"Han farbrorn blev jätteglad, pappa."
Flickan funderade.
"Han får inte så många julklappar va? Kanske inga alls..."
Hon öppnade sin ryggsäck och tog upp en julgranskula av papier-mâché.
Den hade hon gjort på sexårs-verksamheten idag när de julpysslade.
"Pappa, får jag ge den här som julklapp till stackars farbrorn?"
Johan log ömt.
"Så klart du får, älskling."
Han lyfte ner sin dotter på golvet och såg hur hon gick fram till den hemlösa mannen.

"Här får du en julklapp, farbrorn." sa Lilla Olivia och räckte fram sin present.
Mannen tog emot julgranskulan och såg beundrande på den.
"Vilken vacker tingest. Har lilla flickan gjort denna?"
Olivia nickade.
"Och den vill du ge till mig...?" frågade mannen förvånat.
Olivia nickade igen.
"Aaaa... det vill jag. God jul, farbrorn."
Några tonårsflickor såg ömsint på det lilla barnet och log mot henne.
"Guuud, vad söt...!" utbrast de.
Johan kunde inte sluta att le. Han var så rörd och stolt över sin lilla tjej.
Den hemlösa mannens ögon blev blanka.
"Åh... God jul, lilla flickan. Och tack."
Han höll i julgranskulan som om den vore en ömtålig, dyrbar skatt.
"Det finns änglar..." sa han. "Det finns änglar..."
Tårar rann nerför hans kinder.
"Pappa," sa Olivia när Johan lyfte upp henne på fönsterplatsen igen. "han sa jag var en ängel."
Johan kramade flickungen.
"Det är du, fina unge."
"Du med, pappa." sa Lilla Olivia stolt.

Julkalendern 2014 - En Midvinter-saga - 10

*
10 December

Natten till onsdagen vaknade Emilia av ett brakande ljud, något som föll i golvet.
"Inte nu igen...!" suckade Emilia.
Skulle hon våga gå upp och se efter vad det var...?
Hon satte sig motvilligt upp och vek den varma, sköna duntäcket åt sidan.
Usch... vad kallt det var...!
Nej, gå upp nu hade hon verkligen ingen lust med.
Emilia lade sig ner och drog täcket över sig.

En stund senare kände hon en hand smeka henne över håret och hon flämtade förskräckt till.
Hon vågade knappt öppna ögonen och titta på spöket.
Men hon öppnade ögonen ändå.
Då såg hon att det inte var något spöke som stod där vid sängen, utan pappa.
"Somna om du, älskling," sa pappas trygga stämma. "det var bara duschdraperiet och stången som dråsade ner."
Emilia log.
Ah... bara det dumma duschdraperiet...
Hon gav pappa en kram och kände sig mycket bättre till mods när hon kände hans armar om sig och hans lugnande värme.
"God natt, Emilia." sa pappa och stoppade om henne.

* * *

När Emilia på onsdagsmorgonen drog upp sin rullgardin flämtade hon till av förskräckelse igen.
För mitt på fönsterrutan, i imman, hade någon skrivit ett ord.
Ett litet ord. Felstavat.
Men det fick Emilias hjärta att bulta hårt i bröstet på henne.

H J E L P !

Happy Birthday Dylan! 10 December 2014