Nyårsafton i Ocean Beach - del 3

*
De satt på stranden till långt in på natten. Klockan hade nästan hunnit bli tre när de bestämde sig för att gå in.
”Titta, Ryan har somnat.” sa Maureen.
”Aw lilla gubben… Det är nästan synd att väcka honom.” sa Maggie.
David skakade Ryan lite mjukt.
”Ryan, vakna, vi ska gå in nu.”
”Ja, gå ni, jag sover här.” mumlade Ryan sömnigt.
Maureen drog fingrarna genom Ryans hår.
”Tror du inte att din säng är lite skönare?” sa hon och log mot honom.
”Nä, jag kan sova var som helst.”
”Vi märker det!” skrattade Maureen.
”Kom, älskling, nu går vi hem.” Kate hjälpte Ryan upp.
”Jag får aldrig sova i fred.” mumlade Ryan truligt.
”Stackars liten.” sa Rebecca. ”Men i morgon får du sova hur länge du vill.”
”Bra,” sa Ryan. ”då ska jag sova i en vecka.”
”Du tänker väl inte missa alla äventyr vi ska ge oss ut på den här veckan?” sa Maureen.
”Nä. Jag får sova hela nästa vecka istället.” gäspade Ryan.
”När skolan börjar menar du?” sa David.
”Du är smart du.” sa Ryan.
David skrattade. Han slängde Ryan över axeln och bar hem honom.
”Var lite rädd om ryggen pappa” sa Rebecca.
David log mot sin dotter.
”Min rygg är det inget fel på, raring. Och den här grabben väger ju ingenting. Eller hur Ryan?”
”Ha ha, du är så rolig pappa.” sa Ryan.
Sedan tillade han sarkastiskt:
”Och det här är inte alls pinsamt.”
”Det är väl jätteskönt att slippa gå hem?” skrattade Maureen.
Ryan räckte ut tungan åt henne.
Kate såg skrattande på sin man och son, sedan vände hon sig till Maggie.
”Vad tokiga mina pojkar är.”
”Ja.” skrattade Maggie. ”Men det är världens finaste pojkar.”
*

Nyårsafton i Ocean Beach - del 2

*
Alla skålade och kramade varandra när klockan slog tolv.
Fyrverkerierna lyste upp natthimlen.
”Wow vad vackert det är!” utbrast Maureen.
”Jag håller med, det är jättevackert, jag tror jag svimmar.” sa Ryan dramatiskt och lade sig raklång ner på filten.
De andra skrattade.
”Du är verkligen knasig!” skrattade Maureen.
”Ssssh, jag svimmar ju.” viskade Ryan.
Han låg stilla och blundade.
”Han kanske vaknar om han får en nyårspuss?” sa Maureen.
Ryan satte sig upp.
”Nej, inga pussar.” fnissade han. ”Du och Sheila har pussat mig hela julen, räcker inte det?”
”Nej, det räcker inte.” sa Maureen. ”Du måste få en nyårspuss också.”
Maureen pussade honom på kinden.
Ryan teater-svimmade igen.
”Hur har min lillebror blivit så knasig?” sa Rebecca.
Ryan stödde sig på armbågen.
”Tja… pappa är rätt så knasig, jag brås väl på honom.”
”Jag håller nog med Ryan.” sa Kate.
”Jag skulle nog passa mig om jag var ni.” skrattade David.
”Vad händer annars?” frågade Ryan.
”Vill du verkligen veta det?” frågade Maggie.
”Ja.” sa Ryan. ”Tala om vad som händer om vi inte passar oss, gamle man.”
Ryan tyckte inte att hans föräldrar var gamla, men han tyckte det var kul att retas lite.
David log mot sin son.
”Så jag är en knasig gammal man…?”
”Yep!” sa Ryan glatt.
”Ryan, ska man verkligen vara så där kaxig?” frågade Maggie.
”Mmmm.” sa Ryan och log.
”Men Ryan, tänk på att din far är väldigt bra på att kittlas.” påminde Kate.
Ryan låtsades bli förskräckt. Han kröp ihop nära Kate och kramade hennes arm.
”Snälla, rädda mig!”
De andra skrattade.
”Vad tråkigt vi skulle ha utan dig Ryan!” sa Maggie.
”Ja, det har du verkligen rätt i.” instämde David.
*

Nyårsafton i Ocean Beach - del 1

31 December, 1970

Ryan gick nere vid vattenbrynet.
”Ryan, jag vill inte att du går i vattnet nu när det är så mörkt ute!” ropade Kate lite oroligt.
”Kom hit och sätt dig hos oss istället.” ropade Maggie.
”Okej, jag kommer!”
Ryan sprang upp till sin familj och Maggie och Maureen som satt på stranden.
”Är ni rädda att det ska komma ett stort havsodjur och äta mig eller?” flinade han.
”Ja, havsodjur älskar sötnosar som du till middag.” sa Maureen.
Ryan satte sig på filten.
”Torka av sanden från fötterna, raring.” sa Kate.
Ryan låtsades bli förvånad.
”Va, gillar ni inte sand?”
Maureen smög upp bakom Ryan.
”Ge mig dina fötter så ska jag torka bort sanden.”
”Glöm det.” sa Ryan nervöst.
”Tror du inte att jag kan torka bort sanden utan att kittla dig?” log Maureen.
Ryan skakade på huvudet.
”Nej, för det kan du inte. Och jag kanske vill ha sandiga fötter.”
”Det vill du inte alls. Hit med fötterna.”
Ryan såg vaksamt på Maureen när hon tog tag i hans fötter och började borsta bort sanden.
”Andas Ryan.” skrattade Maureen. ”Jag ska inte kittlas.”

”Nu har du sandfria fötter.” sa Maureen när hon var klar. ”Nå, kittlades det?”
”Nej.” mumlade Ryan truligt.
”Där ser du!” sa Maureen. ”Nu kan du slappna av.”.
Ryan andades ut, överdrivet dramatiskt.
”Du är så knasig sötnos!” skrattade Maureen och kramade om Ryan.
”Nu är klockan snart tolv.” sa Maggie.
”Och Ryan är fortfarande vaken - helt otroligt!” retades Rebecca.
Ryan klappade henne på huvudet.
”Jag tycker om dig också syrran. Ska man inte vara snäll när snart är nytt år?”
”Nä, man får alltid retas med sina småbröder.” log Rebecca.
”Vad dumt att jag inte har några småbröder då.” mumlade Ryan.
Kate och David skrattade och gav sin son en kram.
*

Nyår hos Coral & Kyle - del 10

*
”Måste duscha.”
Coral reste sig på darriga ben och stapplade in i badrummet.
Kyle gick in i sovrummet och satte sig på sin säng.
TV:n stod påslagen i vardagsrummet. Kyle hörde sändningen från det årliga nyårsfirandet på torget i Blue Creek. En kör sjöng in det nya året med Auld Lang Syne och någonstans där ute tjöt fyrverkerier på avstånd.
Det plingade till i Kyles iPhone. Han tog upp den och såg på displayen.
Han såg att klockan nu var tolv och att han fått ett röstmeddelande.
Kyle lyssnade på det. Det var Ashlee.
"Hej sötnos! Jag saknar dig redan. Jag hoppas ni har en underbar nyårsafton! 
Vi ses snart! Puss, puss!"
Kyle borrade ner ansiktet i kudden och grät.

Han visste inte riktigt hur länge han låg på sin säng och snyftade, men plötsligt kände han Corals hand stryka honom över håret.
Med rödgråtna ögon såg han upp på sin syster.
Corals ansikte var rent från smink, men det var svullet och blåslaget. Hon hade tagit på sig grå sweatpants och en T-shirt.
Kyle såg också att hon skurit sig i handleden igen. Lite djupare än vanligt.
”Jag vet vad du tänker.” sa Coral tyst. ”Men jag tänker inte låta nån läkare sy det här, det vet du. Vi ska aldrig prata om det här. Ingen får veta något!”
”Ja, jag vet det.” mumlade Kyle. ”Inga läkare.”
Coral och Kyle berättade aldrig vad som pågick innanför hemmets väggar och de gick aldrig till läkare med sina skador. Det skulle bara bli en massa frågor och trassel och så skulle de placeras på Blue Creek Hill, ungdomsanstalten.
”Men jag måste fixa det där.” Kyle pekade på Corals handled.
Han böjde sig ner och drog fram sin ryggsäck som han hade under sängen. Han plockade upp en plastlåda. Ur den tog han fram gasbinda, sårsprit och en tub med sårlim. Sårlimmet hade han snott hos skolsköterskan en gång.
Han limmade ihop sårkanterna så noga han kunde och lindade Corals handled med gasbinda.
Coral log ett svagt och strök honom över kinden.
Kyle började gråta på nytt.
”Jag trodde att han skulle döda dig!”
Han slog armarna om Coral.
Coral höll om honom.
”Ibland önskar jag att jag aldrig fötts.” mumlade hon.
”Säg inte så!” sa Kyle förfärat. ”Säg aldrig så mer!”
Coral sa ingenting. Hon bara höll honom i sin famn och kramade honom.
*

Nyår hos Coral & Kyle - del 9

*
Det blev alldeles tyst i flera minuter.
Sedan spände fadern blicken i Coral.
"Res dig upp."
Coral satt kvar på golvet.
"Res dig upp säger jag!" vrålade fadern. "Jag ska lära dig hur man behandlar en uppkäftig liten hora som du!"
Han tog tag om Corals långa lockar och släpade henne över golvet, mot sovrummet.
Kyle sprang efter. Han drog i faderns arm.
"Släpp henne!" skrek han.
Fadern knuffade undan Kyle.
Kyle stapplade mot en stängd dörr och slog i ryggen mot det runda dörrhandtaget.
"Flytta på dig så att jag kan öppna dörren."
Fadern höll fortfarande Corals hår i ett järngrepp.
"Nej inte dit in." snyftade Kyle. "Snälla, låt henne vara!"
Kyle och Coral hade kallat rummet för Det Hemliga Rummet ända sedan de var små. De hade alltid varit livrädda för det rummet. Det var där inne fadern utdelade sina värsta bestraffningar.
"Flytta på dig." upprepade fadern.
"Nej." sa Kyle.
Han stålsatte sig och blundade när örfilen kom. Tårarna kom automatiskt, att försöka hindra dem var lönlöst.
"Sluta tjura! Annars blir det din tur nästa gång!" röt fadern och pekade på Det Hemliga Rummet. 
Han slet undan Kyle från dörren och öppnade den. Han släpade in Coral i rummet, smällde igen dörren efter sig och låste.

Kyle visste inte hur länge Coral och fadern befann sig innen i Det Hemliga Rummet, men det kändes som en evighet.
Till slut tystnade äntligen de otäcka ljuden där inne och dörren öppnades.
Coral stapplade ut. Hon hade endast trosorna på sig. Ansiktet var makeup-kladdigt och blåslaget.
När hon öppnade munnen lite hördes ett konstigt gurglande, sedan såg Kyle hur blod rann ner över hakan på henne.
Hon sjönk ner på det kalla golvet och slog armarna om de nakna benen.
Kyle satte sig intill Coral, drog snabbt av sig sin collegetröja och gav den till henne. Hon tog emot den och drog på sig den utan ett ord.
Kyle höll snyftande om sin syster.
Efter en stund la Coral skakande armarna om sin brors hals.

Fadern tittade inte ens på sina barn när han kom ut ur rummet. Han gick bara in i badrummet och de hörde hur han satte på duschen. Sedan gick han in i sitt sovrum och klädde på sig rena kläder.
Utan ett ord gick han ut ur stugan och låste dörren.
*

Nyår hos Coral & Kyle - del 8

Nyårsafton.
Lake Hydra. Klockan 23:40


Kyle hade hunnit med färjan som gick före Corals och var redan hemma.
Fadern kokade av irritation över att Coral inte kommit hem i tid.
När ytterdörren öppnades dundrade han ilsket ut i farstun. Kyle skyndade efter.
"Var i helvete har du varit?!" röt fadern.
Han tycktes inte lägga märke till hur trasiga och blöta Corals kläder var.
"Klockan är tjugo i - du skulle vara hemma halv! Vad har du för ursäkt?"
Kyle såg förskräckt på sin systers sönderslitna klänning och hennes ansikte som var vått av tårar och kladdigt av utsmetad makeup.
"Herregud Coral, vad har hänt?!"
"Jag blev nästan våldtagen." sa Coral.
Kyle gick fram till Coral för att hålla om henne, men fadern knuffade bort honom.
"Nå, vad har du för ursäkt till din sena ankomst?" röt fadern.
Han såg på sin dotters trasiga kläder och hennes ansikte där mascara, kajal och läppstift hade smetats ut.
"Fan vad du ser ut."
"Men jag blev ju nästan våldtagen." snyftade Coral.
"Det kan man förstå." sa fadern.
"Va?!" skrek Kyle.
"Du håller tyst!" röt fadern. Han vände sig till Coral igen. "Ser man ut som en tvådollars-hora från Mudwater får man nästan räkna med sånt. Du är precis som din morsa, hon var en hora. Visste ni det? När vi träffades bodde hon på horhuset i Mudwater. Jag räddade henne därifrån."
Allting snurrade för Coral. Hon sjönk ner på hallgolvet.
Kyle satte sig intill sin syster och höll om henne.
Fadern såg på sina barn och skakade på huvudet.
"Du är inte bara lik din mor till utseendet, du är precis som hon också, Coral. En liten hora."
Coral skakade av chock, gråt och hat.
Kyle skakade också. Han kände hur hatet inom honom växte sig allt större och han kokade av ilska.

Fadern skrattade glädjelöst.

"Fan vad patetiska ni är. Inte undra på att er morsa stack... hon ville väl inte ha två patetiska ungar att släpa på."

"Det var dig hon lämnade! Hon hatade väl dig!" vrålade Coral. "Och om Lizzie är klok inser hon att hon också borde lämna dig!"

*

Nyår hos Coral & Kyle - del 7

Nyårsafton.
Klockan 22:20


När de nästan var framme vid färjan stannade Steve bilen.
"Du är väldigt söt Coral." sa Steve. "Snygg."
Coral tyckte inte om tonen i hans röst.
"Mmm... snälla kör till färjan nu." sa hon bara.
Steve tog upp en fickplunta ur fickan.
"En drink? Det är Gin och Tonic."
"Jag dricker inte." sa Coral. "Och du borde inte dricka när du kör."
"Vi står ju still nu." flinade Steve.
Han lutade sig mot Coral för att kyssa henne och lade handen på hennes lår.
"Lägg av!" sa Coral. "Kör nu istället."
"Men du är så jävla snygg." sa Steve. "En liten kyss kan jag väl få?"
Han lutade sig längre fram och kysste henne.
Coral föste bort honom.
"Lägg av, Steve. Vi missar färjan. Jag måste hem!"
"Om du ger mig en avsugning så kan jag köra dig ända hem."
Coral öppnade bildörren och klev ut ur bilen.
Steve gick runt bilen och hindrade henne från att gå mot färjan.
"Släpp mig!" fräste Coral. Hon slet sig loss.
"Du går ingenstans!"
Corals klänning revs sönder när Steve tog tag i henne och tryckte ner henne på den snötäckta marken.
Han lade sig på henne och kysste henne. Kyssen var slibbigt blöt.
Coral fylldes med rädsla och äckelkänslor.
"Gå av mig!" skrek hon.
"Inte förrän jag har fått knulla med dig!" väste Steve.
Han drog ner blixtlåset i sina byxor, sedan särade han på Corals lår.
Coral såg upp på stjärnhimlen med tårarna rinnande nedför kinderna.
"Din lilla hora, nu ska jag..."
Längre hann inte Steve. Något hårt slog till honom i huvudet och sedan kände han en fot som hårt sparkade bort honom från Coral.
Coral tittade chockad och förvånad upp på sin räddare.
"Jonah...?"
Jonah hjälpte Coral att ställa sig upp.
Coral rasade snyftande in i hans famn.
"Du är trygg nu." tröstade Jonah. "Det där aset ska aldrig få göra illa någon mer."
*

Nyår hos Coral & Kyle - del 6

Nyårsafton.
Hemma hos Max. Klockan 22:00.


"Jag måste dra nu." sa Kyle. "Måste hinna med färjan."
"Upp till stugan och fira med familjen?" sa Chris.
Kyle nickade.
"Nice." log Chris. "Gott nytt år!"
"Ja, gott nytt år!" sa Max. "Vi ses i plugget efter jullovet."
"Det gör vi. Gott nytt år!" sa Kyle.
Han gick ut i hallen för att ta på sig sina ytterkläder.
Ashlee drog honom intill sig.
"Måste önska dig gott nytt år innan du går."
Hon la en hand runt hans nacke, tryckte sina läppar mot hans och kysste honom.
Kyle blev alldeles varm.
Han inte riktigt vad han skulle säga, så han tittade blygt och lite generad ner i golvet.
"Eh... gott nytt år, Ashlee." fick han till slut fram.
Till hans förtret gick rösten upp i falsett en aning.
Han hoppades att han inte rodnade också.
"Gott nytt år, Kyle." sa Ashlee.
Kyle tittade på henne och log.
Ashlee log tillbaka och strök bort luggen som fallit ner i hans ögon.
"Vi ses - nästa år." sa hon.
Kyle skrattade lite.
"Ja, det gör vi."
"Ta hand om dig." sa Ashlee.
Kyle nickade.
"Du också."
Ashlee gav honom en puss på kinden.

Kyle kände sig varm och upprymd under hela färden till stugan.
Han tänkte på Ashlee hela tiden, längtade tills de fick ses igen.
*

Nyår hos Coral & Kyle - del 5

Nyårsafton. 
Darla's party 22:00


"Darla, jag måste tyvärr gå." sa Coral. "Vi ska vara hemma halv tolv, men jag får inte missa sista färjan."
"Just det, du har ju en bit att åka nu när ni är uppe i stugan." sa Darla. "Men det var jätteroligt att du kom! Gott nytt år! Och du, krama Kyle från mig!"
"Det ska jag. Gott nytt år."
Tjejerna kramade om varandra.
Coral sa adjö till Jonah och klasskamraterna och önskade dem gott nytt år, sedan tog hon på sig sin kappa och bytte från ballerinaskor till sina varma stövlar och gick ut i den kalla decemberkvällen.
"Vill du ha skjuts till färjan?"
Coral vände sig om. Där stod den blonde killen som bett henne och Darla om en dans tidigare.
"Jag ska också med färjan." förklarade han. "Jag bor borta på Orion Island. Åk med mig du, så slipper du vänta på bussen."
"Vad snällt." sa Coral.
"Jag heter Steve förresten. Och du är... Coral?"
Coral nickade till svar.
"Min bil står här borta." Steve pekade bort mot parkeringen.

Jonah stod vid parkeringen och såg på när Coral och Steve satte sig i Steves bil och åkte mot färjeläget.
Han tyckte inte alls om att Coral åkte med Steve.
Han satte sig i sin bil och åkte efter dem.
*

Nyår hos Coral & Kyle - del 4

Nyårsafton. 18:30.


Kyle, Max och Chris höll på att ställa fram läsk och snacks på vardagsrumsbordet när Ashlee kom.
"Hej grabbar! Er långa väntan är äntligen över - nu är jag här!"
Hon gav Max och Chris varsin snabb kram, men hon gav Kyle en lång kram och en puss på kinden.
"Varför får inte vi en puss?" frågade Max med låtsad sårad ton.
Ashlees smaragdgröna ögon glittrade.
"Ni vet väl att Kyle är min favorit!" skrattade hon och lade armen om Kyles midja.
Kyle slog blygt ner blicken och rodnade lite.
"Vad blir det för filmer ikväll då?" frågade Ashlee.
"Skräck." morrade Max.
"Men var inte orolig, om du blir rädd så beskyddar vi dig." sa Chris.
"Så ni grabbar blir aldrig rädda?" frågade Ashlee.
"Vi, rädda? Aldrig!" sa Chris.
"Senast vi såg skräckfilm skrek du högst av alla, Chris." sa Ashlee.
"Jag fejkade bara." sa Chris. "Om tjejer tror man blir rädd blir de väldigt ömsinta."
Ashlee knuffade till honom så att han tappade balansen och föll ner i soffan.
"Förutom du då." mumlade han.
Ashlee bara log. Hon slog sig ner i soffan.
Max satte i en film i DVD-spelaren och satte sig sedan bredvid Chris.
Ashlee satte sig också i soffan och drog sedan ner Kyle intill sig.
"Kyle, inte hångla för mycket med Ash nu." flinade Max.
Kyle slog sin kompis i huvudet med en av prydnadskuddarna.

"Åh nej, inget sånt här tjafs!" stönade Chris mitt under en romantisk scen i filmen. "Det är en skräckfilm - då vill jag inte se en massa romantik!"
"Ni grabbar behöver se lite romantik också." sa Ashlee.
"Nä, vi vill bara se monster och läbbiga saker." sa Kyle.
"Då blir ni ju alldeles knäppa i huvudet!" skrattade Ashlee. "Totalvrickade."
"Som du då?" flinade Kyle.
Ashlee låtsades se förnärmad ut.
"Ta tillbaka det där!" sa Ashlee.
Kyle log och skakade på huvudet.
"Nope."
Ashlee brottade ner Kyle och satte sig på hans ben.
"Ta tillbaka det där sa jag!"
"Aldrig." skrattade Kyle.
"Då får jag väl tvinga dig." varnade Ashlee. "Du är kittlig va...?"
"Nej." sa Kyle nervöst.
"Du är så jäkla söt Kyle, men du ljuger som en kratta."
*

Nyår hos Coral & Kyle - del 3

Nyårsafton. 18:00


Darla hade hyrt en lokal i Blue Creek där de skulle ha nyårsfesten. Nästan alla i Coral och Darlas klass var där.
Darla sprang fram och kramade Coral när hon kom.
"Coral! Vad kul att du kunde komma!"
Coral kramade Darla.
"Vad fin du är i den där klänningen, Coral! Grönt är verkligen din färg."
"Tack." log Coral.
"Alla killar kommer svimma när de ser dig." sa Darla.
"Äh sluta." sa Coral lite besvärat.
Hon tyckte inte om när killar såg på henne på det sättet.
"Hur är det med Kyle då?" frågade Darla. "Har han varit alldeles nervös och till sig hela dagen för att Ashlee ska vara hos Max ikväll?"
Coral skrattade och nickade.
"Han rodnade så fort jag nämnde hennes namn och han fixade med håret i en halvtimme."
Darla skrattade.
"Aww... lilla Kyle, han är för söt! Och jag antar att håret ändå blev lika bångstyrigt som det brukar vara?"
"Exakt!" skrattade Coral.
"Oh Gud, jag skulle ha velat se honom idag." sa Darla.
"Han tycker nog att det räcker med att jag var där." fnissade Coral.

Några av klasskamraterna kom fram och började prata med Coral och Darla.
Darlas kusin Jonah kom också fram till dem. Jonah var två år äldre än Darla och Coral och hade alltid varit en god vän till dem.
Han hade varit strulig i skolan de senaste åren och skolkat en del.
Han hade dessutom hamnat i trubbel med rättvisan på grund av narkotikainnehav. Men under året som gått hade han skärpt till sig och studerade nu på ett bra college i en stad några mil bort.
Jonah var trots allt respekterad av sina vänner och han ställde alltid upp när någon behövde honom.
Han hade blivit hjälte i staden när han i våras räddade en gammal dam från att bli svårt misshandlad av ett gäng.
Coral tyckte om Jonah, en av anledningarna var att han aldrig såg på henne på det där lystna, "slemmiga" sättet som hon avskydde och han kom aldrig med idiotiska eller plumpa kommentarer.
Han hade alltid varit väldigt schysst mot Coral och Darla och stått på deras sida.

En blond kille, kompis till en av Coral och Darlas klasskamrater, frågade om Darla eller Coral ville dansa med honom.
Både Darla och Coral tackade nej.
"Senare kanske." sa han och log mot tjejerna.
"Kanske det." svarade Darla.
*

Nyår hos Coral & Kyle - del 2

*
Nyårsafton. 
Sen eftermiddag.


"Kan jag se ut så här?" frågade Kyle.
Coral såg på sin brors mörkblå jeans och ljusblå skjorta. Hon nickade.
"Du är jättefin. Men du skulle kunna gå dit klädd i sopsäck, Max och Chris skulle inte bry sig."
Coral log ett snett litet leende.
"Vem har sagt att jag bryr mig om vad Max och Chris tycker...?" frågade Kyle.
Coral fnissade.
"Fan..." mumlade Kyle.
Han hade försagt sig.
Coral bara skrattade.
"Du lurade mig." sa Kyle.
"Yep!" sa Coral, som det var något att vara jättestolt över.  "Visst är jag jättehemsk."
"Mmmm." sa Kyle. Sedan skrattade han. "Så du tror alltså att jag klär upp mig bara för att Ashlee kommer...?"
"Jag tror ingenting." sa Coral. "Jag vet."
"Du vet ingenting." sa Kyle truligt. "Jag går och fixar håret."
"Ja, gör du det." log Coral.
"Jag fixar inte håret för Ashlees skull om du tror det." mumlade Kyle.
"Nej, inte alls." sa Coral. Återhållet fniss bubblade i henne.
Kyle räckte ut tungan åt sin syster.
*

Nyår hos Coral & Kyle

Nyårsafton 2009.
Morgon.

"Får jag gå på Darlas nyårs-party ikväll?" frågade Coral vid frukosten.
Fadern såg på Kyle.
"Har du också party-planer?"
"Nej, inte direkt," svarade Kyle. "Max och jag tänkte ha filmkväll hemma hos honom."

"Hur kommer ni hem?" frågade fadern.

"Vi kan nog få skjuts med någon." svarade Coral. "Och så tar vi färjan."

Kyle nickade instämmande.

"Okej. Men var hemma senast halv tolv." sa fadern. "Inte en sekund senare!"

"Tack Sir!" sa Kyle och Coral unisont.

"Ja, ja, prata inte så mycket, ät er frukost istället." sa fadern.

"Helt otroligt att han låter oss åka ikväll!" sa Kyle när han och Coral bäddade sina sängar.

"Och tur," sa Coral. "då slipper vi träffa farsans jobbarkompisar."

Kyle himlade sig och nickade.

"Dom är så jobbiga och tycker de är så jäkla roliga med sina dåliga skämt...!"

"Mmm, samma skämt varenda gång - och så undrar de varför man inte skrattar..." sa Coral.

Hon såg på Kyle en stund.

"Vem kommer mer ikväll då?"

"Det blir nog bara Max, Chris och jag." svarade Kyle.

"Ingen mer...?" frågade Coral med ett litet flin.

"Syftar du på nån speciell?" frågade Kyle.

"Spela inte oskyldig!" skrattade Coral. "Du vet vem jag menar."

"Menar du Ashlee?" frågade Kyle.

"Finns det fler kärlekar i ditt liv?" retades Coral.

Kyle skakade på huvudet. Han kände till sitt förtret att han rodnade.

"Min bror är kär!" sjöng Coral.

"Jag är inte kär." sa Kyle. "Vi är bara kompisar."

"Ja, säkert." fnissade Coral.

Kyle slängde en kudde på sin syster. Coral slängde tillbaka den.

De satte sig på Corals säng.

"Rodnar du alltid när du pratar om dina kompisar?" Coral petade sin bror i sidan.

"Du är så jäkla jobbig syrran!" skrattade Kyle. "Jag rodnar inte och jag är inte kär i Ashlee."

"Nej, inte alls..." sa Coral sarkastiskt.

De brast ut i skratt.

Syskonen slutade att skratta när de såg fadern stå i dörröppningen.

Kyle reste sig snabbt och skyndade bort till sin säng.
Han var extra noga och bäddade precis så som fadern alltid tvingde honom att göra.

Fadern inspekterade bäddningen. Han så nöjd ut.

"Jag visste väl att du inte är helt oduglig, Kyle." Fadern rufsade om Kyles hår. "Det verkar som du lärde dig nåt häromnatten iallafall."

"Ja Sir." mumlade Kyle.

Han sneglade på sin syster. Coral såg ut att vilja strypa sin far.

Kyle suckade tungt.

Varför skulle fadern alltid förstöra allt! Den här morgonenen hade ju börjat bra.

*

Elle 7 år

*
Happy birthday to Elle, Happy birthday to Elle! Många paket ska jag få och massor med tårta med!
Elle dansade omkirng i lägenheten och sjöng.
Louella kom sömndrucken ut i köket.
"Elle... klockan är bara åtta."
"Ja, men jag fyller sju idag och min kropp var så glad att den inte kunde sova mer." förklarade Elle.
Louella skratrade.
"Grattis min lilla älskling!"
Louella lyfte upp sin lilla flicka i famnen.
"Vi går och försöker sova lite till. Sedan går vi till House of Pancakes och äter födelsedags-frukost."
"Och sen blir det fest och fyrverkerier!" jublade Elle.  "Och paket!"
"Det kan du lita på!" sa Louella och kramade Elle.
Elle fortsatte sjunga sin lilla sång.
 Happy birthday to Elle! Många paket ska jag få och massor med tårta med! Och pannkakor till frukost och kanske lite godis med!
*

Födelsedags-special 31/12: Elle

*
Grattis Elle!

*

Gott Nytt År 2009/2010

Gott Nytt År!

*

*

"Ler-boll" - del 2

*
Maureen och Sheila kom upp på övervåningen just som Ryan kom ut efter duschen.
Han hade klätt på sig; mjukisbyxor och en långärmad T-shirt.
”Nå, har du tvättat öronen ordentligt nu, pojk?” sa Sheila med knarrig gammal tant-röst.
Ryan skrattade.
”Du är så knasig Sheila!”
De gick in på Ryans rum och satte sig på hans säng.
”Ska du inte torka håret, Ry?” sa Maureen och pekade menande på handduken han höll i. ”Du blir ju alldeles blöt.”
”Nej, håret ska vara blött.” sa Ryan.
”Snacka om att vara knasig…” skrattade Maureen.
Hon tog handduken ifrån honom och torkade hans rufsiga hår.
”Vilken tur du har som blir så fint ompysslad.” sa Sheila.
”Mmmm.” sa Ryan och log blygt.
”Vems briljanta idé var det att spela boll i lervällingen förresten?” undrade Maureen. ”Clarks va?”
Ryan nickade.
”Men det var en kul idé.” sa han och log.
”Låter väldigt kul.” sa Sheila sarkastiskt. ”Vad ska ni hitta på nästa gång? Oljebad? Hajsurfning?”
”Hajsurfning låter bra!” flinade Ryan.
”Pojkar kan verkligen hitta på knasigheter.” sa Maureen.
”Och det gör inte tjejer…?” sa Ryan klentroget.
”Nej, vi är mognare än er småkillar.” retades Maureen.
”Äh, det är väl inget kul.” tyckte Ryan. ”Det är mycket roligare att vara busig.”
”Ja, det har du faktiskt rätt i.” skrattade Maureen och kramade honom.
Ryan kramade blygt tillbaka.
”Jag vill också krama Ryan!” sa Sheila.
Hon lade armarna om Ryan.
Ryan fnissade.
”Ni är verkligen knasiga båda två!”
Maureen och Sheila gav honom en blick som Ryan kallade ”den farliga blicken”.
Sheila la upp Ryans bara fötter i sitt knä och Maureen stoppade en hand innanför hans tröja.
”Nej! Jag skojade bara!” skyndade Ryan sig att säga. ”Ni är inte knasiga.”
Men sedan såg han på tjejerna med busig glimt i ögon och tillade:
”Bara lite knasiga.”
*

Förändringens vind - del 3

*
Coral vaknade klockan nio. Hon lyssnade efter fadern, men så kom hon på att han åkt till Stillwater.
Lättad skyndande hon ut i vardagsrummet och satte sig intill Kyle. Hon kände på hans arm. Den var iskall.
Kyle vaknade och ryckte till av beröringen.
"Det är bara jag." lugnade Coral.
Kyle såg sig oroligt omkring.
"Han har åkt till jobbet." sa Coral. "Han kommer hem sent ikväll."
Kyle andades ut.
"Kyle, gå och lägg dig i min säng, den är fortfarande varm."
Kyle släpande sig in i sovrummet och kröp ner i Corals säng. Den var varm och skön.
Jag har aldrig tyckt om en säng så här mycket förut, tänkte Kyle.
Coral stoppade om honom med sitt varma täckte och två filtar och kramade honom.
"Försök att sova lite." sa hon.
"Tack Coral, du är bäst."
Coral såg tårögd på sin bror.
Hon vände sig bort för att Kyle inte skulle se tårarna som hängde tunga i ögonfransarna.
"Jag går och gör pannkakor till frukost." mumlade hon, knappt ohörbart.
Hon lämnade rummet.
"Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade dig, Coral!" ropade Kyle.
Tårarna i Corals ögon svämmade över.
Hon blundade och bet sig i underläppen så att det gjorde ont.
Inte gråta... måste... vara stark! mumlade hon tyst för sig själv.
Hon samlade sig i ytterligare någon minut. Sedan svarade hon sin bror:
"Och jag klarar mig inte utan dig, Kyle!"
"Jag älskar dig syrran!" ropade Kyle.
Tårarna började rinna nedför Corals kinder igen.
*

Förändringens vind - del 2

*
Fadern var tyst och allvarlig när han kom tillbaka till stugan.
De åt middag under tystnad.
Senare på kvällen när Coral och Kyle satt och såg på TV ropade fadern från deras rum:
"Kyle, kom hit!"
Både Kyle och Coral gick in i det gemensamma sovrummet.
Fadern stod vid Kyles säng.
"Har inte jag lärt dig hur man bäddar sängen?"
"Jo Sir..." sa Kyle.
"Varför gjorde du inte rätt imorse då? Jag har ju sagt åt dig att om man bäddar sängen som i armén ska man kunna studsa ett mynt på den - det kan jag inte nu. Det här är rena slarvjobbet, Kyle!"
"Förlåt Sir." mumlade Kyle.
"Man förtjänar inte att ha en säng om man inte uppskattar den och bäddar rätt." sa fadern.
Fadern slet bort alla sängkläder och madrassen ur sonens säng.
Täcket och madrassen lade han in i den stora garderoben utanför sovrummen.
Sedan gav han Kyle lakanet och en kudde, grep sonen om nacken och ledde in honom i vardagsrummet.
"Här får du sova inatt, så kanske du lär dig att uppskatta att du har en säng!"
Fadern gav Coral en skarp blick.
"Och du - våga inte smyga upp i natt för att ge din bror en filt eller täcke! Jag har koll på er!"

Natten blev kall.
Kyle satt hopkurad och huttrade i pyjamasbyxor och T-shirt.
Fadern hade struntat i att elda i öppna spisen och han hade tagit bort den lurviga mattan som brukade ligga under soffbordet - så att Kyle inte skulle kunna lägga sig på den.
Soffan vågade Kyle inte lägga sig i, faderns skuklle märka det.
Coral låg vaken i sin säng och hatade sin far.
Hon ville gå upp och ge Kyle sin filt eller täcke, men hon vågade inte, ifall fadern höll vakt.

Till slut somnade både Kyle och Coral av ren utmattning.
De var båda så slut att de inte ens märkte när faderns väckarklocka ringde klockan sex nästa morgon och de hörde inte heller när han åkte iväg till sitt arbetspass i Stillwater.
*

"Ler-boll"

*
”Vad har du gjort?!” utbrast Rebecca skrattande när Ryan kom hem. ”Tagit ett lerbad eller?”
Ryan såg på sina leriga kläder.
”Ja, nästan. Clark, Joe och jag och några till spelade boll på den gamla fotbollsplanen.”
”Ryan… den blir ju som en bassäng av lera när det regnar.” suckade Rebecca. ”Varför spelar ni boll i regnet?”
”Det är kul.” sa Ryan glatt.
Rebecca skakade på huvudet. Hon såg på Maureen och Sheila som satt vid köksbordet.
”Pojkar och deras lekar…”
Rebecca såg åter på sin lillebror.
”Men Ryan... du är ju till och med lerig i håret! Du går upp och tar ett bad.”
”Ja mamma.” sa Ryan i retsam ton.
”Passa dig.” skrattade Rebecca.
Ryan gjorde en ansats att gå mot trappan som ledde till övervåningen, men Rebecca stoppade honom.
”Stopp. Du kan inte gå upp så där, då får vi lervälling överallt. Lägg kläderna i tvättstugan.”
Ryan såg på Maureen och Sheila.
”Det kan jag ju inte göra... det finns ju tjejer här.”
”Ja och tjejer är jättefarliga.” retades Rebecca.
Maureen och Sheila skrattade.
”Nu går jag.” sa Rebecca. ”Jag ska träffa några skolkamrater i stan.”
”Okej. Ha så kul!” sa Ryan.
”Tack brorsan. Vi ses i morgon. Maureen och Sheila; se till att han går upp och badar nån gång.”
”Det ska vi.” skrattade Maureen.

”Ryan, du behöver ju faktiskt bara ta av dig jeansen och den ena tröjan.” sa Sheila. ”Det är väl inte så pinsamt?”
”Nej…” mumlade Ryan och rodnade en aning.
Han gick in i tvättstugan som var ett angränsande rum till köket.
”Vi kommer upp till dig sen och kollar så att du tvättar dig om öronen ordentligt!” ropade Sheila efter Ryan när han gick upp till badrummet.
”Mycket roligt.” svarade Ryan med skratt i rösten.
”Jag menar allvar!” varnade Sheila skrattande.
”Ja, säkert.” sa Ryan.
*

Förändringens vind

*
29 december.

Lizzie såg sorgsen ut när hon kom ut i köket vid frukosten.
"Jag måste åka idag. Min mamma har blivit sjuk."
"Är det allvarligt?" frågade fadern.
"Hon har fått en liten hjärtinfarkt." sa Lizzie.
"Hon blir väl frisk igen?" frågade Kyle.
Både han och Coral hade träffat Lizzies mor och de tyckte mycket om henne.
"Ja, läkarna tror att hon kommer att bli bra." Lizzie log mot Kyle. "Var inte orolig älskling."
Lizzie strök Kyle över håret.
"Hon kommer väl inte att dö?" frågade Coral med grötig röst.
"Nej lilla gumman." försäkrade Lizzie och gav Coral ett lugnande leende. "Hon måste bara ta det lite lugnare än hon brukar och hon ska vila mycket. Och hon får mediciner. Jag ska bo hos henne ett tag och hjälpa henne med allt."
"Ska jag skjutsa dig till din mor?" frågade Coral och Kyles far.
"Tack snälla Robert. Det vore bra. Hon är på sjukhuset i Clearwater."


"Se inte så ledsna ut älsklingar." sa Lizzie när hon kramade Coral och Kyle adjö senare på dagen. "Vi ses ju i januari."
"Vi... vi är lite oroliga för din mamma bara." sa Kyle.
"Mmm..." instämde Coral. "Hälsa din mamma från oss."
"Det ska jag göra. Då blir hon glad, hon tycker så mycket om er."
Lizzie gav Coral och Kyle ännu en kram.
Sedan gick hon och fadern ut till bilen och åkte iväg.
Kvar stod Kyle och Coral, med oro som gnagde i hela kroppen.

*