SkrivPuff: Utmaning 301 - 28 oktober

***
Skriv om monstret under sängen.


Elle skrek hjärtskärande i panik.
Hennes mamma kom sömndrucken in i det lilla rummet Elle sov i.
”Monster!” grät Elle. ”Det är faktiskt ett monster under sängen!”
Louella Jenlin suckade.
”Elle, du är stor flicka nu. Du vet att det inte finns monster. Somna om nu, vi ska upp tidigt i morgon.”
”Jag vill att pappa Eddie ska skrämma bort monstret!” sa Elle. ”Han är den enda som vet hur man gör.”
Ny suck från mamma.
”Elle, jag orkar inte med det här… du vet mycket väl att din pappa inte kan komma.”
Elle slog med knytnävarna i madrassen.
”Men jag vill! Kan jag inte få ringa honom åtminstone? Han kanske vill veta att han lilla flicka är lessen och längtar efter honom.”
”Man kan inte bara ringa dit. Elle, det vet du.” sa Louella. ”Snälla lilla du, sov nu. Vi har skola och jobb i morgon.”
Elles gråtattack tog ny fart. Nu grät hon så att hon höll på att tappa andan.
”Men Elle… älskling… kom här."
Louella tog Elle i sin famn och höll om henne.
"Ska mamma ta bort monstret? Vill du det?”
Elle slet sig loss.
”Åhhh! Du är dum! Du fattar ingenting!”
Louella såg på sin lilla dotter.
Var det här verkligen ungen som lärarna i skolan brukade prata om som en så mogen, speciell och fin flicka.
Det var som om de pratade om en helt annan unge... hemma kunde Elle vara alldeles omöjlig, som förbytt.
”Jag vill inte va här!”
Elle rusade upp ur sängen och ut i hallen. Hon tog på sig skor, drog på sig en jacka ovanpå pyjamasen, sedan rusade hon ut ur lägenheten.
Ut i nattmörkret.
***

SkrivPuff: Utmaning 300 - 27 oktober

***
Skriv om att lära sig räkna
***
Familjen var lite orolig när deras nya bebis skulle komma.
De pratade mycket om förlossningen, övervägde Kejsarsnitt.
Daniel var fyra år och blivande storebror - en uppgift att vara mäkta stolt över.
Men han kunde inte undgå att höra föräldrarnas oro
Tänk om något går fel?
och funderade mycket på bebisen och vad som kunde hända.
En dag hörde han någon prata om att bebisar kunde födas utan fingrar och tår.
Tio fingrar skulle man ha och tio tår - det hade någon på dagis lärt honom.

När Emilie föddes kom släkten upp till BB för att hälsa den lilla välkommen.
Daniel vakade som en hök över lillasyster och kontrollerade att de höll henne som man skulle.
Så mindes han de vuxnas oro.
Daniel tittade på Emilies pyttesmå händer och fötter. Han räknade tyst för sig själv.
Sedan såg han upp och meddelade strålande:
”Hon har tårna, mamma! Och fingrar!”
***

En Ekdahlsk morgon - del 3

***
Linus var besviken på sin pappa som bara jobbade jämt.
Möten är viktigare än jag, tänkte Linus. Dumma, jävla skitmöten!
Linus ville skrika och sparka på ytterdörren, men då skulle han bara få skäll.

”Linus!” ropade hans mamma. ”Var snäll och ställ din tallrik i diskmaskinen!”
Linus släpade sig in i köket, dukade av sin tallrik och sitt glas.
”Jag kan hjälpa dig med läxorna ikväll.” sa Malena.
”Kan du något om grekisk mytologi då?” undrade Linus, en viss tveksamhet i rösten.
”Nej, det kan jag tyvärr inte.” sa Malena.
Linus himlade sig och gav sin mamma en vad-var-det-jag-sa-blick.
”Men Leni kan mycket om grekiska sagor och myter.” sa Malena.
”Hon är ju aldrig här längre.” sa Linus.
Han saknade sin storasyster.
De träffades inte så mycket nu när Leni bodde hos sin pappa Johan.
”Jag kan ringa Leni och be henne hämta dig på fritidsgården i eftermiddag.” sa Malena.
”Bra!” Linus sken upp. ”Hoppas hon kan komma tidigt. Det är så tråkigt på fritidsgården.”
”Vad ska ni göra där idag då?” frågade Malena.
”Fula påskkycklingar.” mumlade Linus.
”Syckingar gillar jag om! Fula syckingar med.” sa Melwin glatt.
Sedan upplyste han:
”Syckingar gör goda ägg.”
Vi måste göra något åt hans talfel, tänkte Malena.
På förskolan hade de mycket att säga om att Melwin inte kunde prata rent.
Antydningar hit och dit.
Dagiskompisarna accepterade Melwin och han var väldigt omtyckt bland både barnen och deras föräldrar.
Däremot verkade det som om personalen hade svårt att acceptera de barn som inte klassades som ”normala” på förskolan.
Malena bestämde att hon skulle prata med Göran om att de borde byta förskola.

”Hönsen lägger ägg, inte kycklingarna.” hörde hon Linus säga till Melwin.
”Vem är höns?” frågade Melwin.
”Kycklingarnas mamma.” sa Noel.
”Och det heter kyckling – inte sycking!” sa Linus.
Malena såg på väggklockan. Den var tre minuter i åtta.
Skolan började tjugo över åtta och tvillingarna skulle vara på förskolan klockan nio.
Nu var det bråttom.
”Mamma!” skrek Noel. ”Melwin häller kaviar i min mjölk!”
Noel grep tag om sin tvillingbrors hår och drog hårt.
Melwin skrek larmande och grät så att tårarna sprutade.
”Mamma, jag flyttar till en cirkus”, sa Linus. ”Det är lugnare där.”
***

En Ekdahlsk morgon - del 2

***
Göran reste sig från sin stol.
”Nu ska pappa gå till jobbet.”
Göran var lättad över att kunna lämna morgonkaoset.
Han älskade naturligtvis sin familj, men han tyckte inte om morgnarna hemma; en stressig fru och gnälliga ungar var inte hans melodi.
Det hade varit lugnt och stilla hemma så länge Malenas dotter, 16-åriga Leni, hade bott hos dem.
Men nu hade Leni flyttat till sin pappa, mest för att hon och Malena rök ihop rätt ofta.
Leni var bra på att hålla ordning på de stundtals mycket bångstyriga tvillingarna.
Göran saknade den ordningen och lugnet.

Göran gav sin fru en kyss och vinkade till barnen.
”När kommer du hem pappa?” frågade Linus. ”Jag vill att du ska hjälpa mig med läxorna.”
”Mamma får hjälpa dig, jag kommer hem sent ikväll.”
”Om mamma inte kan då?” sa Linus besviket.
”Jag hjälper dig!” sa Noel glatt.
”Det kan inte du.” suckade Linus.
”Joho!” hävdade Noel. ”Jag är duktig häruppe.” han knackade sig i huvudet med pekfingret.
Malena skrattade.
”Ja, gubben, det är du.” hon rufsade om hans hår.
”Jag är ingen gubbe.” sa Noel.

Linus skyndade efter sin pappa ut i hallen.
”Pappa, kan inte du skjutsa mig till skolan?”
Linus ville så gärna umgås med sin pappa som han numera såg alltmer sällan.
”Hinner inte skjutsa dig idag, Limpan.” sa Göran. ”Jag är redan sen till ett möte. Ha en bra dag.”
Göran försökte ge sonen en kram, men Linus drog sig undan.
Göran skyndade sig ut ur lägenheten och tog trapporna ner.
Alltid bråttom... suckade Linus. Han kommer få magsår.

En Ekdahlsk morgon - del 1

***
Noel Ekdahl öste upp tre fulla matskedar lingonsylt på sin havregrynsgröt.
Noels tvillingbror Melwin var inte lika glad i dagens frukost; han petade bara i sin gröt med skeden.
Malena stoppade Noels hand innan pojken hann ösa upp ännu mer sylt på sin gröt.
”Det är min sked!” sa Noel.
”Du har redan alldeles för mycket sylt på gröten, Noel.” sa hans mamma.
Femåringen protesterade vilt, han slet åt sig skeden och råkade slå omkull sitt mjölkglas.
”Fan!” stönade Malena trött.
Göran harklade sig.
”Inte svära, Malena, ungarna suger åt sig som svampar.”
”Fan!” ekade Noel glatt.
Göran gav sin fru en menade blick.
Malena rev av en bit hushållspapper från rullen på diskbänken och torkade upp mjölk från vaxduken och från golvet, sedan hällde hon upp ny mjök åt Noel.
”Vill inte ha gjöt!” gnällde Melwin.
”Du måste äta frukost.” sa Göran till sin lille son.
”Gillar inte om bjun gjöt!” sa Melwin.
”Det heter brun gröt.” sa Linus. “Melwin, säg brun.”
”Bjun.” sa Melwin.
"BRRRRUN." ljudade Linus.
"Bjuuuuun." sa Melwin.
Linus skrattade, men slutade tvärt när han såg sin pappas stränga blick.
Göra narr av Melwin talfel var strängt förbjudet i det Ekdahlska hemmet, hur roligt det än kunde låta.
”Ta en macka om du inte vill ha gröt.” föreslog Linus.
Melwin sneglade på sin pappa.
”Får jag macka?”
”Okej.” sa Göran. ”Men då får du äta lite fil med müsli också.”
”Det kan jag väl.” sa Melwin, lättad över att få slippa den läbbiga gröten.
***

Elle's julminne # 1

***
Ett litet julminne
Av Elle Jenlin.
***
När jag var liten och bara 4 år firade vi jul hos några kompisar till pappa Eddie. De bor på landet.
Jag ville inte att vi skulle äta kalkonen på julafton, jag ville ha honom som husdjur och döpa honom till Freddy!
Man är lite knäpp när man är liten faktiskt.

På julafton kom iallafall kalkon fram på bordet.
Men pappa sa att det inte var Freddy. Den här kalkonens namn var Larry.
Det var lite roligt! :)
Och jag är nog lite hemsk för jag åt av Larry och han var god.

***

Maureen's Story

Nu finns Maureen's Story uppe!
Klicka på bilden för att komma till hennes egen sida :)

***

Frågor till Elle

Känner du Eli ?

Eli är några år äldre (16 eller 17 tror jag), men jag har träffat honom några gånger i stan och på biblioteket.

Han är jättesnäll! En gång lagade han mitt cykeldäck som fick punktering.

Vi bor i samma stad, som heter Blue Creek.

Fast han bor på "The Hill" (barnhemmet här).

Eller föresten... nu bor han i New York!

När träffade du din pappa senast?

På sommaren när jag var 5 år. (I vinter fyller jag 7)

Pappa Eddie är världens supersnällaste, men mormor säger att trubbel brukar leta upp honom.

Hurdan är din mamma?

Mamma är lite speciell...

Ibland är det lite svårt för henne att ta hand om mig.

Hon glömmer mig ibland. Som tur är hittar jag i denna här staden.

Och hon kan glömma att jag inte tål viss mat och så... Mormor och jag skriver stora lappar och påminner henne.

Och mamma kan inte hjälpa det, men hon måste stjäla när hon går i affärer. Jag tror det kallas kleptoman eller nåt... (slog upp ordet i en bok på biblioteket)

Jag blir jättearg! För hon kan faktiskt hamna i fängelse och då måste jag bo på barnhem (The Hill).

Hur gammal var du när du lärde dig läsa?

Jag lärde mig läsa när jag var ungefär 2 år.

(Jag skryter inte nu väl...? För det vill jag inte)

Tack för alla frågor!! Jag blir jätteglad! :-)

Om du vill veta mer så är det bara att fråga!

Jag svarar på typ allt! :P

Puss & kram

// Elle

Frågestund med karaktärerna

Ryan: hur ser dina framtidsdrömmar ut?

Ryan svarar:

Jag har ju börjat sjunga en del nu, så det vore kul att hålla på med det.

Teater är också kul.

Här i vår stad finns en speciell skola för elever med artisttalang. Mina lärare tycker att jag ska börja där.

Det blir inte förrän om några år - efter High School, men jag söker nog dit.

Funderar också på att börja tävlingssimma. Det blir nog rätt så tufft, för jag är både yngst och minst i skolan [har inte ens fyllt 14 än] - men jag är envis!

Maureen tillägger: Jätte-envis menar han! (skratt)

Nej, nu ska jag vara snäll, han är jätteduktig (både som artist & simmare) ! :-)

Melwin & Noel: är ni lika varann?

Noel svarar: Japp! Vi är såna här tvillingar som ser på pricken likadana ut!

Melwin svarar: Japp! Jättelikadana!

(Storasyster Leni tillägger att pojkarna är enäggstvillingar)

Maureen: känner du att Ryan och Sunny får för mycket fokus, och vad skulle ditt livs historia innehålla om du fick chansen att berätta den?

Maureen svarar: Nej, det tycker jag inte. Jag tar så mycket plats ändå (skrattar).

Nej. ärligt talat - jag tycker inte att de får för mycket fokus. Både Ryan & Sunny betyder så jäkla (får man svära?) mycket för mig och jag unnar dem allt gott!

Mitt livs historia... ja, den skulle nog handla mycket om (min underbara) mamma Maggie - och om barnet som hon förlorade i unga år.

Sedan skulle jag nog berätta om min far som lämnade oss (flyttade) när jag var liten.

Frågor till karaktärerna

Tänkte börja med frågestunder (Q’s & A’s) med mina karaktärer

här i bloggen.

Ställ gärna frågor till någon/några av karaktärerna i kommentars-rutan nedan, så ska jag se till att de svarar ;-)

(Q’s & A’s dyker upp i nytt/nya inlägg)

Önskelista: Elle

Detta här önskar jag mig till jul + till min födelsedag:

Massor med bra böcker

Jag hoppas jag får träffa pappa Eddie i år - om de har besöksdag innan jul….

Snälla Tomten, berätta för mamma att jag inte vill ha kläder o saker som hon inte har betalat för! Jag vill inte att polisen ska ta henne!

Jag önskar att Blake och Amy får vara trygga och lyckliga

Ritblock & tuschpennor

Baddräkt + badskor

Badrock

Stor badhandduk med nån kul figur på

Hoppas du inte tycker jag önskar mig för mycket, kära Tomten!
(menar inte att va girig)
Om du tycker jag ber om för mycket är det faktiskt okej
om du bara ger mig en av sakerna! Jag blir glad ändå :)

Puss & kram xoxoxo
Elle Jenlin
(7 år 31 december)

Önskelista: Linus

Transformers DVD

Lord of the Rings + Bilbo (böckerna)

Fotbollsskor (helst de röda och svarta!)

Pengar

Godis

En ny sovsäck

* Jag önskar oxå att min storasyster Leni firar jul med oss i år!
* Och jag hoppas att min lillebror Melwins talsvårigheter ska försvinna!
Jag menar absolut inte att låta elak nu!
För mig får Melwin prata precis hur han vill - alla är ju olika!
Men vi (hans familj) blir så himla lessna när folk inte förstår honom och en del är taskiga… :(

// Linus Ekdahl, 13

SkrivPuff: Utmaning 297 - 24 oktober

Bara 2 månader till julafton, skriv en önskelista

Til Tomten från Noel 5 år

Jag önskar att Melwin ska kunna prata bettre
så att alla menniskor förstår honom.
Melwin är min tvilingbror han är jättesnell!
och jag vill inte att han ska bli retad.

Och så vill vi ha
lite Lego
en radjostyrd bil
kanske en spennande bok
och en hund (behöver inte va en riktig hund fast vi blir glada då!)
Och glass varje dag vil vi ha
och ingen ärtsopa til middag mer!


Tak snella Tomten! Vi ses på julaffton!
Från Noel och Melwin Ekdahl

Skrivarkalendern 2010

Har precis skickat in mitt bidrag till Skrivarkalendern 2010.

Det var sannerligen inte lätt att välja...! (Puh! :Þ )

Men till slut - efter mycket blod, svett och tårar - blev det

texten om lilla Elle - från 29/7.

Nu gäller det att hålla tummarna - så hårt att de går av!

(nästan iaf... :Þ )

KRAM

// Dakota

Glass, giraffer & köttbullar - del 3

Senare kom min pappa på besök.
”Pappa Johan är här!” ropade Noel.
Killarna har alltid kallat honom för pappa Johan, trots att han inte är deras pappa. Men det är nog för att de alltid hör mig säga pappa till honom.
Melwin, Noel och Linus rusade ut i hallen för att hälsa på honom.
”Pappa Johan, visa polisbrickan!” skrek Noel ivrigt.
Pappa höll fram sin polisbricka.
Småkillarna såg fascinerade på den.
”Wow!” sa Noel. ”Jag ska bli polis när jag blir stor!”
”Åh ännu en polis i familjen. Då blir nog mamma glad.” sa jag.
Mamma har inte varit så förtjust i sin före detta makes yrkesval.
Hon har inget emot yrket i sig, men pappa har stundtals levt ganska farligt som polis.
Melwin drog ivrigt i pappas arm.
”Vet du, pappa Johan, en kajaff togde min glass! I Bo’ås!”
”Oj då.” sa pappa. ”Ska vi sätta giraffen i finkan?”
Noel fnissade.
Men Melwin såg allvarligt på pappa.
”Nä, han var inte stygg, bara lite hungjit.”
Pappa skrattade.
”Var giraffen hungrig? På glass?”
Melwin nickade.
”Alla gillar om glass!” sa han, som det var det mest naturliga i hela världen.

Glass, giraffer & köttbullar - del 2

”Får jag äta min glass nu?” frågade Noel.
”Nej, då orkar du inte äta mat sedan.” sa mamma.
”Jo, jag orkar!” sa Noel.
”Han orkar alltid äta när vi får köttbullar.” sa Linus. ”Vi får vara glada att han inte äter upp all mat för oss - plus grytorna!”
”Lägg glassen i frysen Noel.” sa mamma.
Noel tog mycket motvilligt sin Hulken-glass till frysen.
”Ingen får ta den!” sa han och hötte varnande med ett magert pekfinger.
”Vem skulle ta din glass?” sa Linus.
”En kajaff!” sa Melwin.
”Tur att vi inte har några giraffer här då.” sa mamma. ”Sätt er till bords nu, så ska vi äta.”

”Hallå, vem har ställt fram lingonsylt…?” frågade Linus när vi satt vid bordet.
”Jag äter lingon till köttbullar.” sa Göran, pojkarnas pappa.
”Blä!” Noel rynkade på näsan.
”Man kan inte äta lingon och söttbullar!” sa Melwin.
”Ska vi ta fram lite vaniljsås också?” fnissade Linus.
Pojkarna skrattade och tänkte ut allt möjligt läbbigt man kunde ha till köttbullar.
”Nu är det bäst att ni slutar, innan vi tappar aptiten.” sa Göran.
”Säger mannen som har lingonsylt på köttbullarna.” mumlade jag.

Glass, giraffer & köttbullar - del 1

”Får jag glass?” frågade Noel.
”Nej, vi ska ju hem och äta.”
”Bara en liten glass, Leni. En pytteliten? När du och Melwin var på bio fick han glass!”
Jag såg på min lillebror. Hur sjutton mindes de små liven allt…?
(Jag svär att de minns allt för att de ska kunna använda det emot oss vid senare tillfälle!)
”Det var ju för ett år sedan, Noel.”
Noel nickade.
”Ja, då fick Melwin glass och jag vill ha glass nu. Rätt ska va’ rätt!”
Svårt att säga emot, eller hur?
”Okej, vi köper glass, men den får ligga i frysen tills efter maten.”
Noel sken upp.
”Jippi!” jublade han.
Sedan såg han fundersam ut.
”Fast Leni…. Får jag en stor glass istället för en pytteliten?”


”Få’ Noel glass?” sa Melwin anklagande när vi kom hem.
”Du fick glass en annan gång.” sa Noel.
”Men kajaffen togde den!” sa Melwin.
”Ursäkta...” sa jag klentroget. ”men var det en giraff som tog din glass...?”
Melwin nickade.
”Vi tittade på djurena och han bara togde den! Han tyckte den va’ god! Han gör så här…”
Melwin stack ut sin tunga så långt han kunde och låtsades, med slurpande ljud, att han slickade på en glass.
”När tog en giraff din glass...?” frågade Linus sin lillebror.

Han kunde inte dra sig till minnes en sådan situation.
Melwin funderade.
”Igår.”
Det där med tidsuppfattning är inte så lätt...
”Kanske när vi var på den där stora djurparken!” sa Noel.
”Just det!” mindes Linus. ”I Borås!”
”Det var ju två år sedan!” utbrast mamma. ”Vilket minne ni har!”

Ryan’s & Maureen’s vadslagning - del 3

***
Torsdag kväll.


Senare på kvällen satt Ryan, Maureen, Sunshine och Sheila i soffan och såg på TV.
Maureen såg på klockan.
”Tjugo i tio.” sa hon. ”Ryan, börjar du bli trött?”
Ryan skakade på huvudet. Men i nästa sekund kvävde han en gäspning.
Tjejerna skrattade.

”Du är visst trött raring!” Maureen kramade honom. ”Ligg ner och vila lite.”
”Nä, Maureen, jag är inte trött.” sa Ryan.
”Jodå, du är jättetrött.” sa Maureen.
Maureen drog Ryan intill sig. Nu låg han med huvudet i Maureens knä.
Ryan fnissade.
”Maureen, jag kom på en sak; jag är inte den enda här inne som är kittlig.”
”Vad ska du hitta på nu då?” frågade Maureen.
”Nervös...?” flinade Ryan.
”Inte särskilt.” sa Maureen lugnt. ”För om du kittlar mig nu så ger jag igen så fort vårt lilla vad är över.”
”Och du är superkittlig, lillbrorsan.” sa Rebecca.
Ryan räckte ut tungan åt sin storasyster.
Sedan återgick han till att reta Maureen.
Han satte sig upp och slog armarna om henne.
”Hur känns det att du snart kommer att förlora?” frågade han.
”Jag vet inte hur det känns, för jag kommer att vinna.” kontrade Maureen.
”Nej, det kommer du inte.” sa Ryan kaxigt.
Han petade henne i sidan.
”Vad ska du sjunga för sång på lördag?” retades han.

Maureen kände sig jättefrestad att brotta ner Ryan nu, men hon bet ihop.
Istället drog hon ner Ryan i sitt knä igen.
”Sov nu busunge.”
”Nä!” skrattade Ryan. ”Jag ska inte sova, jag ska bråka med dig.”

Ryan’s & Maureen’s vadslagning - del 2

Torsdag. 18:00.


”Hur går det med vadet?” frågade Sunshine när de åt middag den kvällen.
Sunshine, Sheila och Maureen såg på Ryan som stod i på tröskeln till verandan.
”Det är så frestande att kittla honom!” sa Maureen.
Sunshine fnissade.
”Och han retas med dig hela tiden va?”
Maureen nickade.
”Mmm, det gör han, den lille sötnosen. Han tror verkligen inte att jag kan låta bli att kittla honom.”
”Det kan du ju egentligen inte.” påpekade Sunshine.
”Du har rätt, Sunny.” suckade Maureen.
Sedan sa hon dramatiskt:
”Det är synd om mig som måste kämpa så hela dagen.”
”Det är inte synd om dig.” sa Ryan trotsigt.
Sunshine och Maureen skrattade.

Flickorna bar ut sina tallrikar på verandan där Maggie, Kate, David och Ryans syster Rebecca redan satt.
Ryan stod fortfarande i dörröppningen.
”Vågar du sitta bredvid mig idag?” retades Maureen när hon slog sig ner på träsoffan.
Ryan satte sig bredvid henne.
”Ja, för du kan inte göra nåt med mig nu - då förlorar du vadet.” flinade han.
”Jag kan pussa dig.” sa Maureen. ”Vill du ha en puss?”
”Aldrig i livet!” fnissade Ryan.
”Du får en i alla fall.”

Maureen pussade Ryan på kinden.
"Vill du en puss till?" retades Sheila.
"Nej, det vill jag inte." mumlade Ryan.
"Synd, för du får en av mig med!"
Sheila gav Ryan en puss.
"Tjejer...!" mumlade Ryan.
Han såg blygt ner i sin tallrik.
De andra skrattade.
Maggie, som satt på andra sidan om Ryan i soffan, rufsade om Ryans hår.
”Är du nervös inför i morgon då?” frågade hon.
”Inte så mycket.” sa Ryan. ”Det ska bli kul.”

En sommaruppgift

***
"Hur kan lärarna göra så här - ge oss läxor över sommarlovet?!" tjöt Sheila.
"Det är bara en liten uppsats." sa Maureen lugnt.
"Det är ändå läxor!" fnös Sheila. "Skriv om något som har påverkat er ... Vad ska jag skriva om...? Jag har inte levt nåt intressant liv!"
"Ta det lugnt Sheil." skrattade Maureen. "Det är klart att det finns saker som har påverkat dig - både positivt och negativt. Och vi har hela sommaren på oss."
"Ja, och nu har du nåt att göra en regnig dag." tillade Ryan med ett snett litet leende.
Sheila gav Ryan en varnande blick.
"Jag svär Ryan, om du inte var så söt skulle jag klippa till dig."
"Nej, det skulle du inte." flinade Ryan. "Och jag är inte..."
"Jo, du är söt!" sa Shelia och gav honom en puss. "Ge mig nåt att skriva om nu!"
"Varför är du rädd för spindlar?" sa Ryan.
Sheila såg förbryllat på honom.
"Älskling, har du fått solsting? Vad har spindlar med det här att göra?"
"Det finns ju en anledning till att du hatar spindlar, eller hur?" sa Ryan. "Skriv om det!"
"Ja, jag får väl göra det då." sa Sheila med en liten suck. "Men folk kommer tycka det är världens knäppaste uppsats."
"Det kommer de inte alls!" sa Maureen.
"Nej, nu vill jag inte snacka läxor mer," sa Sheila. "Nu går vi och badar innan jag får solsting och blir alldeles knäpp!"
"Innan...?" sa Ryan med en retsam glimt i ögonen.
"Tur för dig att det är så varmt att jag inte orkar ge igen." sa Sheila.
Ryan bara skrattade.
"Men vänta du bara pysen, jag ska ge igen när du minst anar det..."
"Jag är inte ett dugg orolig." sa Ryan lugnt.
"Det borde du vara." sa Sheila och skrattade ett hest häxskratt.
"Yeah right!" flinade Ryan.
Sheila vände sig till Maureen.
"Vad ska vi göra med den här lilla retstickan?"
Maureen log.
"Efter klockan tio i kväll är Ryans och min vadslagning* över, då kan jag hjälpa dig."
"Toppen!" sa Sheila glatt.
Hon fångade in Ryan i en kram.
"Åh, vad jag längtar till klockan tio!"

* Ryans & Maureens vadslagning

Ryan’s & Maureen’s vadslagning - del 1

Torsdag. Lunchtid.

Eleverna på Abraham Lincoln High hade just repeterat inför vårkonserten som skulle äga rum nästa dag.
Drama- och musik-eleverna satt nu på gräsmattan utanför skolan och åt lunch.

Sheila passade på att kittla Ryan lite när hon satte sig ner för att äta.
”Varför är jag den som alltid blir kittlad?” suckade Ryan.
”För att du är så söt.” sa Maureen.
”Och för att du blir så generad.” sa Sheila.
”Och för att du är kittligast av… alla!” sa Maureen och petade honom i sidan.
De andra i klassen skrattade.
”Maureen, jag slår vad om att du inte kan låta bli att kittla mig.” sa Ryan kaxigt.
”Hur länge då?” frågade Maureen.
”Resten av dagen.” föreslog Ryan. ”Från och med nu - fram till klockan tolv i kväll.”
”Klockan tolv sover du älskling.” log Maureen.
”Okej, klockan elva då.” sa Ryan.
”Vi säger klockan tio - längre kan inte du hålla dig vaken.” fnissade Maureen.
Ryan låtsades bli sur.
”Ha ha, du är så rolig Maureen.”
Maureen skrattade och rufsade om Ryans hår.
”Okej, vi säger till klockan tio.” sa Ryan.
Han såg lurigt på Maureen.
”Men bara för du kan inte hålla dig längre än så.”
”Vi får väl se.” sa Maureen leende.
”Okej, vad slår ni vad om nu egentligen?” sa Sheila. ”Om att Maureen inte kan låta bli att kittla Ryan och om att Ryan inte kan hålla sig vaken längre än till klockan tio...?”
”Fast det kan jag.” hävdade Ryan.
”Säkert sötnos.” sa Sheila sarkastiskt.
Klassen skrattade igen.
Sheila såg på Ryan och Maureen.
”Maureen, Ryan; är ni redo? Vadet börjar… nu!”
”Det här blir kul!” sa Sunshine.
Maureen såg på Ryan.
”Ry, sötnos, om jag vinner får jag kittla dig hur mycket jag vill - varje dag.”
”Det gör du redan.” sa Ryan.
”Extra mycket.” log Maureen.
”Och om jag vinner ska du sjunga - inför alla - på lördag kväll.” sa Ryan.
”Sjunga? På restaurangen?” frågade Maureen.
”Yep!” sa Ryan glatt.
”Okej.” sa Maureen. ”Men du kommer inte att vinna, lilla älskling.”
”Joho då! Det är du som inte kommer att vinna!” retades Ryan. ”Det ska bli kul att höra dig sjunga.”
Ryan visste att Maureen var jättebra på att sjunga, men han gillade att retas med henne - särskilt nu när de höll på att slå vad.
”Passa dig du,” varnade Maureen. ”för om jag vinner ligger du risigt till i kväll.”
”Men du vinner inte!” sa Ryan och slog armarna om Maureen.
Som av en ren reflex gjorde Maureen en ansats att börja kittla Ryan.
”Nej, Maureen, kittla honom inte nu!” varnade Sheila. ”Då förlorar du vadet.”
”Tack Sheila.” sa Maureen.
”Jag kan reta Maureen hur mycket jag vill - och hon kan inte göra nånting!” sa Ryan lyckligt.
Klassen skrattade.
”Vänta du bara rackarunge,” sa Maureen. ”efter klockan tio ska du få dina fiskar varma.”