SkrivPuff: Utmaning 2011:117 - 29 april

Skriv om sötma.

London 1865

"Tycker du om min nya parfym?" frågade Rose. "White Musk."
Hon vände sig från sin spegelbild och såg leende på Sebastian.
Sebastian log och nickade.
"Den är annorlunda." svarade han.
Han brukade inte gilla parfym, den blommiga doften var så falsk och kunde bli kvävande.
Men den här parfymen hade en helt annan sötma, sammetslen och ren på något vis.
Sebastian tyckte kanske om den mest för att doften tillhörde Rose. Hon var så vacker och hade en sådan fin, naturlig skönhet.
"Min favoritdoft." sa Rose.
Sebastian log.
"Fast du behöver inte massa kosmetika," sa han. "du är så vacker ändå."
Sebastian insåg att han tänkt högt och rodnade lite.
Rose log ett strålande leende.
"Åh Sebastian... vad rar du är!"
Rose reste sig från sin stol vid sminkbordet och gav Sebastian en lång kram.
Han doftade tvål och frisk luft. Så rent och äkta.
"Rosie, jag är bara ärlig; du är vacker..." mumlade Sebastian och rodnade på nytt.
Rose strök honom mjukt över kinden.
"Du är fin du."
Sebastian log blygt och skakade på huvudet.
Rose tyckte så mycket om Sebastian och hans mjuka sätt och blyghet. Han var verkligen en riktigt söt raring.
"Jo, Sebastian, du är visst fin." skrattade Rose.
Hon kysste honom på kinden. Sedan tog hon hans hand och kramade den.
"Du, det är vackert väder. Ska vi ta en promenad i parken?"
Sebastian log och nickade.
"Gärna."
Ungdomarna lämnade teatern och gick ut i det strålande solskenet.
Rose höll fortfarande Sebastians hand när de gick in i Hyde Park.