Abraham Lincoln High School, Delphi.
Maj 1971
"Vem är det där och vad har han gjort med Miss Coleman?" frågade Joe misstänksamt.
Det var första lektionen för dagen och klassen såg förvånat på den främmande mannen vid katedern.
"Han kanske är en alien, från Roswell-crashen..." föreslog Clark. "och han har kidnappat Miss Coleman och nu vill ha ta oss också."
"Ja, så är det nog." sa Maureen torrt och log. "Du tror inte att han är vikarie då?"
"Aliens är roligare." sa Joe.
Ryan nickade.
"Ja, men Joe... tror du verkligen att aliens - som landade i Roswell 1947 - skulle vänta i över tjugo år och sedan komma ända hit till California för att hämta folk...?"
Maureen skrattade.
"Pojkar... ni har fått aliens på hjärnan."
Mannen vid katedern reste sig och kom fram till dörren.
"God morgon." hälsade han. "Ni måste vara Miss Colemans klass."
"Varför måste vi det?" frågade Joe.
Han frågade inte för att vara uppkäftig, han tyckte bara att uttrycket var konstigt.
"Ja, det är vi det." svarade Maureen.
"Jag är er vikarie de närmsta två veckorna." sa mannen. "Mitt namn är Mr. Bottom."
"Bottom..." skrockade Joe tyst.
Clark gav ifrån sig ett läte som varnade om en skratt-attack.
Sunshine gav honom en lätt spark på smalbenet.
"Men Sunny, han heter..." började Clark.
"Jag hörde honom." sa Sunshine mellan sammanbitna tänder. "Tyst nu."
Eleverna gick in i klassrummet och satte sig vid sina platser.
"Du Ryan..." viskade Clark. "vi har en vikarie som heter Bottom...!"
Ryan kvävde ett fniss.
"Åsnan i A Midsummer Night's Dream heter också Bottom..." viskade Ryan.
"Ryan, tyst nu...!" viskade Maureen förmanande.
Men hon hade också svårt att hålla sig för skratt.
Maj 1971
"Vem är det där och vad har han gjort med Miss Coleman?" frågade Joe misstänksamt.
Det var första lektionen för dagen och klassen såg förvånat på den främmande mannen vid katedern.
"Han kanske är en alien, från Roswell-crashen..." föreslog Clark. "och han har kidnappat Miss Coleman och nu vill ha ta oss också."
"Ja, så är det nog." sa Maureen torrt och log. "Du tror inte att han är vikarie då?"
"Aliens är roligare." sa Joe.
Ryan nickade.
"Ja, men Joe... tror du verkligen att aliens - som landade i Roswell 1947 - skulle vänta i över tjugo år och sedan komma ända hit till California för att hämta folk...?"
Maureen skrattade.
"Pojkar... ni har fått aliens på hjärnan."
Mannen vid katedern reste sig och kom fram till dörren.
"God morgon." hälsade han. "Ni måste vara Miss Colemans klass."
"Varför måste vi det?" frågade Joe.
Han frågade inte för att vara uppkäftig, han tyckte bara att uttrycket var konstigt.
"Ja, det är vi det." svarade Maureen.
"Jag är er vikarie de närmsta två veckorna." sa mannen. "Mitt namn är Mr. Bottom."
"Bottom..." skrockade Joe tyst.
Clark gav ifrån sig ett läte som varnade om en skratt-attack.
Sunshine gav honom en lätt spark på smalbenet.
"Men Sunny, han heter..." började Clark.
"Jag hörde honom." sa Sunshine mellan sammanbitna tänder. "Tyst nu."
Eleverna gick in i klassrummet och satte sig vid sina platser.
"Du Ryan..." viskade Clark. "vi har en vikarie som heter Bottom...!"
Ryan kvävde ett fniss.
"Åsnan i A Midsummer Night's Dream heter också Bottom..." viskade Ryan.
"Ryan, tyst nu...!" viskade Maureen förmanande.
Men hon hade också svårt att hålla sig för skratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar