*
Ryan, Maureen, Sunshine och de andra i klassen var fortfarande uppspela när de gick tillbaka till klassrummet efter lunch.
De sjöng Get On the Line av The Archies medan de väntade på att vikarien skulle komma och släppa in dem i klassrummet.
Mr. Bottom däremot verkade inte uppskatta den musikaliska lilla traditionen.
Han blängde på ungdomarna när han låste upp klassrumsdörren.
"Nu är rasten slut och ni kan sluta leka." sa han. "Ni kan tysta gå sätta er på era platser."
Clark blängde på vikarien.
"Vem sjutton har tappat ett hus på hans syrra...?" viskade han till sina kamrater.
"Ja, precis, vi sjunger ju varje dag." sa Sheila.
Mr. Bottom harklade sig högt.
"Ni skulle vara tysta, sa vi inte så?"
Joe suckade.
"Jag saknar Miss Coleman..."
Ryan nickade.
"Mmmm... Miss Coleman ser aldrig ut som om hon ska mörda oss bara för vi är lite glada..."
Ryan, Maureen, Sunshine och de andra i klassen var fortfarande uppspela när de gick tillbaka till klassrummet efter lunch.
De sjöng Get On the Line av The Archies medan de väntade på att vikarien skulle komma och släppa in dem i klassrummet.
We started somethin'Att sjunga Get On the Line var en liten kul grej som klassen börjat med några veckor tidigare.Och Miss Coleman tyckte det var en riktigt trevlig tradition, så hon hade uppmuntrat sina elever till att sjunga den varje dag när de stod på led utanför klassrumet.
Gonna get together,
Every man and woman, boy and girl.
Lovin' one another,
All the sisters and the brothers,
Lovin' one another 'round the world.
Get on the line
Get on the line for love, hey.
Get on the line
Get on the line for love, hey.
The sun is risin'
On a brand-new mornin'.
Got to tell the people everywhere.
Got to pass it on
Before the hope is gone.
Let the line go by you if you dare.
Mr. Bottom däremot verkade inte uppskatta den musikaliska lilla traditionen.
Han blängde på ungdomarna när han låste upp klassrumsdörren.
"Nu är rasten slut och ni kan sluta leka." sa han. "Ni kan tysta gå sätta er på era platser."
Clark blängde på vikarien.
"Vem sjutton har tappat ett hus på hans syrra...?" viskade han till sina kamrater.
"Ja, precis, vi sjunger ju varje dag." sa Sheila.
Mr. Bottom harklade sig högt.
"Ni skulle vara tysta, sa vi inte så?"
Joe suckade.
"Jag saknar Miss Coleman..."
Ryan nickade.
"Mmmm... Miss Coleman ser aldrig ut som om hon ska mörda oss bara för vi är lite glada..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar