*
När de var nere på stranden gled Ryan ur sin mammas famn.
"Nu ska Ryan springa i sanden!" sa han glatt.
"Vart ska du springa då?" frågade Rebecca.
"Hämta Marie!" sa Ryan ivrigt.
Han skyndade mot Maureen och Maggies hus.
Maggie fångade upp Ryan när han kom springande.
"Hej på dig sötnos! Har du inga skor? Var är dom då?"
Ryan slog ut med händerna.
"Borta."
Maureen, 3 ½ år, såg på sin lille kompis.
"Ryan gillar inte skor." sa hon tankfullt.
"Nej." log Maggie. "Du tar alltid av dig dina skor du, Ryan."
"Ja!" sa Ryan glatt, som om det var en jättebra sak att göra. "Vill inte ha skor!"
"Men nu måste du ha skor," sa Rebecca. "för vi ska ju gå på asfalt. Du blir smutsig om du går barfota."
"Ja! Smutsig!" skrattade Ryan.
Rebecca skakade på huvudet.
"Dig kan man ju inte ta med nånstans - envisa unge..."
Maureen tog också av sig sina skor.
"Kom Ryan, vi springer i sanden!"
"Ja! Ryan och Marie ska springa!" Ryan sprang lyckligt efter Maureen. "Hej då mamma! Hej då skorna!"
Rebecca suckade myndigt.
"Mamma, vi kommer aldrig få på den ungen skor..."
*
4 kommentarer:
Så härligt skrivet! Du har verkligen fångat lille Ryans personlighet och gjort honom verklig!
Gillar Rebecca skarpt också! "Mamma, vi kommer aldrig få på den ungen skor..." haha!
Vilken fin kommentar!! Tack så mycket!!
Kul att du gillar mina karaktärer! :)
och sååå kul att du tycker att jag har
lyckats göra Ryan verklig! :D
ja, känns som man verkligen känner Ryan och hans familj. Ser dem så tydligt framför mig....BRA JOBBAT!!
Åh vad glad jag blir! :D
jätte-tack!!! <3
Skicka en kommentar