*
"Ryan, NEJ!" skrek David och Kate när de förstod vad deras lille son hade i kikaren.
Men det var försent.
Ryan och cykeln for nedför trappstegen.
"Det här är roligt!" jublade Ryan.
Men det roliga fick ett abrupt slut.
När det var tre trappsteg kvar flög Ryan av cykeln och landade hårt på golvet.
"Vad hittar du på för dumheter!" utbrast David.
Han försökte behärska sig, men det hördes att han var arg.
"Min arm..." snyftade Ryan. Han pekade på sin vänsterarm. "Det gör ont!"
Kate satte sig intill Ryan och tog av honom hjälmen. Sedan undersökte hon hans vänstra arm.
"Rör den inte!" grät Ryan. "Det gör oooont!"
"Jag tror den är bruten." suckade Kate. "Vi måste åka till sjukhuset."
"Det vill jag inte!" skrek Ryan.
"Doktorn måste gipsa din arm." sa Kate.
"Neeej!" Ryan grät nu hysteriskt.
David lyfte upp Ryan i famnen.
"Varför hittar du på såna här tokigheter, grabben?" frågade David.
"Det gick bra för han på TV." snyftade Ryan.
"Men lilla gubben, det var ju en stuntman, det vet du väl." sa David.
"Jag ville bara vara lite cool..." mumlade Ryan skakigt.
"Du skrämde oss rejält." sa Kate. "Du får aldrig göra så mer!"
"Jag lovar." sa Ryan.
Han började gråta igen.
"Lilla gubben..." Kate pussade Ryan på kinden och torkade hans tårar. "Nu ska vi åka till sjukhuset så att doktorn kan fixa din arm."
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar