Änggårdens Skola. Lunchtid.
"Colette, tycker du inte om soppa?" frågade Eva, som var vikarie i Colettes klass.
Colette, som satt och petade i soppan, skakade på huvudet.
"Nej, jag hatar ärtsoppa." sa Colette tyst. "Jag kan inte äta det."
"Då kan du få gå bort och slänga den." sa Eva. "Du kan äta dina pannkakor bara."
Colette log mot vikarien som var så snäll. Hon tog sin tallrik och gick bort till slaskhinkarna där de slängde mat.
En lärare som brukade vara lunchvakt såg på Colette och sedan på den djupa tallriken med soppa.
"Du får inte slänga så mycket mat." sa hon strängt.
Colette skakade i hela sin lilla kropp när hon såg upp på den stränga lärarinnan.
"Jo, Eva sa att jag fick det. Jag kan inte äta ärtsoppa."
"Du får äta lite." sa lunchvakten. Hon ledde tillbaka Colette till bordet.
"Vad nu då?" sa Eva förvånat. "Slängde du inte maten gumman?"
Colette skakade på huvudet och satte sig på sin stol.
"Jag fick inte."
Lunchvakten såg bister ut.
"Ungarna här slänger alldeles för mycket mat."
"Men Colette avskyr ärtsoppa!" sa en av Colettes klasskamrater.
"Ja, jag jag kan inte äta ärtsoppa!" sa Colette. Hennes röst lät tjock.
"Man måste äta lite." sa lunchvakten. "Det är inget att diskutera!"
Colettes ögon fylldes med tårar. Men hon tvingade i sig två skedar soppa, bara för att undvika bråk.
Hon kved och fick svåra kväljningar. Nu rann stora tårar nedför hennes bleka kinder.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar