Matsals-diktatorn - del 2

*
Eva reste sig hastigt och gick mot lunchvakten.
"Du kan ju inte tvinga barn att äta mat! Det är barnmisshandel!"
Colette hulkade och kräktes på golvet.
"Men älskade barn!" Eva höll den lilla flickan intill sig.
En pojke i Colettes klass sprang fram till bordet där Tony satt.
"Tony, lunchtanten tvingar din syster att äta ärtsoppa!"
Tonys blick blev vild.
Han rusade upp från sin plats och sprang fram mot sin lillasyster.
Hans blick sköt blixtar mot lunchvakten.
"Tvinga inte min syster att äta mat, jävla kärring! Hon blir sjuk av soppa! Du fattar ingenting!"
Tony tog Colettes sopptallrik och kastade den på lunchvakten.
Tonys lärare kom springande. Han lade en lugnande hand på Tonys axel.
"Lugn nu Tony." sa han vänligt. "Berätta nu vad som händer här."
"Colette blev tvingad att äta ärtsoppan, som hon avskyr." förklarade Eva.
Hon såg med en hatisk blick på lunchvakten.
Tonys lärare såg också ilsket på lunchvakten.
"Du kan ju inte tvinga barn att äta upp maten!" sa han med hård och hatiskt ton. "Vi går och pratar här utanför."
Lunchvakten och Tonys lärare gick ut ur matsalen.

"Det finns en anledning till att Colette inte klarar av att äta ärtsoppa." sa Tonys lärare. "Familjen hon bodde i förut tvingade i henne mat, på ett väldigt vidrigt sätt."
"Det visste inte jag." sa lunchvakten.
"All personal på den här skolan vet vad Colette och Tony Hasselgren har gått igenom!" röt Tonys lärare. "Och all lunchpersonal har fått veta vad de inte klarar av att äta! Fy fan, det du håller på med är barnmisshandel! Om jag hade befogenhet skulle jag ge dig sparken!"
Tony kom ut till dem.
"Lasse, får jag fråga en sak?"
"Självklart Tony."
"Jo... Colette ska få åka hem, eftersom hon blev sjuk. Får jag följa med?"
Lasse såg in i pojkens blanka ögon.
"Självklart får du det grabben. Kommer mamma eller pappa och hämtar?"
"Eva ska ringa mamma."
"Vad bra." sa Lasse. "Ni kan få gå och leka med datorn i vårat klassrum medans ni väntar."
Tony sken upp.
"Tack Lasse! Du är verkligen bästa läraren i hela världen!"
*