Ocean Beach Memories #3

Ocean Beach. Hösten 1958


"Ryan, du ska ha skor på dig."
6-åriga Rebecca var beredd att sätta på sin 2-årige lillebror skor.
"Nä!" protesterade Ryan.
"Jo! Vi ska ut på promenad, då måste man ha skor." sa Rebecca. "Nej, ta inte av dig strumporna!"
"Inte strumpa! Yucky!" Ryan drog av sig sockarna och slängde dem på golvet.
Rebecca suckade.
"Mamma, du får ta hand om det här nu." suckade Rebecca uppgivet. "Han bara tar av sig strumporna och han vill inte ha skor!"
Kate skrattade.
"Har ditt tålamod tagit slut gumman?"
Rebecca nickade.
"Ja, lite. Han är lite hopplös!"
Ryan såg på sin syster och på sin mamma och log ett strålande leende. Han pekade mot terassen.
"Ut och gå!" sa han glatt. "Hämta Marie!"
Kate log.
"Ja, vi ska hämta Maureen och Maggie. Men då måste du ha skor och strumpor på dig."
"Nä!" Ryan skakade på huvudet så att lockarna yrde. Han reste sig och gick ut på terassen. "Ryan gå nu. Hej då!"
Han vinkade till Kate och Rebecca och började gå mot trappan som ledde ner till stranden.
"Mamma, får han verkligen gå i trappan själv?" frågade Rebecca klentroget.
"Nej, den är för brant." sa Kate.
Kate tog hans strumpor och skor och så skyndade hon och Rebecca efter.
"Stanna där Ryan, du får inte gå i trappor själv." sa Rebecca.
Kate lyfte upp honom och bar ner honom.
"Ryan kan gå själv!" sa Ryan bestämt.
"Du kan ramla då." sa Rebecca. "Och då gör du illa dig. Det är inte bra."
Ryan skakade på huvudet.
"Inte bra. Ryan ska inte ramla."
"Nej, det tycker inte jag heller." sa Kate och pussade Ryan på kinden.
*