Ocean Beach Memories #2

Ocean Beach, 1961.

"Jag vill gå och sova nu." 5-årige Ryan gnuggade sig sömnigt i ögonen och gäspade. "Jag orkar nog bara stanna uppe i två sekunder till."
"Två sekunder till?" sa David. "Ojdå, då är det bäst att vi går upp och lägger dig i din sköna säng."
Ryan gäspade igen och nickade.
"Jaaa, jag vill inte sova här på stolen."
"Nej, det förstår jag att du inte vill." skrattade David. "Kom, så bär jag upp dig."
Ryan hann somna redan innan de var uppe i hans rum.
David och Kate tog på honom pyjamas och stoppade om honom. Sedan såg de på sin lille sovande son.
9-åriga Rebecca, som precis kommit hem från en kompis, kom insmygande i sin lillebrors rum.
"Sover Ryan redan...?" frågade hon förvånat. "Klockan är ju bara sju."
"Det tar på krafterna att vara ute i båten med farfar." sa David.
"Ja, verkligen," höll Kate med. "det här var första gången han bad om att få gå upp och sova."
"Pappa kanske får ta med honom ut på sjön lite oftare." skojade David.

David, Kate och Rebecca gick ner och spelade spel tillsammans.
"Jag tycker jättemycket om min lillebror," sa Rebecca. "men jag tycker det är skönt att vi kan sitta så här för oss själva ibland också."
"Det tycker vi också, älskling." sa Kate och log mot sin dotter.
"Jag menar inte att Ryan är jobbig eller så, jag är jätteglad för att han finns - det är bara det att jag tycker om att det bara är vi ibland också."
"Man får tycka så, Rebecca." sa David. "Så tycker mamma och jag också."
"Så jag är ingen dålig storasyster som säger så?" undrade Rebecca lite skamset.
"Absolut inte!" sa David. Han lyfte upp Rebecca i famnen. "Du är världens bästa storasyster!"
"Det är du verkligen." sa Kate. "Du är alltid så snäll mot Ryan och du tar hand om honom och lär honom saker."
"Ibland tycker jag att Ryan kan vara lite jobbig, om jag ska vara ärlig." sa Rebecca efter en stund. Hon log lite.
David och Kate log förstående mot henne.
"Men ibland när jag är någonstans, tillexempel i skolan, kan jag inte vänta på att få komma hem så att jag kan jag leka och busa med Ryan igen!"
"Så tycker Ryan om dig också." sa Kate. "Förra veckan blev han jättearg för att jag inte hämtade dig från skolan när han ville leka med dig!"
Rebecca skrattade hjärtligt.
"Han är så knasig min lilla bror!"
*