300 ängsliga sekunder...

*
Coral satt på toalettlocket i ett av båsen på badhuset. Hjärtat bultade obehagligt hårt medan hon stirrade på strecken som började framträda på plastbiten hon höll i handen.
Om ett plus dök upp skulle det hon befarade vara sant.
Hon försökte önska fram ett minus-tecken, trots att hon visste hur lönlöst det var. Hon hade ju ingen makt att ändra på någontig.
Tankarna for runt som höstlöv i storm i huvudet på henne.
En tanke som malde extra mycket var hur hon skulle kunna berätta för Kyle om plus-tecknet visade sig...
Skulle hon överhuvudtaget kunna berätta för lillebror? Hur skulle han ta ett sådant besked?

Coral ryckte till när det knackade på dörren till det låsta båset.
Darlas röst hördes genom dörren.
"Cor, är du okej?"
"Ja, allt är bra." sa Coral och försökte låta så normal som möjligt. "Jag kommer snart."
"Okej." sa Darla. "Jag går ut till bassängerna."
"Okej. Vi ses där om en stund."
Coral hörde hur Darla lämnade tjejtoaletten.

Fem minuter hade gått. Hjärtat vill inte sluta bulta och magen knöt sig. Men hon måste få veta!
Coral drog ett djupt, darrigt andetag och tittade åter ner på testet.
När hon såg resultatet började hon gråta.
Men det var lättnadens tårar som rann nedför kinderna.

 -

Aldrig hade hon tyckt så mycket om ett minus-tecken som nu!
Hon tittade på testet om och om igen, ville försäkra sig om att hon sett rätt.
När hon verkligen insett att hon gjort det, lindade hon in testet i toalettpapper, klev ur båset och slängde testet i papperskorgen.
Sedan tvättade hon händerna och sköljde ansiktet med kallt vatten.
Hjärtat bultade fortfarande lite hårt, men nu kändes det inte så obehagligt längre.
Coral log inombords när hon gick ut till bassängerna och mötte Kyle, Darla, Ashlee och Max.
*